Feed

Låt föregångskommuner ta täten för det hållbara byggandet

Efter en period av akut bostadsbrist har nu byggandet kommit igång i rekordfart. Nyligen beslutade regeringen om ett förslag till Sveriges första klimatlag och att vi år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Detta är ett gyllene tillfälle för kommuner och byggherrar att ställa om till ett miljömässigt hållbart byggande. Genom att i god tid informera om kommande bindande miljökrav samt ge enskilda kommuner möjligheten att gå före, ökar förutsättningarna avsevärt. Låt oss ta chansen.

Det som byggs idag kommer att stå kvar i många decennier och långsiktigt påverka såväl miljö som sociala förhållanden. Byggnader står för mer än 35 procent av den slutliga energianvändningen i Sverige och miljöpåverkan från material och byggprocess är stor. Det finns enorm potential till förbättring på dessa områden.

Det bästa sättet att driva på utvecklingen i rätt riktning är genom tydliga byggregler. EU ställer därför krav på att alla nya byggnader senast 2020 ska vara nära-nollenergibyggnader, det vill säga ha mycket hög energiprestanda. I år har Sverige äntligen föreslagit den svenska definitionen av en nära-nollenergibyggnad. Det är positivt för branschen att definitionen av nära-nollenergibyggnader är på väg att tillämpas i regelverket. Dessvärre innebär införandet av den nya definitionen inte någon egentlig skärpning förrän år 2021. Den skärpning som sker 2021 gäller främst elvärmda byggnader (se faktaruta nedan).

När nationella byggregler halkat efter har kommuner spelat en avgörande roll för att driva på det hållbara byggandet. Vid Skanskas nyproduktion av nollenergikvarteret Solallén har kommunens vilja att främja hållbart byggande varit avgörande för att projektet hamnade i Växjö. I Malmö har krav och en genomförd byggherredialog bidragit till höjda ambitioner för byggnadernas energiprestanda och uppmuntrat nya tekniska lösningar.

Möjligheten för en kommun att ställa bindande krav har varit viktig för utvecklingen. Kommuner som önskat ställa skarpare energikrav har gjort detta vid markförsäljning. Detta har dock stött på patrull, som en del av rådande iver att regelförenkla. Den bakomliggande kritiken att kraven var spretiga och dåligt uppföljda, hade visst fog för sig och en ”stopplag” infördes 2015.

”Stopplagen” är dock tvetydig. Vissa kommuner fortsätter att ställa krav, medan andra har fått kalla fötter eller arbetar med olika frivilliga strategier. Lagen har därmed inte enbart inneburit en förenkling av byggreglerna, utan även en del förvirring. När regelverken för byggnader nu ska förenklas ytterligare innebär det en risk för fler ogenomtänkta förändringar, men också en möjlighet att skapa nya regelverk som både förenklar och uppmuntrar föregångare i riktning mot ett mer hållbart byggande.

Vi föreslår ett system där byggreglernas miljökrav annonseras flera år innan de blir bindande. Sådana framåtsyftande krav har använts i Danmark, där man 2010 annonserade förväntade energikrav för 2015 och 2020 och lät kommunerna ställa kraven i förtid. En rapport visar att detta sänkte kostnaderna för byggindustrins omställning till energieffektivt byggande. Vårt förslag är att kommuner med upparbetad kompetens och erfarenhet inom bygg- och miljöfrågor kan få ställa kommande krav i förtid. Att Boverket redan nu annonserar reviderade krav i byggreglerna för år 2021 är i linje med detta och ett exempel på krav som vissa kommuner borde få möjlighet att ställa redan nu.

Framåtsyftande miljökrav kan även användas för eventuella kommande regleringar kopplade till byggmaterialens miljöpåverkan. Då kommunala krav i ett sådant system måste ställas i enlighet med framtida nationella krav skapas förutsägbarhet, samtidigt som föregångare uppmuntras. Ett ytterligare sätt för kommuner att främja hållbart byggande kan vara att vid markanvisning sätta högre markpris om projektets mål är att uppnå krav i Boverkets Byggregler; lägre pris sätts om projektet utlovar en högre energi- och miljöprestanda. Detta kan med fördel kompletteras med ett avtal så att mellanskillnaden i markpris betalas tillbaka om målen inte nås.

Hur länge har Sverige råd att vänta innan vi ställer om till en byggsektor som klarar att nå nationella och globala klimat- och miljömål? Att låta föregångskommuner implementera framtida miljökrav i förtid tillvaratar upparbetad kunskap, möjliggör hållbart byggande och banar väg för övriga aktörer.  Vi uppmanar nationella beslutsfattare att ge kommuner och byggbransch denna förutsättning.

