DJUR & NATUR

Havsörnen räddad

På 70-talet var havsörnen nära att utrotas på grund av påverkan från miljögifter. Tack vare Naturskyddsföreningens framgångsrika arbete inom Projekt Havsörn finns det idag minst 2500 havsörnar (år 2009) vid den svenska kusten och insjöarna.

Sedan Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn år 1971 har många viktiga åtgärder utförts för att hjälpa denna mäktiga rovfågel tillbaka i Sverige. Projektet har lockat många frivilliga som gjort fantastiska insatser med stödutfodring och skyddsarbete under en lång följd av år.

Nästan utrotad

Under 1960- och 1970-talen var situationen för havsörnen i Sverige katastrofal på grund av miljögifter. Havsörnen befinner sig  högst upp i näringskedjan i Östersjön och livnär sig till största del av fisk och sjöfågel. Det betyder att stabila föroreningar som kommer ut i vattnet i slutänden lagras upp i allt högre koncentrationer i havsörnen. Havsörnen blev därför också den första arten i Östersjömiljön som uppvisade tydliga störningar på grund av miljögiftspåverkan

Det var framförallt örnarnas förmåga att föröka sig som påverkades av de höga halterna av miljögifter. Oftast kläcktes inget av äggen i  kullen, eller  bara ett av äggen. Detta ledde till att havsörnen nästan utrotades i Sverige på 1970-talet. Forskningen om hur miljögifter påverkar havsörnarnas ägg har därför varit en viktig del i Projekt Havsörn. Ett stort antal okläckbara ägg har samlats in och undersökts i samarbete med Naturhistoriska riksmuseets och laboratorier vid Naturvårdsverket och Stockholms Universitet.

Undersökningarna har visat  att havsörnsägg kan ha de högsta koncentrationerna av stabila miljögifter som uppmätts i Östersjön. Ägg som inte kunde kläckas innehöll höga halter av miljögifter som DDE (som kommer från bekämpningsmedlet DDT), PCB och andra klorerade substanser. Äggen innehåller också bromerade ämnen (s k flamskyddsmedel), furaner, dioxiner, flourerade ämnen (PFAS) och kvicksilver. Det är inte underligt att havsörnen fått problem med sin fortplantningsförmåga.

Giftfri mat från Projekt Havsörn blev räddningen

Trots att det föddes så få ungar under perioden 1965-1985 så minskade inte antalet havsörnar. Det berodde på att vi organiserade ett omfattande program med stödutfodring vintertid. Många aktiva i Projekt Havsörn har starkt bidragit till havsörnens räddning genom att under många år lägga  ut örnmat på särskilda utfodringsplatser över en stor del av landet. Vinterutfodringen som sattes igång 1971 hjälpte de få ungfåglar som föddes att överleva. Minst 80 procent av ungfåglarna överlevde första vintern, då dödligheten annars är störst. Genom att ungarna som föddes överlevde i större utsträckning, kunde stammen klara sig. 

Övervakning och boplatsskydd

Andra viktiga insatser som Projekt Havsörn stått för är inventeringar, initieringar av boplatsskydd samt restaureringar och byggande av bon för att nämna några.

Havsörnens funktion som indikator för effekter av miljögifter har medfört att övervakningen av beståndet inom föreningens projekt integrerats i den nationella miljöövervakningen. Övervakningen av bestånden vid kusten och i sötvattensmiljöer i inlandet sker nu i samverkan mellan Naturhistoriska riksmuseet och Projekt Havsörn.

I genomsnitt 72 procent av havsörnsparen vid Ostkusten fick ungar fram till början av 1950-talet före miljögiftskatastrofen. Sedan några år tillbaka är andelen lyckade häckningar åter nästan lika stor, efter att ha legat på nivåer så låga som 20 procent på 1970-talet. Det finns dock fortfarande tecken på fortplantningsstörningar inom ett kustområde i Bottenhavet, där frekvensen bon med döda ägg är tydligt högre än i omgivande områden. Orsaken är inte klarlagd, men mycket tyder på att det kan vara en effekt av miljögifter.

Långt ifrån alla havsörnpar kan häcka inom reservat eller andra formellt skyddade områden. En fråga av stor betydelse för havsörnens möjligheter att kunna fortleva i områden med skogsbruk är tillgång till boträd. Skydd för boplatserna är en viktig del i havsörnsarbetet.