Anna Lindhagen – en av våra första och viktigaste Naturskyddare

När Naturskyddsföreningen startades 1909 var det en minst sagt mansdominerad skara. Anna Lindhagen, som hörde till grundarna av föreningen, var i klar minoritet som kvinna – men blev en av föreningens allra starkaste röster.

Anna Lindhagen, som kallades Guds lilla kruttunna, kämpade inte bara för en friskare natur. Hon gjorde sig ett namn inom både politiken och engagerade sig i andra ideella organisationer.

Några exempel: I nästan femton år var hon ordförande i Stockholms kvinnliga rösträttsförening. Hon satt också i stadsfullmäktige, stadskollegium, folkskoledirektionen och barnavårdsnämnden. I fem år var hon ordförande i Rädda Barnen och i flera år redaktör för de socialdemokratiska kvinnornas tidning Morgonbris. Dessutom arbetade hon under lång tid i stadsplanenämnden och skönhetsrådet. Listan kan göras mycket längre.

Med andra ord hade Lindhagen ett CV som kan ge den mest ambitiösa personen svår prestationsångest. Att skildra hennes livsgärning är omöjligt i en text av den här karaktären, så låt oss fokusera på hennes fantastiska engagemang för naturen, och för Naturskyddsföreningen.

Koloniträdgårdarnas moder

En av Lindhagens kanske största avtryck för natur och miljö är arbetet med Stockholms koloniträdgårdar, främst som ordförande i Föreningen Koloniträdgårdar under 15 år.

Hon fick upp ögonen för koloniodling under ett besök i Danmark 1903. Vid den tiden hade Köpenhamn ungefär 10 000 kolonilotter – i kontrast till Stockholms nära noll. Hon såg direkt potentialen och sedan gick det undan! Redan 1907 hade Stockholm sex koloniområden.

I boken Koloniträdgårdar och planterade gårdar från 1916 skriver hon: "En djupt anlagd och känslig natur får ute i trädgården känna den frid han förgäves söker bland stadens buller. En rå eller självisk natur kan förfinas och bliva hjälpsam under inflytande av det som växer och är beroende av hans omvårdnad". Och visst finns det en och annan som skulle må fint av lite kvalitetstid på någon av de fantastiska lotter hon lagt grunden till.

Stora och Lilla Sandböte – skärgårdsidyll och medlemslyx

Av Koloniträdgårdsförbundet fick hon 1930 en gåva på 5000 kronor från medlemmarna som ville ge Anna möjlighet att skaffa sig ett trevligt sommarnöje, precis som hon gett dem genom kolonistugorna.

För de pengarna, plus egna besparingar, köpte hon Stora och Lilla Sandböte som idag är en unikt välbevarad skärgårds­miljö.

1938 blev öarna naturminnesförklarade och 1941, när Lindhagen dog, testamenteras de till en stiftelse som skulle bevara dem för framtiden. Men eftersom stiftelsens arbete aldrig riktigt kom igång tog Naturskyddsföreningen över ansvaret 1958, vilket borgat för att naturintresserade medlemmar i föreningen från hela landet har fått möjligheten (och lyxen!) att njuta av den fantastiska miljön.

I sitt testamente skriver Anna Lindhagen att "stugorna kan upplåtas till personer som djupt intresserar sig för naturen och dess bevarande". Med Anna Lindhagens djupa intresse och engagemang för naturen har Stockholm blivit grönare och många "känsliga själar" har fått frid i en grönskande miljö.

Och kanske kan en tur längs Anna Lindhagens Väg på Södermalm också få en "självisk natur" att känna tacksamhet över både Moder Jord och koloniträdgårdarnas moder?

Bli medlem - för en bättre värld

Var med och verka för en stark global miljörörelse.