Många insekter har ett långt dolt liv som larv och puppa under trädens bark. Där gnager de in berättelser både om vilka kryp som levt i träden och hur de levt. I riktigt gamla trädstammar kan man till och med hitta flera hundra år gamla spår efter insekter som för länge sedan försvunnit. 

Skadade och döende träd är både föda och boplats för många insekter. I skydd av barken kan de para sig. Där får ägg, larver och puppor utvecklas i lugn och ro. När nästa generation kläcks, gnager de sig ut och lämnar hål som med form och storlek också kan avslöja vem som levt i stammen. 

En liten stor konstnär

Vivlar är skalbaggar med huvud som liknar en lång näbb. Bland vivelkonsten, fastnar jag för ett riktigt snyggt mönstergnag. Upphovsviveln saknar svenskt namn, men Magdalis violacea är en fem millimeter stor konstnär. Så små är många kreativa kryp som skogsbrukare ogillar för att de senare som fullvuxna käkar skott på tall och gran. Men det är som larver de utövar sin konstart under tunn bark på tall och gran. Resultatet är en lite virrig och trasslig skrivstil med ovala hål, de kammare där larverna förpuppas.

Borrar med en partner

En annan grupp kreatörer med sinne för skönhet är märgborrarna. Den större märgborren föredrar tall, och det är intressant för resultatet att ha koll på hur många partners en borre håller sig med. Hanen parar sig med en hona i en utgnagd kammare som honan lämnar med ett tydligt streck. 

De mer finstilta linjerna är larvernas bidrag som breddas lite tills de slutar i en puppkammare. När puppan kläcks blir barken prickig av små runda kläckningshål.

Lika många gångar som honor

Den fyrtandade barkborren håller sig, till skillnad från den större märgborren, med flera honor. Under barken på en nyligen död tall gnager hannen ut en parningskammare. Den är navet i ett mönster av strålar, alla honornas slingrande spår. Det finns lika många spår som antalet honor. Också här vindlar larvgångarnas smalare linjer tills de slutar i puppkammare i barken. När den så småningom spricker och faller av, blir trädets död vernissage för insekternas livfulla konst.

Den åttatandade barkborren har ett passande latinskt namn: Ips typographus. Ett par, tre honor skriver vackra spår som grenas i larvernas typografiskt slingrande linjer. 

Myror som arkitekter

Förutom olika baggar är myror fena på att designa träformationer. Har man otur bygger de om i ett gammalt mänskligt hus. Den större hästmyran skapar ett helt system av gångar och gallerier. I en trädstam som myrorna flyttat in i kan man tydligt se hur pelare av hårdare ved bär upp konstruktionen. 

En skada på trädet är ofta ingången till bygget som börjar med en barnkammare och sedan växer sig allt större och mer komplext. 

Arkitekturen kan sträcka sig flera meter och uppta nästan en hel stam av ett barr- eller lövträd, gärna en gammal gran. Ett sådant myrsamhälle kan leva i decennier. Myrorna håller sig dessutom till en smaskigare meny än baggarna. De äter inte av träet utan föredrar bladlusbajs och växtsaft. Den gnagda veden bär de helt enkelt ut ur bostaden.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.