Våra kommenterar om ”Den flamsäkra fisken”

Vad är det ni har hittat?

Vi redovisar stickprover på vanliga matfiskar från nio länder. I flera fall hittade vi höga halter av välkända miljögifter i fiskarna. Stickprover säger inget om halterna generellt sett bland fiskar i de bestånd som proverna kommer ifrån men de visar att miljögifterna finns i vår mat.  

Men det finns väl gränsvärden för miljögifter?

Ja, i vissa fall. Våra resultat visar ibland halter över gränsvärdena och ibland under gränsvärdena. När det gäller bromerade flamskyddsmedel låg halterna i flera fall långt över de gränsvärden som ledande forskare inom EU rekommenderat. Tyvärr har dessa gränsvärden inte slagits fast i politiska beslut ännu.  

Kan man lita på gränsvärden?

Gränsvärden är viktiga och ger en relativt god fingervisning som man kan bygga kostrekommendationer utifrån. Samtidigt visar erfarenheten och forskningen om gränsvärden och riskbedömningar att experterna ofta är oense i sak. Skillnader i bedömningen av gränsvärden beror dessutom ofta på skillnader i värderingar såväl inom forskarsamhället som inom politiken. Historien visar också att gränsvärden tenderar att skärpas över tid.  

Det sägs i media att ni gjort en felaktig beräkning, stämmer det?

Ja, i tisdags upptäckte vi själva ett beräkningsfel på en punkt. Vi angav att röding från Vättern överskred gränsvärdet för DDT. Detta var felaktigt, gränsvärdet överskrids inte. Det påverkar dock inte slutsatsen att miljögifter i fisk är ett problem i Vättern.

Livsmedelsverket har utfärdat kostråd för vätternröding och koncentrationen av DDT och PCB i blod hos storkonsumenter av vätternfisk är signifikant högre än hos övriga. Livsmedelsverket rekommenderar att barn äter röding, öring, vildfångad lax och strömming högst två till tre gånger per år. Det är en oacceptabel situation och indikerar en allvarlig förgiftning av våra sjöar och hav.  

Vi skriver att den uppmätta koncentrationen av kadmium i skipjack tuna från Filippinerna (170 μg/kg) överskred gränsvärdet. Gränsvärdet för fisk generellt är 50µg/kg men för denna art av tonfisk ligger det dock på 100µg/kg, vilket inte togs i beaktande. Halten ligger alltså likväl över gränsvärdet.

Betyder detta att slutsatserna var felaktiga?

Nej, slutsatserna håller överlag. Naturskyddsföreningen beklagar givetvis dessa felaktigheter. Samtidigt står sig undersökningens viktigaste fynd – de höga halterna av bromerade flamskyddsmedel. Detta är en grupp av ämnen som i hög utsträckning fortfarande är tillåtna och som det ännu saknas fastlagda gränsvärden för.

Det är också känt att bromerade flamskyddsmedel har kombinationseffekter med andra miljögifter, såsom PCB och metylkvicksilver I motsats till DDT och PCB, som sedan länge är förbjudna, finns det en påtaglig risk att skadeverkningarna av flamskyddsmedel och andra otillräckligt reglerade miljögifter ökar snarare än minskar om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Att minska spridning av miljö- och hälsofarliga ämnen är centralt.  

Kan man äta fisk med miljögifter?

Fisk är på flera sätt ett nyttigt livsmedel. Vi uppmärksammar dock att vanlig matfisk innehöll höga halter av sådana miljögifter som det idag saknas gränsvärden för. Någon kontinuerlig övervakning av dessa ämnen, t.ex. bromerade flamskyddsmedel i flera fiskarter i Nordsjön, finns inte i alla miljöer där vår matfisk kommer ifrån.  Detta är mycket problematiskt.

Vi uppmanar därför alltjämt Livsmedelsverket att på ett systematiskt vis utvärdera förekomst och risker med dessa och andra bristfälligt reglerade nya miljögifter i fisk. Särskilt viktigt är det med en översyn av kostråden för särskilt känsliga grupper, såsom barn och gravida och personer i fertil ålder. Vår rapport bygger som vi redovisat på stickprover men den pekar klart på ett behov av förbättrad övervakning och översyn av kostråden.  

Tyvärr säger kostråden redan idag att exempelvis gravida kvinnor och barn kraftigt bör begränsa sitt intag av flera fiskarter. Om man följer dessa råd överstiger nyttan av att äta fisk den skada som miljögifterna kan medföra, men då ska man alltså komma ihåg att alla miljögifter inte ingår i bedömningen.  

Vad ska man göra då?

Tills vidare är det bästa alternativet, för att väga samman hälsonyttan och den risk som miljögifter kan innebära, att följa Livsmedelsverkets rådgivning:

Livsmedelsverkets kostråd, (lättläst version)

Kostråden innebär att många svenska bör undvika viss fisk men också att många andra kan fortsätta äta och njuta ett nyttigt livsmedel. Klart bättre för alla vore dock om kostråden utvecklades och – givetvis – om miljön avgiftades. Det senare kräver en skarpare kemikaliepolitik och att miljögifter snabbt fasas ut från produkter i vår vardag.