Josefin Florell, utredare, Passivhuscentrum Västra Götaland
Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen
Nora Smedby, forskare, Internationella Miljöinstitutet vid Lunds Universitet
Åse Togerö, grön utvecklingschef, Skanska Sverige
Anders Wijkman, före detta ordförande, Miljömålsberedningen

Fakta: EU:s direktiv om byggnaders energianvändning och nära-nollenergibyggnader

1. År 2010 antogs det omarbetade Direktivet om byggnaders energiprestanda.
Enligt direktivet ska alla nya byggnader i medlemsstaterna vara så kallade nära-nollenergibyggnader senast 2020-12-31. Alla nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter ska vara nära-nollenergibyggnader efter 2018-12-31.
2. Boverket har nyligen presenterat förslag på föreskrifter för nära-nollenergikrav som börjar gälla 2017. Om förslaget antas i sin nuvarande form innebär det energikrav som liknar dagens krav på energiprestanda i BBR. Dessa ska gälla från april 2017 till 2021. Primärenergifaktorn för elenergi kommer att vara 1,6 under de kommande fem åren.
3. Från 2021 skärps kraven, framför allt för elvärmda byggnader då primärenergifaktorn för el höjs till 2,5.

Verksamhetsområde: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Naturskyddsföreningen och WWF: Därför stoppar vi vår samverkan med Skogsstyrelsen

Grundpremissen är enkel: Sverige har många områden med särskilt skyddsvärd, känslig skog och natur – så kallade nyckelbiotoper  som spelar en avgörande roll både som livsmiljö för hundratals rödlistade arter och som ett slags nav för ekosystemet i den svenska skogen. Problemet är att vi inte vet var många av dessa områden finns, och i vilken omfattning. Därmed blottas några av våra viktigaste skogsområden för avverkning, där markägare ibland ovetande brukar skogen i områden som borde skyddas. För att spåra dessa nyckelbiotoper har inventering varit en mycket viktig stomme i naturvårdsarbetet, inte minst i nordvästra Sverige där kunskapen är som sämst.

För att försöka få samsyn kring bruk och naturvård i den svenska skogen startade Skogsstyrelsen nyligen en samverkansgrupp för att arbeta med just nyckelbiotoper. Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF, de enda som bjöds in från miljörörelsen, anslöt sig med en genuin vilja att bidra konstruktivt till arbetet med att öka kunskapsunderlaget om var det finns nyckelbiotoper och hur skogen bör skyddas.

Men häromveckan meddelade Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist att myndigheten beslutat att pausa inventering och registrering av nyckelbiotoper. Det var ett beslut som föregrep det arbete som samverkansgruppen kring nyckelbiotoper är mitt inne i, och som är olyckligt då det skapar ytterligare förvirring för markägarna och oro om att värdefull skyddsvärd skog kan komma att avverkas i fjällkommunerna. Beslutet strider även mot regeringens ambitioner om att skyddsvärd skog inte ska avverkas.

Med beslutet om en paus i inventeringen av skyddsvärd skog har Skogsstyrelsen förändrat förutsättningarna för arbetet avsevärt. De har föregripit processen i samverkansgruppen, ändrat spelreglerna, och sett till att det i nuläget inte hämtas in mer kunskapsunderlag om nyckelbiotoper i den del av Sverige där de sista stora sammanhänganden områdena av skyddsvärda skogar finns. Myndighetens beslut skapar dessutom en allmän oreda i det egna arbetet eftersom det inte finns några nya rutiner i beredskap.

Eftersom Skogsstyrelsen tills vidare inte längre kommer att inventera, registrera och förse markägare med kunskap om nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, lämnas det till ideella krafter att försöka hitta okända nyckelbiotoper. Det är inte heller rimligt att lägga över Skogsstyrelsens arbete med att hjälpa markägarna att kartlägga skyddsvärd skog på markägarna själva. Det kräver kompetens och arbete som inte alla markägare kan bidra med.

Myndighetens pausbeslut har skapat en tydlig förtroendeproblematik. För att Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden ska finna det meningsfullt att ändå återgå till arbetet i samverkansgruppen behövs tydliga och ändrade förutsättningar.

Vi två organisationer är beredda att fortsatta i Skogsstyrelsens samverkansgrupp under förutsättning att:

  1. Vi får en förvissning om att inga områden med höga naturvärden kommer att avverkas under Skogsstyrelsens ”paus” i nyckelbiotopsinventeringen i nordvästra Sverige. Detta genom att inrätta en mekanism där myndigheten tar ansvar för att säkerställa det.
  2. Skogsstyrelsen presenterar en tydlig plan om hur lång pausen kommer att vara och vilka resurser som tillsätts för att snabba på processen i samverkansgruppen så att vi kan få till stånd ett bra arbetssätt för alla aktörer. I detta kommer det vara viktigt att arbetet i samverkansgruppen genomförs i rätt ordning. Det vill säga, först och främst måste området kartläggas utifrån all tillgänglig kunskap, därefter vill vi se ett rådrum för vidare dialog om hur kunskapen ska hanteras.
  3. Fler miljöorganisationer bjuds in att delta i samverkansgruppen, och att Skogsstyrelsen tar hjälp av en extern processledare som säkerställer jämvikten och balansen i gruppen.
  4. Slutligen vill vi få en försäkring om att Skogsstyrelsen respekterar arbetet i samverkansgruppen kring nyckelbiotoper och inte fattar fler beslut som föregår arbetet.

