Svampar är viktiga i näringens kretslopp

Marken är full av liv. Svampar och växter växer så det knakar. I en liter naturlig jord finns kilometervis med hyfer (svamparnas rottrådar). Svamparna är viktiga i näringens kretslopp som nedbrytare.

Det som vi plockar på våra svamputflykter är egentligen "bara" fruktkroppar som vissa svampar bildar ibland. Mer än 90 procent av svampen är egentligen mycelet som finns i marken eller i ved. Det består av ett nätverk av trådar som bara är en tusendels millimeter tunna, så kallade hyfer.

Svampar saknar fotosyntes

Både kantareller, penicillin, almsjuka och jäst är svampar. Svampar har ingen fotosyntes som gröna växter har. De har däremot cellväggar och det har inte djuren. Svampar rör normalt heller inte på sig. Slemsvampar kan dock förflytta sig genom att "krypa"ganska långa sträckor och algsvamparnas sporer kan simma i vatten.

Ingen begränsad livslängd

Svamparnas mycel har ingen begränsad livslängd eftersom de hela tiden kan bilda nya friska vävnader. Det finns en honungsskivling i Nordamerika som breder ut sig över 100 hektar. Man tror att den är omkring 1500 år gammal. De flesta svampar i Sverige breder ut sig på mellan 1-10 meter.

I Sverige finns cirka 10 000 svamparter

I en vanlig svensk skog beräknar man att det finns omkring 300 svamparter. I hela Sverige finns det cirka 10 000 olika arter. Omkring 3 000 av dem är så kallade "storsvampar" där man kan se fruktkropparna med blotta ögat, till exempel champinjoner och flugsvamp. Vanliga svampar i gräsmattan är nejlikbrosking och fjällig bläcksvamp. Blåmusseron och rodnande fjällskivling trivs i kompost- och lövhögar

Kan man odla svamp?

Javisst, champinjoner odlas till exempel i nedlagda gruvor i norra Sverige. Stolt fjällskivling går att odla om man får tag på mycel. Odling av kantareller har lyckats i ett forskningsprojekt på Lantbruksuniversitetet på Ultuna. Själv kan man slänga svamprens i trädgården, på det ställe som mest liknar platsen där svampen trivdes, med lite tur, kan man för vissa arter ha chans att få svampen att trivas (till exempel soppar).

Stenmurkla kan odlas i en sandig skogsbacke om man gräver en kubikmeter stor grop i marken och fyller med tidningspapper och har tålamod att vänta en säsong. Stenmurklans värde som matsvamp har tyvärr omvärderats då gifterna är svåra att få bort helt och hållet trots avkokning.

Honungsskivlingen lyser i mörkret

Honungsskivlingen är ingen bra matsvamp men dom svarta mycelsträngarna är självlysande i mörker. Den kallades förr för trollved och gav upphov till myter om olika skogsväsen. Honungsskivlingens självlysande mycel avnjuts bäst ute i skogen! Leta rätt på en stubbe eller stock med houngsskivling i skogen. Gå tillbaka en mörk natt och njut av skådespelet.

Gör en insats och lämna veden

En gammal stubbe eller en stock är hem för tusentals olika organismer. Lämna död ved i trädgård eller på dina marker som ett minireservat för alla olika arter av svampar, mossor, lavar och insekter. Då har du gjort en liten naturvårdsinsats. Om många gör samma sak betyder det mycket för den vilda mångfalden.

Björkticka mot mygg

Samerna brände tidigare björktickor tillsammans med fuktig torv för att röka bort myggor vid lägerplatser och renhjordar. Den kraftiga röken som bildas innehåller ämnen och askrester som gör det svårt för myggorna att andas och orientera sig. Även annan rök kan skrämma bort myggor. En nackdel är att det inte heller är så trevligt för oss människor att vistas i röken.

Kombinera inte alkohol och grå bläcksvamp

Man skall inte dricka alkohol om man äter grå bläcksvamp. Den har nämligen en antabuseffekt som gör att man mår mycket dåligt. Om man äter grå bläcksvamp flera gånger kan man bli steril om man är man. Forskare har visat att det är samma ämne i svampen som orsakar bägge effekterna och därför ska man varken äta grå bläcksvamp eller använda den för medicinskt bruk.

Röksvamp för att vårda sår

Röksvampen kallades förr även för kärringsvamp eftersom vissa arter av den påminner om kvinnobröst. Den har använts för att vårda sår i den svenska folkmedicinen. Antingen pudrade man sporerna över såret eller också skar man itu den mogna svampen och lade insidan mot såret. Den ansågs kunna stoppa svåra blödningar. Nackdelen var att man fick ett svartaktigt ärr på huden efteråt. Det finns idag inga vetenskapliga bevis för att röksvampen kan läka sår.

Förr sades det även att man kunde bli blind om man fick röksvampens sporer i ögonen eftersom man trodde att de var mycket giftiga. Det stämmer naturligtvis inte.