Östersjön behöver politiska beslut

Övergödningen av Östersjön fortsätter med algblomning och döda bottnar som följd, nya miljögifter innebär nya hot, utarmningen av fiskbestånden går vidare.

Östersjön är ett unikt och känsligt innanhav. I årtionden har politiker och experter diskuterat miljöproblemen i Östersjön. Men väldigt lite har egentligen hänt som radikalt kan förbättra situationen.

Bakgrund till Östersjöns miljöproblem

Miljöproblemen i Östersjön uppmärksammades på allvar under 1970-talet. Då var det framför allt miljögifterna som oroade – DDT, PCB, dioxin mm. Havsörn och gråsäl höll på att helt försvinna, gifterna hade lett till en rad allvarliga effekter som sterilitet, fosterskador, tunnare äggskal mm. Under 1980-talet började övergödningseffekter bli alltmer uppenbara även i Östersjön. Havsmiljöproblemen kom på den politiska agendan på allvar. Det stod klart att internationellt samarbete var nödvändigt; miljögifter och andra föroreningar känner inga gränser. Helsingforskonventionen antogs och HELCOM bildades.

En första aktionsplan antogs 1992 och därefter har en rad rekommendationer antagits. Ett stort problem är dock att alla bindande beslut om åtgärder sedan ska tas på hemmaplan av de enskilda länderna. Det har lett till ett stort genomförandeunderskott; problemen har förvärrats i många avseenden, Östersjön mår allt sämre. Det står helt klart att betydligt mer måste göras och framför allt måste länderna ta sitt ansvar fullt ut och verkligen genomföra de åtgärder som man kommer överens om.

Framsteg i miljöarbetet

Sedan 1970-talet har en del framsteg gjorts i miljöarbetet som också lett till en positiv utveckling i vissa avseenden. Förbuden mot DDT och PCB gjorde att havsörnarna och sälarna långsamt tillfrisknade. Tillsammans med andra åtgärder – när det gäller havsörnen har arbetet till stor del skett inom Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn – är stammarna nu livskraftiga igen, något som naturligtvis är mycket glädjande och en stor framgång för naturskyddsarbetet.

Genom en massiv utbyggnad av reningsverk har också övergödningsproblemen i kustnära områden minskat lokalt, exempelvis har blåstången på vissa håll ökat sin djuputbredning igen.

Beslutet om fosfatförbud i tvättmedel, som nyligen tagits av svenska regeringen efter en massiv kampanj från Naturskyddsföreningen, kommer att leda till minskning av fosforutsläppen och skulle få stor betydelse om det följs upp med ett gemensamt förbud inom hela EU.

Men tyvärr finns även negativa utvecklingstrender:

• Tusentals nya kemiska ämnen innebär nya risker för miljön, t ex bromerade flamskyddsmedel, PFOS m fl. Dioxinhalterna är fortsatt höga i fet fisk från Östersjön, framför allt i Bottenhavet, vilket lett till ett förbud att sälja fet Östersjöfisk inom hela EU på grund av hälsorisker.
• Övergödningen fortsätter och drabbar nu inte minst öppna havet och leder till ökad algblomning, ökad utbredning av syrefria bottnar mm.
• Jordbruket fortsätter att svara för knappt hälften av kväveförlusterna till Östersjön trots en reell minskning av jordbrukets läckage de senaste åren.
• Inte heller har länderna kommit överens om att förbjuda fosfor i tvättmedel som ett snabbt och kostnadseffektivt sätt att minska fosforutsläppen rejält, inte minst i Polen. Detta trots att flera av länderna inklusive Sverige står bakom en framställan till EU-kommissionen om en gemensam reglering inom EU av fosfor i tvättmedel. 
• Utfiskningen av framför allt torsken fortsätter i många bestånd. Många forskare anser idag att Östersjöns ekosystem har "flippat", dvs tippat över från att har varit dominerat av rovfisk som torsk till att nu domineras av skarpsill. De allra senaste åren har dock en viss återhämtning av främst det östra beståndet skett, mycket tack vare ett par år av bra föryngring. Rovfiskarnas minskning är global – marinbiologer uppskattar att bestånden av stora rovfiskar har minskat med ca 90 procent och lett till att många arter nu är akut hotade.
• Antalet främmande arter i Östersjön ökar. Forskare har hittat minst 100 nykomlingar, varav många orsakar stora problem i ekosystemen och konkurrerar ut inhemska arter. Under hösten 2007 upptäcktes den fruktade kammaneten Mnemiopsis i Bottenhavet, den som knäckte ansjovisbeståndet i Svarta Havet på 1980-talet.
• Klimatförändringarna kommer ovanpå de andra problemen och bedöms förvärra effekterna på många sätt. Vissa arter, t ex torsken, kan sannolikt komma att slås ut helt.  
• Dessutom visar ett flertal studier på ett behov av att skydda 10-40 procent av världshaven för att rädda den marina biologiska mångfalden. Idag är mindre än en procent skyddat. 