Förtroende är något som byggs upp genom dialog och ömsesidig respekt för överenskomna arbetssätt. Vi hoppas att kunna fortsätta arbetet tillsammans med Skogsstyrelsen och skogsbrukets aktörer kring nyckelbiotoperna men om det ska vara möjligt så måste vi få försäkrat att inte värdefull skyddsvärd skog sätts på spel genom Skogsstyrelsens beslut.

Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen
Peter Westman, naturvårdschef, Världsnaturfonden WWF

> Läs artikeln på altinget.se och deltag i debatten

Verksamhetsområde: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer
Call to action - sidebar: 

Sveriges största Klädbytardag - förnyelse som blivit tradition

Trots fulla garderober shoppar vi svenskar allt mer kläder och textil, 2014 i genomsnitt 13 kilo per person. Samtidigt kastade var och en åtta kilo textil i soppåsen. För att tillverka kläder krävs mycket vatten, kemikalier och energi, både vid odling av bomull och i textilfabriken. För varje par jeans används totalt cirka 10 000 liter vatten.

– Varje år blir det fler och fler som förlänger klädernas liv och gör ett bra val för miljön. Det är dessutom både roligt och enkelt att förnya garderoben på Klädbytardagen. Det är roligt att vi lyckats skapa den här traditionen, säger Karin Lexén, Naturskyddsföreningens generalsekreterare.

Naturskyddsföreningen hoppas på nya rekord med cirka 120 planerade arrangemang. På flera platser arrangeras Klädbytardagen tillsammans med kommunen och Avfall Sverige, branschorganisation som arbetar för att förebygga avfall och ser till att avfall tas om hand och återvinns.

– Det är roligt att vi kan fortsätta det här samarbetet med Naturskyddsföreningen. Att återanvända kläder genom Klädbytardagen eller insamlingar och att laga, låna och ändra är mycket bättre för miljön än att användbara textilier hamnar i soporna, säger Anna-Carin Gripwall, kommunikationschef vid Avfall Sverige.

Klädbytardagen har blivit tradition och en del i den heta och fortsatt växande miljötrenden att återbruka, byta och skänka bort såväl kläder som prylar. En nyhet i år är att Boomerang, som första butik för nya kläder, ansluter sig. Begagnade Boomerangkläder kan lämnas in och bytas i PK-huset i Stockholm. Företaget samlar sedan 2009 in Boomerangplagg som säljs som second hand märkt med Bra Miljöval.

– Vi hoppas nu att fler klädföretag följer efter och anordnar Klädbytardagar, säger Jessica Andréason, projektledare.

Klädbytardagen 2017
•    Arrangemang på cirka 120 platser i Sverige, samt i Norge och Danmark
•    Här hittar du platser och kontaktpersoner till årets klädbytardagar i Sverige 
•    Här finns länkar till Klädbytardagen i Norge och Danmark

Kontakter
Jessica Andréason, projektledare för Klädbytardagen, Naturskyddsföreningen, 073 944 99 10
Anna-Carin Gripwall, kommunikationschef, Avfall Sverige, 070 662 61 28
www.avfallsverige.se, miljönär.se
Eva-Lena Neiman, presskommunikatör, Naturskyddsföreningen, 070 794 04 07
fornamn.efternamn@naturskyddsforeningen.se

Etiketter: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Fotograf: 
Amanda Nilsson
Bildtext: 
Varje år blir det fler och fler som förlänger klädernas liv och gör ett bra val för miljön.
Länktext: 
Läs mer

Ändrad förmånsbeskattning ger minskade utsläpp

En förmånsbil är en bil som arbetstagaren använder men arbetsgivaren betalar för. Bilen räknas därför som en löneförmån som arbetstagaren måste betala skatt för (så kallad ”förmånsskatt”). Tidigare beräknades förmånsvärdet genom ett schablonbelopp som omfattade kostnader för både fordonsskatt och trängselskatt.

Nu ska istället beräkningen av den förmånsskatt som bilägaren ska betala bättre spegla hur stora utsläpp som förmånsbilen ger. Detta förstärker effekten av det nyligen föreslagna bonus-malus-systemet: Högre fordonsskatt för nya bilar med högre klimatutsläpp och en bonus som betalas ut vid köp av bilar med lägre utsläpp.  

