Ekologiskt jordbruk

Ekologisk gatumarknad i Porto Alegre, Brasilien

Ekologiskt jordbruk har aldrig varit hetare än nu. Det är inte en lyxprodukt för den rika västvärlden, utan en nödvändighet som ger möjligheter att lösa fattigdoms- och hållbarhetsproblematiken i hela världen.

Huvudargumentet mot ekologisk odling är att det ger lägre skördar per areal och därför inte kan försörja den växande världsbefolkningen. Men det bygger på en felaktig bild. Den mat vi producerar idag skulle kunna räcka till dubbelt så många. Det är inte bristen på mat som gör att det finns svältande människor i världen, utan politiska hinder och bristen på köpkraft.

Vetenskapliga studier visar att då det intensivt handelsgödslade jordbruket i Sverige läggs om till ekologisk odling minskar skördarna. Omläggning till ekologisk odling i mer extensivt brukade odlingsystem – exempelvis i Afrika – leder oftast till stora skördeökningar.

Ekologisk odling i Afrika

Jämfört med många av de produktionsmetoder som bönder i Afrika tidigare använt kan en övergång till att odla med ekologiska metoder öka skördarna två till tre gånger, en ökning i en av de delar av världen som behöver det mest. Mer om detta finns att läsa i rapporten Organic agriculture and food security in Africa.

Ekologisk odling ger också den individuella lantbrukaren en rad fördelar i och med att bönderna kan använda lokala resurser istället för att bli beroende av dyra jordbrukskemikalier och konstgödsel något som leder till ett ökat oberoende. Utöver detta så sker ingen exponering av farliga kemikalier i ekologisk odling i och med att dessa inte används.

Idag är ekologisk odling en av de snabbast växande grenarna i den afrikanska jordbrukssektorn som förutom att skapa en ökad livsmedelstrygghet också ger ökade inkomster och bättre tillträde till marknader, både internationellt och i Afrika.

Sammantaget är det viktigt att ha klart för sig att fattigdomen i Afrika bland annat beror på att resurssvaga småbönder inte har tillgång till marknaden, inte på grund av att det låga användandet av jordbrukskemikalier och konstgödsel.

En miljard människor svälter – i onödan

Idag lider 963 miljoner människor av svält och undernäring trots att det globalt sett produceras tillräckligt med mat. I hela världen produceras i genomsnitt 4600 kilokalorier per person och dag. Världshälsoorganisationen WHO anger att 2700 kilokalorier per dag som ett riktmärke, men många anser att det är för mycket med tanke på den orörliga livsstil som många lever idag. (På matförpackningar i USA anges ofta näringsinnehållet utifrån en diet på 2000 kilokalorier.) Det innebär, i teorin, att dagens matproduktion kan försörja ungefär dubbelt så många människor.

En viktig anledning till att den mat som produceras inte når alla människor är handels- och jordbrukspolitik. Världens länder har ännu inte fullständigt lyckats lösa problemet med att västvärlden subventionerar det egna jordbruket vilket i vissa fall påverkar världsmarknaden och försvårar för jordbruket i utvecklingsländer. Istället för subventioner ska jordbruket betalas för den miljönytta och andra samhällsvärden man skapar.

Dagens konventionella jordbruk är inte ett hållbart alternativ

Jordbruket förbrukar enorma mängder av energi i form av olja, el och fossilgas. Detta medför negativa effekter på klimat och ekosystem, vilket gör dagens jordbruk omöjligt i längden. Dessutom bygger dagens jordbruk på konstgödning som tillverkas av en ändlig resurs – fosfor.

All mat och det vatten som behövs till jordbruket produceras av ekosystem. De fungerar bara med en mångfald av arter, det som kallas den biologiska mångfalden. I dag försvinner arter i en allt högre takt.

I framtiden måste de biologiska systemen användas mer effektivt – utan tillskott av ändliga resurser och utan gifter som decimerar den biologiska mångfalden. Därför är den övergång till ett ekologiskt lantbruk som nu sker steg för steg så otroligt viktig.

Köttkonsumtionen måste minska

Sedan 1990 har den svenska köttkonsumtionen ökat med ca 40 procent. Svensken köper idag 85 kg kött per person och år. I Sverige använder vi i dag ca 50 procent av den spannmål vi producerar till djurfoder. Globalt sett är siffran ännu högre, ca 70 procent.

För att djurproduktionen ska bli mer hållbar måste den använda de befintliga resurserna bättre. För att inte konkurrera med produktionen av mat bör därför djuren i större utsträckning beta gräs eller äta restprodukter.

Idag tar svensk köttproduktion stora arealer i anspråk i utvecklingsländerna. Foder, som soja- och palmkärnmjöl, till husdjur importeras från fattiga länder i Syd – lika mycket som den sammanlagda importen av kaffe, kakao, te, socker och sockervaror. Odlingen av soja har dessutom ofta förödande konsekvenser för såväl miljö som befolkning i de områden där produktionen sker då den tar mark i anspråk som istället borde användas till att producera mat till befolkningen.

En tredjedel av dagens mat går till spillo

Mycket av den mat vi producerar går dessutom till spillo. I utvecklingsländer beror det ofta på förluster i samband med skörd, lagring och transporter (totalt i genomsnitt cirka 600 kilokalorier), medan industriländerna slänger mycket mat (totalt cirka 800 kilokalorier). Undersökningar visar att hela 20-40 procent av maten i industriländer går till spillo eller slängs.

Sammanfattningsvis, om maten som produceras ska räcka till en växande världsbefolkning bör köttkonsumtionen minska och inte lika mycket mat slängas. För att samtidigt ha ett långsiktigt hållbart jordbruk måste odlingarna i allt större utsträckning bli ekologiska.