Vad behövs nu för att arbetet ska gå framåt?

Naturskyddsföreningen vill först av allt peka på att alla länder måste markera sin politiska vilja att verkligen genomföra planen och – kanske ännu viktigare – fortsätta arbetet med kompletterande åtgärdspaket. Detta bör ske genom att besluten förs upp på högsta politiska nivå, till regeringscheferna. Sverige bör kunna ta ett initiativ till detta.

Varje land måste göra bindande åtaganden och garantera att tillräckliga ekonomiska resurser avsätts för åtgärder, annars riskerar planen att bli ännu en i raden av till intet förpliktande dokument.

Andra politikområden måste ta sitt ansvar. Framför allt gäller detta jordbruket, fisket och transporterna.

Viktiga åtgärder som snarast bör genomföras

• Inför ett förbud mot fosfater i tvätt- och diskmedel i hela EU. Samtliga HELCOM-länder utom Ryssland är med i EU och bör enas om att gemensamt driva på i denna fråga. Det är en snabb och kostnadseffektiv åtgärd.
• Inför hårdare reglering av djurhållningen i läckagekänsliga områden och styr bort nyetablering från kustområden. Landsbygdsprogrammet kan användas till att premiera djurhållning i skogs- och mellanbygder där behovet av betande djur är stort.
• Höj avgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel och återför avgifterna till jordbruket som ersättning för miljöåtgärder.
• Gynna utvecklingen av ekologisk produktion.
• Ställ krav på medlemsländerna att senast 2012 inrätta det nätverk av marina skyddsområden, som beslutades redan 1994.
• Inled arbete med att inrätta skyddade områden i de ekonomiska zonerna
• Inrätta fler områden med fiskeförbud.
• Korta ned tidsplanen när det gäller ratificering av ballastkonventionen och komplettera med krav på rapportskyldighet om var ballastvattnet kommer ifrån.
• Inför ekonomiska styrmedel i form av miljöavgifter för fartyg utan effektiva katalysatorer för att minska kväveutsläppen. Redan om några år kommer de samlade utsläppen från den kommersiella sjöfarten att överskrida de landbaserade luftburna utsläppen.
• Förstärk fiskekontrollen och höj sanktionsavgifterna
• Avsätt ytterligare nationella medel för att radikalt skära ned fiskeflottan
• Introducera någon form av skrotningspremie för att fasa ut gamla tvåtaktare, som släpper ut en tredjedel av bränslet oförbränt och orsakar mycket stora kolväteutsläpp.

Det bör påpekas att även om alla dessa åtgärder genomförs kommer det att ta lång tid innan Östersjöns miljö är helt återställd – om den någonsin kan bli det. Men det är nödvändigt att vidta åtgärder för att stoppa fortsatt förstöring av den marina miljön.

På senare tid har i och för sig vällovliga förslag om storskaliga manipulationer i ekosystemet presenterats och framhållits som den slutliga lösningen av övergödningsproblemen. Naturskyddsföreningen har varnat för en övertro på sådana lösningar och krävt att det under alla förhållanden måste genomföras grundliga miljökonsekvensbedömningar innan några beslut fattas.