Förutom fordonsskatten ska förmånsskatten också omfatta trängselskatten för de faktiska resorna som förmånstagaren gjort. Förslaget i promemorian förstärker på så sätt även syftet med trängselskatten – att minska trafiken vid tidpunkter med hög trafik.

Naturskyddsföreningen ser regeringens förslag som ytterligare en viktig pusselbit i arbetet med att minska trafikens miljö- och klimatpåverkan.

Verksamhetsområde: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Chans till nytänk i trafikplaneringen

Miljömålsregeringen tidigare enats om att utsläppen i transportsektorns ska minska med 70 procent fram till 2030. Det förslaget ligger för beslut i riksdagen. I dagens direktiv till Trafikverket är regeringen nu tydlig med att infrastrukturen i fortsättningen ska planeras utifrån detta kommande riksdagsbeslutet om minskade utsläpp.

Trafikverket har redan tidigare konstaterat att om målet om 70 procents utsläppsminskning ska nås krävs en rad åtgärder för att påverka transportsektorn. Det krävs att man samtidigt satsar fler olika åtgärder inom trafiksektorn som nya energieffektivare fordon, fossilfria bränslen och minskat transportberoende.  

- Naturskyddsföreningen sätter nu stora förhoppningar till att Trafikverket tar konsekvenserna av detta. Det är chansen att genomföra det nytänkande som en miljöanpassad infrastruktur kräver som till exempel minskade investeringar i nya vägar, säger Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande.

Kontakt:
Eva-Lena Neiman, presskommunikatör, Naturskyddsföreningen 070 794 04 07

 

 

 

 

 

Verksamhetsområde: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Bra att priset på bilen speglar utsläppen

 
– Bonus-malus är ett styrmedel som länge stått på vår önskelista. Att det ska kosta mer att köpa värstingbilar tror jag de flesta kan ställa upp på. Att pengarna går till bilar med lägre utsläpp kan gynna ny teknik och hjälpa oss ur fossilberoendet. Klar pluspoäng till regeringen, säger Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande.

– Transporter har blivit landets största utsläppskälla för växthusgaser. När resten av samhället minskat sin klimatpåverkan har trafiken stått nästan stilla. Även om tekniken utvecklats, så äts effekterna upp av att bilarna blivit större och att trafiken ökat.

– Det är bra att systemet utgår från de faktiska utsläppen och inte olika klassningar för olika grupper av bilar – vilket skulle riskera att gynna tunga fordon. Det är också bra att miljökostnaden syns tydligt direkt vid bilköpet, eller så nära bilköpet som möjligt. Bonusdelen i systemet är egentligen ett avsteg från ”förorenaren betalar- principen”. Det blir viktigt att löpande bevaka så att systemet inte förvandlas till en bilsubvention genom att bonus-utbetalningarna blir större än malus-inbetalningarna.

Naturskyddsföreningen vill att alla samhällets sektorer lämnar system med fossila bränslen. Transportsektorn är trög att förändra och kräver flera olika åtgärder. Det är viktigt att bonus-malus blir en del i ett omfattande reformpaket. Hela samhällets transportarbete måste effektiviseras genom bättre samhällsplanering, moderniserade skatter, regler och avdrag samt att förorenaren betalar för sina utsläpp.

Kontakt:
Eva-Lena Neiman, presskommunikatör, Naturskyddsföreningen, 070 794 04 07

Verksamhetsområde: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Om mordet på en flod och kampen för rättvisa

Vad gör man när det otänkbara händer? När fördämningen brister och katastrofen kommer? I östra Brasilien för drygt ett år sedan brast plötsligt en fördämning i en gruvdamm, och 60 miljarder liter gruvavfall i form av röd lera förgiftad med tungmetaller forsade ut i floden Doce, en av Brasiliens viktigaste floder. Gruvavfallet, som innehöll arsenik, bly och kvicksilver, tog död på allt liv i floden och många, många människor blev utan hem och försörjning.

Det har kallats ett mord på en flod. Det som förut var en levande kristallklar flod, en källa till dricksvatten, bevattning av odlingar och fiske, är nu en livlös fåra med förgiftat vatten. Det som en gång var den Söta Floden, Rio Doce, har blivit den Döda Floden.

Katastrofen

Naturskyddsföreningen samarbetar med den brasilianska sociala rörelsen Movimento dos Atingidos por Barragens (MAB) eller De dammpåverkades rörelse, som är på plats och stöder de som drabbats. Här berättar Julia Fernandes, som är projekthandläggare på MAB, om katastrofen och tiden som följde.

