Klimatnotan

Det krävs stora investeringar och resurser för att klara av omställningen till nya energislag på global skala och för de anpassningsåtgärder som är helt nödvändiga, speciellt för de fattigaste och mest utsatta människorna och länderna.

Hur ska dessa resurser genereras? Vilka är de mest lovande finansieringsmekanismerna i förhandlingsspelet? Hur mycket pengar behövs det och till vad? Vem ska betala? Vad krävs av öppenhet, deltagande och involvering av det civila samhället för att säkerställa att pengarna används på ett bra sätt och kommer de mest utsatta till godo? Kan svensk industri bli vinnare när världen ställer om?

Seminarium 19 mars

VId Knäckfrågeseminariet på Kulturhuset den 19 mars presenterades en ny rapport – Klimatnotan: De rikas ansvar och de fattigas rätt till utveckling som tagits fram gemensamt av Diakonia, Forum Syd, Kooperation utan gränser och Naturskyddsföreningen.

Efter laneringen med en översikt av rapporten av författaren Göran Eklöf följde en presentation av Meena Raman från Third World Network och Friends of the Earth International som bland annat diskuterade förslaget om en ny global fond och finansieringsmekanism som förts fram av G77-gruppen av utvecklingsländer och Kina. Klas Eklund, SEB gav perspektiv från det privata näringslivet och Lars Lundberg, Statsrådsberedningen redogjorde för den svenska regeringens och EUs hållning i frågan. Seminariet avslutades med gemensam diskussion. Referat och ljudfiler från seminariet finns att ladda ner här intill.

Våra krav på EU

Naturskyddsföreningen, tillsammans med Världsnaturfonden, Greenpeace samt Miljöförbundet Jordens vänner, anser att EU måste:

• Använda finansiella stimulanspaket för att investera i framtidens hållbara och klimatsmarta lösningar och samhällen byggda på förnybar energi och energieffektivisering – kärnkraft hör inte hit. Skattebetalarnas pengar bör användas för att stödja ett nytt, grönt paket som både tacklar klimatkrisen och finanskrisen – samtidigt. Poängen är att säkra en hållbar ekonomisk återhämtning istället för att ge omodern, smutsig industri frikort.
• Initiera en ny internationell finansieringsmekanism under klimatkonventionen till stöd för utvecklingsländer så att de kan anpassa sig till klimatförändringarna, satsa på hållbar energi och hindra regnskogskövling. EU har ett mycket stort ansvar för finansieringen mot bakgrund av EU:s höga betalningsförmåga och stora utsläpp både historiskt och idag. Fattiga länders rätt att utvecklas på ett hållbart sätt måste säkerställas.
• Åta sig att ta minst EU:s beskärda del för finansieringen som behövs för klimatåtgärder i utvecklingsländer. EU:s minimiåtagande ligger på minst 35 miljarder euro per år för detta ändamål. Åtagandet måste ske utöver biståndet. Dessutom får inte betalning för utsläppskrediter i utvecklingsländer (som betraktas som utsläppsminskningar inom EU:s utsläppshandelssystem) räknas som en del av detta EU-stöd.