FN:s klimatmöte i Köpenhamn

Den 7-18 december 2009 förhandlar världens alla länder ett nytt internationellt klimatavtal i Köpenhamn.

Mötet är ett så kallat ministermöte under FN:s klimatkonvention (UNFCCC). Vid ministermötet på Bali i december 2007 beslutades att man vid Köpenhamn två år senare måste ha klart det avtal som ska styra länders åtaganden från och med 2012, då den första åtagandeperioden för det nuvarande Kyotoprotokollet från 1997 löper ut.

Förhandlingsläget just nu

Klimatfrågan befinner sig i ett dynamiskt skede. En global samling kring långsiktiga åtgärder är avgörande. Genom att visa ett tydligt ledarskap kan EU spela en nyckelroll. Sveriges roll är central i sammanhanget under det svenska ordförandeskapet. Med höga ambitioner och målmedvetet arbete kan Sverige bidra till ett ambitiöst Köpenhamnsavtal. Det är viktigt att Sverige tydligt deklarerar att EU ska både bära och visa ledartröjan under resten av året.

Läget i förhandlingarna är att i-ländernas gemensamma sammanslagna förslag är minus 15 procent till år 2020. Till detta räknas klimatkompenserande åtgärder som innebär att denna utsläppsminskning inte behöver genomföras inom i-landskollektivet. Det är en mycket oroande skillnad jämfört med det mål Naturskyddsföreningen anser behövs, minus 40 procent som måste ske inom i-ländernas egna gränser.

EU:s klimatmål 

EU:s ministerråd har slagit fast att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent – oavsett vad resten av världen gör till år 2020 – och med 30 procent inom ramen för ett internationellt klimatavtal. Dessa krav behöver skärpas. Så som EU:s klimatmål är konstruerat nu kan utsläppen minska å EU:s vägnar, det vill säga minskningen kan genomföras utanför EU kanske med så mycket som till hälften.

Naturskyddsföreningen anser att utsläppen behöver minska betydligt mer och att fokus ska vara att minska utsläppen inom EU. Därutöver har EU ett ansvar för klimatomställningen i Syd. Sverige har en särskilt viktig roll när det gäller att öka ambitionsnivån inom EU. Sverige är ett av de länder som inom EU starkast verkar för en höjning från 20 till 30 procent. Vi hoppas att regeringen driver på för att EU ökar sin egen ansträning från minus 20 procent å EU:s vägnar till minus 40 procent inom EU:s och övriga i-länder.

EU-kommissionens förslag räcker inte till

En ny FN-rapport presenterar att behovet av finansiering i u-länder är 500 miljarder dollar årligen och att i-länder behöver bistå med detta genom offentliga medel till en Marshallplan för klimatet. EU-kommissionen kom med ett eget förslag i mitten av september att behovet av finansiering av klimatåtgärder i u-länder är 100 miljarder euro.

Av dessa 100 miljarder euro behöver EU, enligt EU-kommissionen, endast bidra med 2–15 miljarder euro av offentliga medel (varav stora delar av den summan skulle ges först år 2020). Förslaget är att framför allt finansiera och genomföra klimatomställningen i fattiga länder via utsläppshandel. Jämfört med FN-rapportens uppskattning om behovet av en Marshallplan är EU:s åtagande alltså mycket litet.