Byn Bento Rodrigues översvämmades av giftigt gruvslam. Foto: Guilherme Weimann

– Jag blev chockad när jag såg hur det såg ut efter katastrofen, berättar Julia Fernandes. Hon är på besök på Naturskyddsföreningens kansli, och med sig har hon foton på förödelsen. De talar sitt tydliga språk. Den röda leran har dränkt allt i sin väg: byggnader, bilar, en skola, människor, ett gossedjur. En hel by.

Byn som dränktes i den röda giftiga leran heter Bento Rodrigues och ligger bara några kilometer från fördämningen som brast. 60 miljarder liter järnmalmsavfall forsade mot byn. Junia Fernandes menar att gruvföretaget Samarco gav order till sina arbetare att inte varna byn, men arbetarna som hade sina egna familjer där trotsade ordern och varnade ändå. Inom några minuter dränktes byn av avfallet. Sjutton personer dog den dagen, och ytterligare två personer avled senare i skadorna de fick.

Det giftiga slammet spreds ända ner till havet

Under 17 dagar spred gruvavfallet sig sedan långsamt genom floden de 600 kilometrarna hela vägen ner mot havet och tog död på all fisk i sin väg. Fotosyntesen i floden avstannade och vattnet blev utan livsviktigt syre. All fisk i floden dog och låg sedan och ruttnade och stank i hettan. Nitton människor dog i samband med katastrofen, men många, många fler miste sina hem och sin försörjning som fiskare eller bönder längs med floden.

 

En äldre kvinna sörjer över trädgården, som inte längre kan vattnas med vatten från floden Doce. Foto: Leandro Taques

Rio Doce är en av Brasiliens viktigaste floder, som försörjde 3 miljoner människor med dricksvatten. Sedan katastrofen inträffade har många i området drabbats av sjukdomar. Torkan har förvandlat det giftiga gruvafallet till torrt damm som blåser omkring och gör det svårt att andas. Många har drabbats av hälsoproblem i andningsvägarna. Själva floden och livet i den kommer troligen aldrig att återhämta sig. Och ingen vill längre dricka dess vatten.

Euclides Krenak, 105, sörjer över den döda floden. Krenakfolket tillhör dem som drabbats värst. Foto: Leandro Taques

– Men floden är inte bara vatten för fiske, jordbruk och försörjning, den har också stora spirituella och känslomässiga värden, berättar Julia. Ursprungsfolket Krenak bor längs med floden Doce. För dem är floden centrum i livet, en sammanhållande tråd i alla historier de berättar. Alla deras historier utspelar sig vid floden. Den är deras rötter som går flera hundratals år tillbaka i tiden. Floden är deras moder, den är platsen där deras barn leker.

Efter 600 kilometer nådde gruvavfallet fram till havet. Till naturreservatet Comboios, som skyddats för sin fina natur och för att den utrotningshotade havslädersköldpaddan lägger sina ägg där. Till det vilda djur- och fågellivet i mangroveområdet vid Rio Doces mynning. Ännu vet man inte så mycket om vilka konsekvenser dammkatastrofen kommer att få för naturen och livet där.

I ett ödets obestridliga ironi dödade gruvbolaget Vale (en av ägarna av Samarco) floden som gett företaget dess namn, Vale de Rio Doce, som senare förkortats till Vale.

En mjölkbonde vid sina förstörda betesmarker längs med floden.  Foto: Joka Madruga

Företaget visste om sprickorna i fördämningen

Enligt MAB var man inom gruvbolaget Samarco väl medvetna om risken för att fördämningen skulle brista, men de gjorde trots det ingenting för att avvärja katastrofen.

– Företaget kallar det som hände för en olycka, men det var egentligen ingen olycka, det var en tragedi. Bolaget var förvarnat om sprickor i dammen och brister i säkerheten, och kunde därför ha förhindrat katastrofen. Trots det fortsatte de gruvbrytningen och att använda dammen, utan varningssystem, utan evakueringsplan. De utökade till och med brytningen för att täcka förlusterna av sjunkande råvarupriser, väl medvetna om riskerna det innebar, säger Julia Fernandes.

Styrka och sammanhållning trots allt

Sedan fördämningen brast har MAB jobbat intensivt med att organisera de drabbade, och att hjälpa dem att ställa företaget till svars.

Manifestation ett år efter dammkatastrofen. Foto: Agneta Liljestam

– Jag är imponerad av den styrka folk besitter trots att de blivit så hårt drabbade, deras styrka och deras sammanhållning är inspirerande. De tror verkligen på det de gör tillsammans, och fortsätter kämpa trots alla risker. Det är så viktigt, för det är inte bara deras hem som förstörts, det är hela deras liv och sociala sammanhang som slagits i spillror.

