Fem frågor om GMO-tekniken

DILEMMAT * Under våren kom Naturskyddsföreningen med en ny policy om genmodifierade organismer (GMO) och genteknik. I mediedebatten har det sedan hävdats att Naturskyddsföreningen ”svängt” i GMO-frågan.

Artikel 2014-4 Michaela Lundell

1. Hur är det egentligen – är föreningen för eller mot?

Föreningens grundhållning är densamma som förut: det behövs särskilda regler för GMO och risker och möjligheter med varje GMO måste bedömas från fall till fall. Försiktighetsprincipen och förorenaren-betalar-principen ska tillämpas.

 

2. Innebär genteknik högre risker än traditionell växtförädling?

Många forskare hävdar att gentekniken i sig inte innebär någon högre risk, utan att riskerna beror på egenskaperna hos växten. Att det alltså inte spelar någon roll om växten fått sina gener genom genteknik, eller genom att man korsat olika individer med varandra, som vid traditionell växtförädling. Med genteknik kan man dock göra saker som tidigare varit omöjliga, som att flytta gener mellan växter och djur. Det kan medföra risker som är svåra att förutse, och Natur­skyddsföreningen anser därför att det behövs ett särskilt regelverk kring just GMO.

 

3. Vilka särskilda risker finns med GMO?

Svaret beror på vem man frågar. Forskarna bedömer riskerna olika beroende på vem som är deras finansiär och vilken akademisk bakgrund de har. En del forskare hävdar att GM-grödor är ”säkra” för både miljön och människors hälsa, medan andra forskare är av en helt annan uppfattning.

Olika risker diskuteras flitigt, men det saknas riktiga data i större omfattning, särskilt kring effekter på lång sikt. Ur ett miljöperspektiv liknar delar av problematiken den kring invasiva arter, alltså främmande arter som introduceras och sprider sig i ett ekosystem. Men det finns också etiska och sociala aspekter att förhålla sig till. Trots satsningar från bland annat EU är riskforskningen om GMO fortfarande eftersatt.

 

4. Miljörörelsen anklagas ofta för att stoppa utvecklingen genom sitt motstånd. Är det inte dumt att bromsa en teknik-utveckling som också kan föra mycket gott med sig?

Naturskyddsföreningen är som sagt inte principiellt emot GMO, utan säger att en ordentlig prövning måste ske i varje enskilt fall. Hittills har föreningen inte sett några tillämpningar av tekniken som gynnar hållbar utveckling. Men föreningen är till exempel försiktigt positiv till försök att ta fram potatis som är resistent mot bladmögel, vilket skulle kunna minska giftanvändningen.

Mänskligheten har tidigare gjort misstaget att släppa ut saker i naturen utan att kontrollera riskerna först, med stora hälso- och mil-jöproblem som följd. Med ett bra regelverk kring GMO har vi chansen att ta försiktighetsprincipen på allvar.

 

5. Är genteknik en del av framtidens hållbara jordbruk?

Hittills har genmodifieringen av jordbruksgrödor till stor del handlat om att göra grödorna toleranta mot bekämpningsmedel, så att man ska kunna bespruta fälten mot ogräs utan att själva grödan dör. På så vis bygger den bara vidare på ett ohållbart system: storskaliga monokulturer, som göds med konstgödsel och kontrolleras med gifter. Framtidens hållbara jordbruk kräver ett helt annat odlingssystem.

Naturskyddsföreningen förordar ett multifunktionellt jordbruk som utgår ifrån de naturliga förutsättningarna på platsen och de lokala böndernas kunskap, använder en mångfald av grödor och låter olika grödor växa tillsammans och dra nytta av varandra. Sådan ”agroekologi” har visat sig ge både hög avkastning, bra miljö och social hållbarhet. GMO har ännu inte visat sig ge motsvarande. 

 

För information om hur genteknik fungerar, se statliga Gentekniknämndens www.genteknik.nu 

Källor: Naturskyddsföreningens policy om genmodifierade organismer och genteknik (2014); Ekologiska effekter av GMO, kunskapssammanställning från Naturvårdsverket (2006); No scientific consensus on GMO safety, yttrande från European Network of Scientists for Social and Environmental Responsibility (2013); dagspress och public service.

 

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.