Tungmetaller

Metaller förekommer naturligt i jordskorpan och frigörs normalt mycket långsamt. Men under påverkan av människan frigörs de snabbare och börjar ansamlas och spridas i ekosystemet.

Även om tungmetaller ofta blivit synonymt med miljögift betyder tungmetaller egentligen bara att dessa metaller har en densitet som överstiger 5 gram per kubikcentimeter. Ett stort antal grundämnen hör till den gruppen men de viktigaste i hälso- och miljösammanhang är arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel, tenn, vanadin och zink.

Gruvindustrin

De dominerande utsläppskällorna är gruvor, smältverk och större metallindustrier där också nedfallet av luftburna metallpartiklar är som störst. Genom rostbildning och andra former av korrosion fortsätter spridningen genom läckage från metallhaltiga produkter och varor under hela deras livslängd och när de hamnat på skrotupplag eller soptippar. Metaller kan också frigöras vid förbränning av fossila bränslen, biobränslen eller avfall.

Så sprids metallerna till naturen

Många metallpartiklar är så små att de via luften kan spridas mycket långt. Kvicksilver, som i atmosfären uppträder i gasform, har särskilt stora förutsättningar att spridas långt. I Sverige har dock industrins metallutsläpp minskat avsevärt till kanske bara några procent av 1970-talets nivåer och biltrafikens blyutsläpp har helt upphört. Merparten av dagens metallnedsläpp kommer från utsläpp på kontinenten eller från naturliga källor.

Större delen av de metallmängder som genom åren släppts ut i luften finns fortfarande kvar i marken där de fallit ner. Metaller bryts aldrig ner utan fortsätter att påverka markens översta lager samt läcka till sjöar och vattendrag. Vissa metaller som är relativt rörliga i marken blir dessutom ännu rörligare om pH-värdet sjunker. En fortsatt markförsurning innebär därför bland annat risk för stigande kadmiumhalter i närliggande vatten.

Konstgödning

Konstgödning innehåller kadmium som förorening som kan orsaka såväl lungcancer som skador på njurar och benskörhet. Det rötslam som används för gödsling på åkermark är slutprodukt från de kommunala avloppsreningsverken kan förutom kadmium även innehålla andra farliga kemikalier. Tillförseln av kadmium till svensk åkermark via gödningsmedel har dock minskat på senare år.