Tidigare i år blev er kollega Nilce ”Nicinha” de Souza Magalhaes bortförd. Hon hittades först fem månader senare, bakbunden och dränkt i en av gruvbolagens dammar, en av de dammar som hon lett kampen mot. Hur vågar du och dina kollegor på MAB fortsätta att engagera er? Är ni inte rädda?

– Visst är vi rädda, men vi vill verkligen det här, det är vår kamp. När jag började jobba på MAB var jag mer som bara en anställd, men eftersom tiden har gått har kampen för de drabbade också blivit min egen kamp.  Jag vill att mina barn ska växa upp i en bättre och grönare värld, i ett land som är rättvist, i ett land där folk har rätt att uttrycka sina åsikter.

Julia Fernandes vill i framtiden se en utveckling som tar hänsyn till både miljö och människor.

Julia Fernandes arbetar för MAB med att minska de negativa effekterna av dammar på både natur och människor. Foto: Anders Friström

– Vi på MAB är inte emot utveckling, men vi vill ha utveckling för alla, inte bara för de som äger bolagen. Vi vill att folk i allmänhet ska få det bättre, och få mer inflytande över sin framtid.

"Jag vill att mina barn ska växa upp i en bättre och grönare värld,
i ett land som är rättvist, i ett land där folk har rätt att uttrycka sina åsikter."

Går det att ställa bolaget till svars?

– Vi på MAB har kämpat hårt med att ge röst åt de drabbade. Än så länge har 1500 personer som blivit drabbade av dammkatastrofen fått ersättning från gruvbolaget. Men fortfarande finns närmare 1,5 miljoner drabbade som inte blivit erkända, och inte heller fått ersättning. Företagen har själva ansvaret för att ersätta de drabbade, och det finns ingen utomstående översyn, ingen instans att vända sig till för att ställa dem till svars.

Du kommer nyligen från ett möte med FN i Geneve, berätta!
– Vi var med på ett möte med FNs arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. FN diskuterar ett bindande avtal för mänskliga rättigheter och företagande. Vi var där och berättade om dammkatastrofen, för att ge FN de drabbades perspektiv.  Det är viktigt att få företagen att ta ansvar för sin verksamhet och respektera mänskliga rättigheter. Hur ska man kunna ställa ett utländskt företag till svars för brott i andra länder? Det lokala företaget Samarco ägs av brasilianska företaget Vale och det stora utländska gruvföretaget BHP Billiton. Det behövs en internationell domstol som kan ställa transnationella företag till svars.

– Det är viktigt att kämpa för respekt för mänskliga rättigheter och för att vi alla ska behandlas väl.

Foto: Guilherme Weimann

Tror du att det kan hända liknande katastrofer i Brasilien eller andra delar av världen? Vad kan vi göra för att förhindra det?

– Ja, tyvärr tror jag att det mycket väl kan hända igen, kanske i Brasilien, kanske någon annanstans i världen.

Julia är övertygad om att det behövs en internationell domstol som kan ställa transnationella företag till svars för miljöbrott och brott mot mänskliga rättigheter. Att lämna ansvaret till företagen har inte visat sig vara effektivt, eftersom de prioriterar vinstintressen framför säkerhet och miljö, menar hon.

– Det är viktigt att berätta de drabbades historia för att folk ska få upp ögonen för problemen och finna en lösning. Vi har gett de drabbade en röst i FN, och vi kommer att berätta deras historia igen och igen. De drabbade behöver vår solidaritet, de behöver er solidaritet, och stöd från utlandet för att orka fortsätta sin kamp för rättvisa och för ett drägligt liv längs med Rio Doce.

"Vi på MAB är inte emot utveckling, men vi vill ha utveckling för alla, inte bara för de som äger bolagen."

 

Etiketter: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Fotograf: 
Leandro Taques
Bildtext: 
Nilson Alves Cardoso, 62, är en av många fiskare som mist sin försörjning, sedan all fisk i floden dött. Inte ens fisken som fångats innan katastrofen går att sälja, för folk är rädda att bli förgiftade.
Promo-text: 
Det som förut var en levande kristallklar flod, en källa till dricksvatten, bevattning av odlingar och fiske, är nu en livlös fåra med förgiftat vatten.
Länktext: 
Läs om en av Brasiliens värsta miljökatastrofer
Call to action - sidebar: 

Nyhet – miljömärkning av hemförsäkringar

Vi vill att alla försäkringstagare ska kunna välja en miljösmart försäkring som driver utvecklingen framåt! Sedan 2011 har Naturskyddsföreningen därför hjälpt konsumenter att välja hus- och personbilförsäkringar med höga miljökrav genom vår miljömärkning Bra Miljöval. Inom kort kommer det även finnas möjlighet för försäkringsbolag att miljömärka hemförsäkringar. 

Varför miljömärker Naturskyddsföreningen försäkringar?

