Miljögifternas hälsoeffekter

Foto: Johan Kling

Kunskaperna om hur olika kemikalier påverkar människors hälsa är mycket begränsade. Här nedan visas ett litet urval kända hälsoeffekter och några exempel på ämnen som kan ge dessa skador.

Teoretiskt kan i många fall en enda exponering av en låg dos orsaka bestående skador. Det kan vara ärftliga mutationer, skador på fruktsamheten eller på utvecklingen av embryo, foster, barn och skador som på sikt kan utvecklas till cancer.

De hormonstörande kemikalierna, som uppmärksammats mycket under senare år, bedöms också vara särskilt farliga. Det är kemikalier som liknar eller lyckas blockera de kroppsegna signalsubstanserna till exempel hormoner. De kan även i låga doser ge en rad olika effekter som till exempel reproduktionstoxicitet, cancer, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, benskörhet och skador på immun- och nervsystem. Särskilt känsliga för exponering är embryon, foster och barn.

Effekter på hälsa

(Avgörande för effekten är givetvis vilka mängder vi får i oss.)

• Hundratals kemikalier misstänks vara hormonstörande, däribland dioxiner och bromerade flamskyddsmedel.
• DDT, PCB, flamskyddsmedlet PBDE kan orsaka nervskador och beteenderubbningar.
• Kadmium kan orsakar njurskador och även hjärt/kärlsjukdomar som en bieffekt av hormonstörningar.
• Cancer. PCB, ftalater, kadmium kan orsaka cancer och även benskörhet som en bieffekt av hormonstörningar.
• PCB och kvicksilver kan orsaka fosterskador.
• PCB och kadmium kan ge nedsatt fruktsamhet, sterilitet som en biverkan orsakad av hormonstörningar.

En komplex hotbild

En del kemikalier kan vara farliga även om de i tester inte har visat sig vara giftiga. Det kan bero på att flera kemikalier tillsammans i miljön får en högre giftverkan (additiva eller synergistiska effekter) som man inte upptäcker när man undersöker ämnena var för sig. Det gäller till exempel vissa bromerade flamskyddsmedel och PCB. Hos andra kemikalier är exempelvis nedbrytningsprodukterna giftigare än ursprungskemikalien, vilket till exempel var fallet med DDT.

Detta anser Naturskyddsföreningen

Eftersom det är omöjligt att veta hur en kemikalie samverkar med andra ämnen i miljön måste bedömningen av en kemikalies farlighet baseras på dess inneboende egenskaper. Det betyder att man inte tar hänsyn till vilken koncentration kemikalien har där den används. Alla långlivade kemikalier som kan lagras i levande organismer bör behandlas som farliga.

Det måste också bli möjligt att åtgärda grupper av kemikalier som kan misstänkas vara farliga. Halogenerade kolväten är en sådan grupp som har gemensamma inneboende egenskaper som gör dem särskilt riskabla, även om enskilda föreningar kan variera i giftighet. Tungmetaller är ett annat exempel på en grupp som bör betraktas med stor misstänksamhet.

Försiktighetsprincipen

Det är också viktigt att bedömningen av kemikalier bygger på försiktighetsprincipen. Enligt den ska förebyggande åtgärder vidtas vid miljö- och hälsohot även om osäkerhet om hoten råder. Det innebär att inga nya kemikalier får introduceras förrän deras eventuella hälso- och miljöfarlighet har testats. Kemikalier med okända eller dåligt kända egenskaper ska bedömas som farliga tills de granskats. En annan viktig princip för en säkrare kemikaliehantering är substitutionsprincipen, som innebär att de farliga kemikalier som redan finns på marknaden ska ersättas med säkrare kemikalier så fort som möjligt.

Mat

Växter tar upp kemikalier genom bland annat sitt rotsystem och sedan sprids det vidare i näringskedjan. Upptag genom rötterna gör att till exempel bröd och spaghetti kan innehålla tungmetaller. Ett av de mest förorenade födoämnen som finns är fisk och ju fetare fisk desto högre halter av organiska kemikalier. Maten förorenas också av bland annat kemikalieläckage från förpackningar och plast.

Luft

Den andra stora källan till exponering av kemikalier är luften. Inomhusluften innehåller högre koncentrationer av farliga kemikalier som bromerade flamskyddsmedel och ftalater än utomhusluften. Förutom den skadliga exponering vi och våra barn ständigt utsätts för i våra egna hem utgör hemmen idag en av de största utsläppskällorna av farliga kemikalier till naturen.

Vatten

Slutligen exponeras vi för kemikalier via dricksvattnet dels därför att vattenreningsverken inte har kapacitet för att bryta ner många kemikalier, dels för att kemikalier läckt från material i vattenledningar, reningsfilter med mera.