Klimatförhandlingarna nära en låsning

Efter klimatförhandlingarna i Bangkok avslutades har förhandlarna en renare och kortare förhandlingstext med sig hem, men också tydligare motsättningar. Förtroendet mellan u-länder och i-länder har eroderat och många frågar sig vad EU håller på med.

– De rika länderna har inte visat det ledarskap och den ambition världen förväntar sig, säger Niclas Hällström, klimatexpert på Naturskyddsföreningen som varit på plats i Bangkok. Ska vi klara tvågradersmålet gäller det att åta sig rejäla, bindande minskningar och snabbt bygga förtroenden till utvecklingsländerna genom att möjliggöra en klimatsmart utveckling också där.

Det är uppenbart att det kommer att behövas flera hundra miljarder dollar per år för att möjliggöra den nödvändiga omställningen till fossilfria samhällen i utvecklingsländerna och för att hantera konsekvenserna av klimatförändringarna. Denna fråga om klimatfinansiering har dock inte rört sig framåt i Bangkok, vilket ökat spänningarna.

Detta har spätts på ytterligare genom att EU under Bangkokförhandlingarna deklarerade att man förordar ett enda sammanhållet avtal, istället för att behålla Kyotoprotokollet som är det enda bindande avtal om utsläppsminskningar som världen nu har – men där USA inte ingår. Utsläppsbegränsningarna för Kyotoprotokollets andra omgång har nu förhandlats i 20 månader.

Nu, två månader innan Köpenhamnsmötet, hävdar EU att man skall lyckas föra in alla viktiga element från Kyotoprotokollet i ett nytt avtal, men inga andra verkar begripa hur detta skulle kunna lyckas. Risken är att det hela slutar i kollaps, eller på sin höjd en tandlös överenskommelse utan den stringens och bindande karaktär som Kyotoprotokollet har.

– Den största boven är USA, som står för och stått för de största utsläppen, men inte kan acceptera stora minskningar och ännu inte vill inrätta sig under ett internationellt avtal med den typen av krav som Kyotoprotokollet ställer. Att släppa Kyotoprotokollet och öppna upp allt, kan mycket väl leda till ett "race to the bottom" där andra i-länder närmar sig USAs förhållningssätt.

Det bästa EU kan göra nu är att försvara Kyotoprotokollet och visa på ordentliga ambitioner både vad gäller egna minskningar och finansiering till utvecklingsländerna. Gör vi detta bygger vi upp en del av det eroderade förtroendet och lägger grunden för ett avtal i nästa omgång där både USA kommer ikapp och vissa utvecklingsländer kan göra större åtaganden. Att försöka pressa igenom ett sammanhållet avtal i denna sena timme riskerar kollaps eller urvattning av det vi har.