Under 2015 betalade vi i Sverige in 322 miljarder kronor i försäkringspremier (för både liv och sakskadeförsäkringar), och försäkringsbranschen hade sammantaget 4 000 miljarder kronor i kapitalplaceringar. Den senare summan är lika stor som hela Sveriges bruttonationalprodukt, det vill säga den totala ekonomiska aktiviteten i landet under ett år.

Idag ställs alldeles för låga miljökrav på hur försäkringspengarna får investeras och hur miljöfrågor hanteras när en skada uppstår. Försäkringsbolagen behöver också tänka på många andra saker som hur kontoren värms upp, vilka material som köps in och sina policys för miljö och resor.  

Nästan alla svenskar har en hemförsäkring. Vårt mål är att det ska vara lätt att hitta miljösmarta försäkringar som driver utvecklingen framåt och att försäkringbolagen tar ett ansvar för de miljöaspekter som ingår i deras produkter och verksamhet. Utvecklingen av våra miljömärkningskriterier för försäkringar beräknas vara klart under 2017. 

Vad är en hemförsäkring?

En hemförsäkring är en grundläggande försäkring för saker som en person äger. I Sverige innehåller de flesta hemförsäkringar både egendomsskydd, reseskydd, ansvarsskydd, rättsskydd och överfallsskydd. Den allra största delen av antalet skador, nästan 80 procent, handlar om saker eller annan egendom som går förlorade genom exempelvis brand, vattenskada eller stöld.  

Totalt hanterar försäkringsbolagen över 700 000 skador per år kopplat till hemförsäkringar. Den totala kostnaden för hemförsäkringsrelaterade skador var 7,4 miljarder, och motsvarande premieintäkter var 11,3 miljarder kronor.

Genom att ställa hårda krav och sätta miljön i fokus kan vi påverka en bransch med enorm potential till förbättring!

Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Bildtext: 
Snart kan du välja en Bra Miljöval-märkt hemförsäkring som ställer höga miljökrav.
Länktext: 
Läs mer
Call to action - sidebar: 

”Vi ska vara både blåslampa och draglok för beslutsfattare”

Minns du din första tanke när du fick veta att du fått tjänsten som generalsekreterare för Sveriges största och äldsta miljöorganisation?

– Kanske inte min första tanke, men jag kände mig väldigt glad och hedrad. Det är ett stort förtroende och ett viktigt uppdrag. Jag har stor respekt för Naturskyddsföreningen och dess genomslagskraft. Det är en spännande att ta över rollen som generalsekreterare just nu. Vi befinner oss i en allvarlig tid för miljö och klimat, där hållbarhetsarbetet måste accelerera. Samtidigt har det aldrig funnits en så stor uppslutning bakom miljöfrågorna som det gör just nu bland människor, företag och beslutsfattare. 

Du har en lång erfarenhet av miljö- och utvecklingsfrågor, bland annat inom Miljödepartementet, Stockholms universitet, Fairtrade och Svenska Kyrkan. Hur startade ditt engagemang? 

– Jag blev samhällsintresserad redan i mellanstadieåldern. Jag växte upp i Trollhättan där min mamma jobbade som lärare inom Svenska för invandrare. Hon hade många elever som flytt Libanons inbördeskrig och indier som blivit utkastade från Uganda av diktatorn Idi Amin. Världen kom till min stad kan man säga. En annan ögonöppnare var militärkuppen i Chile. I tonåren kom intresset för miljöfrågor och då var det bland annat försurningen av sjöar och vattendrag som stod i fokus. Jag valde att läsa naturvetenskap så att jag skulle få en god kunskapsbas för att sedan kunna arbeta med miljöfrågor. 

Många människor har idag en relativt dyster framtidsbild, medan vår tidigare generalsekreterare Svante Axelsson istället var optimistisk. Är du lika hoppfull? 

– Jo, jag drivs också av hopp och optimism och ser ingen anledning att säcka ihop inför de stora utmaningar vi står inför. Tonläget bland beslutsfattare och näringsliv är totalt annorlunda idag än det var för tio, tjugo år sedan. Miljö- och klimatfrågor är inte längre perifera frågor. Företag i Sverige har förstått att hållbarhet, smart resurshantering och miljöansvar inte bara är ett ansvar – det är också bra affärer. Tillväxten i den förnybara energiindustrin är ostoppbar och de globala utsläppsökningarna har äntligen planat ut. Men läget är fortfarande allvarligt. Vi måste röra oss mycket, mycket snabbare än vi gör idag, både som medborgare och civilisation. 

Vilka blir Naturskyddsföreningens viktigaste uppgifter för att öka takten?

– Vi ska fortsätta inspirera till utveckling. Vi ska vara en optimistisk, välgrundad röst för engagemang, kunskap och lösningar. Föreningen måste vara både blåslampa och draglok för beslutsfattare. Jag tror också att vi kommer att se mer av dialog och push på företag och näringslivsaktörer. Där rullar bollen ibland snabbare än hos politikerna och det ska vi hålla ögonen på.

– Sedan tror jag också att Naturskyddsföreningen kan vara en viktig kraft i en tid som kan kännas både skrämmande och hoppfull. Hos oss kan människor finna lösningar för sin oro och kanalisera det i engagemang. Naturskyddsföreningen behövs mer nu än någonsin.

Snabbfakta om Karin Lexén

Ålder: 52 

Familj: man och två vuxna döttrar 

Bor: Stockholm

Intressen: Familj, vänner, friluftsliv, motionsidrott, samhällsfrågor, film och teater.

Styrkor: Sociala relationer, analys, strategi, innovation, struktur och att genomföra från ax till limpa.

Svagheter: Finstilta detaljer, gå upp tidigt på morgonen och att ta det lugnt.

Gör mig glad: Varma goa människor som engagerar sig. Och en vacker dag vid västkusten. 

Gör mig arg: Orent spel. Kan blixtra till rejält när människor behandlas orättvist.

3 favoritsaker med Naturskyddsföreningen enligt Karin

1. Medlemmarna. ”226 000 medlemmar med naturintresse och miljöengagemang i varenda krok av Sverige, vilken resurs!”

2. Kunskapen. ”Föreningen värnar kunskap och har välunderbyggda ställningstaganden.”

3. Engagemanget. ”Det starka och kunniga engagemanget imponerar.”

Artikeltyp: 
Visa författare: 
Bildtext: 
Första dagen på jobbet för Naturskyddsföreningens nya generalsekreterare Karin Lexén.
Länktext: 
Läs mer
Call to action - sidebar: 

Storbank skärper kraven för investeringar i palmoljeindustrin

Europas största bank HSBC, med ett börsvärde på 165 miljarder US dollar, har skärpt sin investeringspolicy för palmoljesektorn. Det innebär att banken, som är en av de större finansiärerna av palmoljebolag, klipper banden med de bolag som förstör regnskogar och torvmarker. 

Miljörörelsen har pressat banken

Beskedet om att HSBC avslutar samarbeten med kontroversiella palmoljebolag kom efter bara några veckor av påtryckningar från bland annat Greenpeace. Hundratusentals människor hade skrivit under namninsamlingar och skickat tusentals mail till vd:n för HSBC.

Greenpeace pekade på HBSC:s roll i lån på 16 341 120 US dollar och 1 996 087 395 US dollar som finansierat de starkt kritiserade palmoljebolagen Bumitama, Goodhope, IOI Corporation, Noble Group, POSCO Daewoo och Salim Group/Indofood Agri Resources.

Nya policyn ska förhindra att HSBC bidrar till skövling  

HBSC har sedan tidigare en investeringspolicy för jordbruksprodukter  som säger att ingen olaglig verksamhet, som tyvärr ofta förekommer inom palmoljebranschen, ska få finansiering av banken. Exempel på det är anläggning av bränder innan plantering, avverkning i skyddsvärda regnskogsområden, barnarbete och likande som kränker lokalbefolkningens rättigheter.

Den nya policyn innebär bland annat att HSBC anpassar sig till No Deforestation, No Peat and No Exploitation (NDPE) policies som blir allt vanligare i palmoljesektorn. Det innebär bland annat att inga sociala konflikter får förekomma och att ingen avskogning eller utdikning av torvmark får ske i verksamheter som HBSC finansierar.

Dags för svenska banker att följa efter

Den nya policyn gäller för hela palmoljesektorn, så som raffinaderier, producenter, pressningsanläggningar och de företag som handlar med palmolja. Beslutet är en seger för miljön och lokalbefolkningen, men nu är det viktigt att det följs även i verkligenheten och inte bara på pappret. Om denna policy antas av hela banksektorn skulle det kunna ha stor betydelse i att avsluta bankers roll i finansiering av destruktiva palmoljebolag. 

 Nu förväntar vi oss att svenska banker följer HSBC:s exempel, säger Maria Rydlund, sakkunnig, tropisk skog på Naturskyddsföreningen.

HSBC:s nya policy kräver att deras kunder:

  • åtar sig att skydda naturskog och torvmarker från 30 juni 2017.
  • identifierar och skyddar skog och torvmarker i nya plantager före man sätter igång med plantageanläggning.
  • tillhandahåller oberoende verifiering av deras NDPE-åtaganden (No Deforestation, No Peat, No Exploitation) senast 31 december 2018.
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Bildtext: 
En av världens största banker , HSBC, skärper kraven på palmoljebolagen.
Länktext: 
Läs mer
Call to action - sidebar: