Feed

Årets julklapp - en meningsfull gåva

–  Att dela med sig av sin tid, kunskap eller sitt engagemang är en påtaglig julklappstrend. Många är trötta på överflödet av prylar, hör av sig till oss och vill veta mer om hur man ska fira jul på ett så bra sätt som möjligt för klimatet och miljön, säger Karin Lexén.

Karins fem snabba miljötips inför julen:

  1. Ge upplevelser eller gåvor som inspirerar och gör nytta för miljö, mänskliga rättigheter och hälsa
  2. Låt grönsakerna ta plats julbordet, välj ekologiska varor och kasta inte rester
  3. Ta tåget, samåk, hyr en miljöbil om bil är nödvändig
  4. Köp en svensk vanlig gran (rödgran), gärna Krav-märkt från trakten
  5. Det finns mängder med bra second-hand prylar att köpa för vintersport, ofta väldigt lite använda

>Läs mer om Naturskyddsföreningens julknep om granen, resorna, maten – och julklapparna

På Naturskyddsföreningens webbplats finns gåvor till den som har allt. Det är julklappar som är hållbara, klimatsmarta och bidrar till att göra gott - gåvor som värmer inombords i vinterkylan! Om du ger bort ett medlemskap ingår, bl a fem nummer av tidningen Sveriges Natur. Andra gåvor går till arbetet inom ett utvalt miljöområde: Hav, klimat, miljögifter, jordbruk eller skog.

> Ge en julgåva för miljön

Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Stora brister i lärande för hållbar utveckling i landets grundskolor

Att Sverige antagit de Globala målen för hållbar utveckling 2015 har ännu inte lett till nödvändiga förändringar inom utbildningsväsendet. Trots att det finns nationella krav för undervisningen har endast tre av tio kommuner en strategi för hur grundskolorna ska utveckla och förbättra arbetet med hållbar utveckling. Dessutom har staten ännu inte infört några krav på att alla nyutbildade lärare ska ha rätt kunskaper.

– Det går för långsamt! Alla skolor behöver utbilda för hållbar utveckling. Huvudansvaret för att det genomförs ligger framför allt på staten och kommunerna, säger Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Undersökningen och rapporten "Hållbar utveckling i skolan - vi måste snabba på" visar trots bristerna på att det också finns flera positiva exempel på hur kommuner och skolor arbetar med LHU. De goda exemplen som beskrivs i Naturskyddsföreningens rapport hämtas från Gävle, Karlstad, Linköping, Lund, Malmö, Uddevalla och Umeå.

Naturskyddsföreningen föreslår åtgärder på flera nivåer för att stärka arbetet med hållbar utveckling i skolan:
1. Att regeringen följer Universitetskanslersämbetets rekommendationer som rör arbete med att främja hållbar utveckling.
2. Att Skolverket får i uppdrag att göra en genomlysning av arbetet med lärande för hållbar utveckling .
3. Att Skolinspektionen får i uppdrag att särskilt granska och ta fram verktyg för att kvalitetssäkra och rapportera arbetet med LHU.
4. Att kommunerna (eller enskilda huvudmän) påbörjar eller fortsätter arbetet med LHU för att ge alla skolor likvärdiga förutsättningar att uppfylla lagstiftning och läroplansmål kring hållbar utveckling. 
5. Att kommunerna, i linje med Agenda 2030, får resurser och stöd för folkbildningsuppdraget så att skolor kan uppfylla det globala delmålet om utbildningens roll för en hållbar utveckling.

>Läs mer om Swedesd
>Läs hela rapporten

Kontakt:
Eva-Lena Neiman, presskommunikatör, Naturskyddsföreningen
070 794 04 07 eva-lena.neiman@naturskyddsforeningen.se

Etiketter: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer
Call to action - sidebar: 

Se En obekväm uppföljare före alla andra

Ett decennium efter att En obekväm sanning förde klimatförändringarna högt upp på dagordningen kommer denna uppföljare som visar hur nära vi är en riktig energirevolution. Före detta vicepresident Al Gore fortsätter sin kamp för att påverka den internationella klimatpolitiken och filmen visar hur farorna kan övervinnas tack vare människans uppfinningsrikedom och engagemang.
 
Se trailern här!

Vill du ha två biljetter?

Visa denna inbjudan – digitalt eller printat – på Byggfabriken (se nedan). Först till kvarn och max två biljetter per person!

Biljetterna kan hämtas från fredag 9 november kl. 10.00 på Byggfabriken Vasastan, Roslagsgatan 11, i Stockholm.
 

Här visas filmen

Plats: Bio Rio, Hornstulls Strand 3 i Stockholm.

Filmstart: onsdag 15 november kl. 17.45 (insläpp 17.30) 



 
En obekväm uppföljare har biopremiär 17 november och distribueras i Sverige av UIP.

Verksamhetsområde: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Det måste hända vid FN:s klimatmöte COP 23

COP 23 i Bonn är det andra internationella klimatmötet efter det banbrytande avtalet i Paris 2015. Då enades världens länder om att hålla den globala uppvärmningen under två grader, men helst under 1,5 grader. 

En delegation från Naturskyddsföreningen, inklusive ordförande Johanna Sandahl, kommer att vara på plats i Bonn under mötet.

Några av de viktigaste frågorna under COP 23:

  • Betydande framsteg kring arbetet med Parisavtalets regelbok nås. I slutet av mötet bör det finnas förslag på texter som kan utgöra grunden för nästa års förhandlingar.
  • Beslut om en process för att nästa år kunna göra en samlad bedömning av hur nationella klimatinsatser förhåller sig till Parisavtalets övergripande målsättning. Bedömningen ska ligga till grund för den första uppdaterngen av de nationella klimatplanerna.
  • Ökad klimatfinansiering för att låginkomstländer ska kunna genomföra sina nationella klimatplaner.
  • Ökade ambitioner gällande utsläppsminskningar, anpassning och finansiering redan innan 2020 (då Parisavtalet formellt börjar gälla).

Kontakt:

Jesper Liveröd, press- och PR-chef, 072 250 63 38

Bonn:

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen. På plats i Bonn 13-16 november.
Oscar Alarik, Avdelningschef klimat och juridik. På plats i Bonn 6-9 november.
Anna Östergren, sakkunnig internationella klimatfrågor. 076 1695489. På plats i Bonn 8-15 november.

Verksamhetsområde: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Världsbanken gör inte tillräckligt för att utrota energifattigdomen

Människor som lever i fattigdom drabbas värst av klimatförändringarna. Energisektorn står för en betydanade del av de globala växthusgasutsläppen. I dag saknar över en miljard människor elektricitet; de lever i energifattigdom. Att ha tillgång till modern energi är nödvändigt för att lyfta människor ur fattigdom. För att begränsa klimatförändringarna och skapa förutsättningar för fattigdomsbekämpning måste denna energi vara förnybar. 

Helt i linje med denna problembild så ska Världsbankens energiinvesteringar vara centrerade kring att bidra till att alla människor ska få tillgång till energi, öka andelen förnybar energi och öka energieffektiviseringstakten. Dessa mål ska nås till 2030. 

Krävs förändring för att målen ska nås

Världsbankens egen rapportering från 2017 visar att om inga förändringar sker inom den globala energisektorn så kommer inget av de här målen vara möjliga att uppnå. För lite pengar går till utbyggnaden av förnybar energi och ökad energitillgång. Offentliga medel är avgörande för att utrota energifattigdomen då de kan minska risken för privata investerare samt nå väldigt fattiga befolkningar som inte har råd att betala marknadspriser för elektricitet.

Världsbanken är en stor källa till offentliga medel i många länder med utbredd fattigdom och spelar därför en betydande roll för vända utvecklingen inom energisektorn. I en ny rapport har Naturskyddsföreningen tillsammans med Bank Information Center granskat Världsbankens eget bidrag till måluppfyllelsen för organisationens energiinvesteringar. Granskningen visar att Värdsbanken inte gör tillräckligt mycket för att nå målen. Banken forsätter att investera i fossil energi och endast en bråkdel av investeringarna går till ökad energitillgång.  

Här kan du läsa mer om hur världens fattiga påverkas av klimatförändringar. 

Behövs mer pengar till förbättrad energitillgång

Endast 13 procent av Världsbankens energiinvesteringar går till ökad energitillgång. Det motsvarar omkring en miljon nya elanknytningar om året. För att uppnå allmän tillgång till elektricitet måste 156 miljoner människor årligen få tillgång till el. Vi rekommenderar att hälften av Världsbankens årliga stöd till energisekton bör gå till projekt och program som tydligt har eltillgång som mål (detta motsvarar cirka 5,75 miljarder kronor årligen). Ytterligare en rekommendation är att Världsbanken direkt bör bidra till att minst 15 miljoner människor får tillgång till elektricitet årligen. 

Tillgång innan export

Utmaningen med att uppnå universell energitillgång är allra störst söder om Sahara i Afrika. Regionen har tillräckligt med energiresurser för att förse alla med elektricitet, men istället för att använda de här resurserna för att utrota energifattigdomen så exporteras energin. Vi rekommenderar att innan Världsbanken ger stöd till export av energi i så måste Världsbanken försäkra sig om att årliga ökningar av nya anknytningar sker i tillräcklig takt för att landet ska nå allmän energi tillgång till år 2030. 

Fasa ut stödet till fossil energi

Världsbanken  forsätter att investera i fossil energi och har inte ett mål för utfasningen av dessa investeringar. Det här går stick i stäv med att öka andelen förnybar  i den globala energimixen. Vi rekommenderar därför att Världsbanken ska sätta ett mål för att fasa ut stöden till fossil energi senast år 2020. Att använda begränsade offentliga medel till fortsatt utvinning av och inlåsning i beroendet av fossila bränslen måste upphöra. 

Världsbanken har ännu inte kommenterat resultaten eller rekommendationerna från rapporten.

Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Kampen om Laver

1952 brast gruvdammen vid koppargruvan i Laver, några mil väster om Älvsbyn. Det förgiftade vattnet som rann ut dödade fiskar i vattendrag flera mil söderut. Det gamla gruvsamhället i Norrbotten är numera en spökstad efter att Boliden stängt gruvan i mitten av förra seklet, när malmfyndigheten började sina. Men nu vill Boliden öppna en ny gruva i Laver, denna gång betydligt större än tidigare. Det skulle bli Sveriges största gruva någonsin.

– När jag hörde talas om gruvan första gången var jag för den. Jag tänkte inte så mycket på det där med avfallet. Men sedan började jag läsa om gamla gruvan och vilka utsläpp den orsakar än idag, 70 år efter att gruvdriften upphört, säger Ulf Johansson, en av eldsjälarna i Miljögruppen Pite Älvdal som kämpar för att stoppa gruvplanerna.

Utsläpp från gamla gruvan i Laver.
Spår efter gamla gruvan i Laver.

Under de åtta år den gamla gruvan var i drift i Laver producerades 1,3 miljoner ton gruvavfall, ett avfall som gör att Länsstyrelsen anser att gruvområdet fortfarande utgör ”mycket stor risk för människors hälsa och miljö”. Samma mängd avfall som gamla gruvan producerade under hela sin livslängd beräknas den nya gruvan producera på fjorton dagar.

– De flesta vet inte vilka utsläpp som kommer komma från den enorma mängden gruvavfall. Avfall som blir kvar för all framtid, säger Ulf.

När Bolidens gruvplaner blev allmänt kända 2005 begärde Ulfs syster, Margaretha Johansson, ut miljökonsekvensbeskrivningen från Älvsby kommun. Men den fanns inte där, så hon fick istället vända sig till Bergsstaten, myndigheten som ansvarar för gruvfrågor. När Ulf och Margaretha tagit del av Bolidens Miljökonsekvensbeskrivning började det gå upp för dem vad en gruva faktiskt skulle innebära.

– När jag läste om miljökonsekvenserna och de väldiga ingreppen i naturen reagerade jag starkt. Semisjaur Njargs sameby skulle drabbas hårt och trafiken förbi vårt samhälle skulle öka med ca 25 tunga fordon per dygn lastade med miljöfarligt gods, berättar Margareta. 

Lilian MikaelssonEn annan som är kritisk mot projektet är Lilian Mikaelsson, som bor i Älvsbyn. Lilian är styrelseledamot i den äldsta samiska riksorganisationen Same Ätnam och själv renägare.

– Semisjaur Njargs bästa vinterbetesmarker ligger där gruvan planeras och en viktig flyttled försvinner. Det innebär att man måste börja flytta renarna med hjälp av bilar. Allt gruvdamm kommer också att påverka renbetet, berättar Lilian.
– Varje ingrepp på renbetesmarker innebär att utrymmet för renskötseln krymper. Det drabbar kommande generationer. Om markerna försvinner minskar de ungas möjligheter att bli renskötare i framtiden. Men detta handlar inte bara om den traditionella renskötseln. Den samiska kulturen i sin helhet hotas av exploatering för gruvor, både här i Laver och på andra ställen. 

Sjöarna Småträsken, Gotjärnen, Uttertjärnen, Kniptjärnen och Långtjärnen skulle tillsammans med en hel dalgång täckas av gruvavfall. Trots att flera av sjöarna och vattendragen i området är klassade som Natura 2000, ett europeiskt nätverk av områden med rik biologisk mångfald. Samerna i området skulle förlora sina vinterbeten och massor av värdefull skog skulle försvinna. Totalt skulle gruvan förstöra 5 000 hektar natur.

– En gruva i Laver känns helt overkligt, säger Birgitta Seb-Olsson, som är en av medgrundarna till den lokala Naturskyddsföreningen i Älvsbyn och gift med Ulf.   
– Konsekvenserna är ofattbara. Det är svårt att förstå att våra miljölagar är så svaga. När flera riksintressen står mot varandra, värderas inte längre medborgarens rätt till friluftsliv, ren luft, mark och vatten.

Birgitta Olsson och Ulf Johansson med hunden Freija i skog som kommer försvinna om Boliden får igenom sina planer med gruvdriften i Laver.
Birgitta Olsson och Ulf Johansson med hunden Freija i skog som hotas av gruvplanerna.

Det lokala motståndet mot en gruva ökade när fler började inse vad som var på väg att hända. Miljögruppen Pite Älvdal bildades 2015 och har idag ett par hundra medlemmar. Året efter startades Naturskyddsförenings krets i Älvsbyn upp igen, efter att ha varit nedlagd i 20 år. Bland den nygamla kretsens 80 medlemmar finns flera som minns dammbrottet i Laver på 1950-talet.

Tillsammans organiserar grupperna protester mot gruvplanerna. Målet är att skapa opinion genom att sprida fakta och få till en balanserad diskussion.

– Jag förstår dem som ser till arbetstillfällen och tillväxt, säger Birgitta. Men samtidigt är det förvånande att inte människor inser att miljönotan belastar kommande generationer.

Älvsby kommun har beräknat att gruvan skulle ge 700 jobb och bidra till ytterligare 800 jobb lokalt. Samtidigt hotas lokal näringsverksamhet, fritidsfiske, jakt, turism och renskötsel av gruvplanerna. 

– Det värsta som skulle kunna hända är att någon av dammarna brister, säger Ulf. 

Totalt skulle det planerade gruvområdet ha fem dammar, den största 112 meter hög och tre kilometer bred. Avståndet från de norra dammarna ner till Piteälven och turistattraktionen  Storforsen är endast åtta kilometer. Vid en dammolycka här skulle Piteälven förorenas och dricksvattnet för 37 000 pitebor hotas.

Storforsen
Storforsen är Europas största oreglerade fors. Området har 180 000 besökare per år.

Kommunen är positiv till gruvan. Men Länsstyrelsen har sagt nej eftersom de anser att gruvplaner är oförenliga med de höga naturvärdena i Laver. Bergsstaten har också sagt nej eftersom Boliden inte har sökt ett särskilt Natura 2000-tillstånd. Sedan Boliden överklagat detta i januari 2017 ligger ärendet hos regeringen. 

Första ronderna är vunna i Laver, men kampen är långt ifrån över. 
– Många vill inte sätta sig in i vad som händer med naturen. De brukar svara att det är väl bara att flytta. Men min släkt har bott här i fyra generationer och jag ger inte upp så lätt, avslutar Ulf.

Etiketter: 
Verksamhetsområde: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Fotograf: 
Christian Åslund
Bildtext: 
Inom det planerade gruvområdet ligger flera vattendrag med höga naturvärden.
Promo-text: 
När det började gå upp för människor i bygden vad det skulle innebära att få Sveriges största dagbrott nästgårds, växte motståndet mot gruvplanerna i Laver.
Länktext: 
Läs artikeln här
Call to action - sidebar: 

Rättslig prövning är grundläggande i en demokrati

Miljöorganisationers rätt att överklaga myndigheters beslut i miljöärenden är här för att stanna. Den rätten framgår av Århuskonventionen som är en del av EU-rätten och Sveriges internationella förpliktelser. För att säkerställa att Århuskonventionens syften genomförs krävs en tydlig nationell lagstiftning. Utan en sådan riskerar oklarheterna att leda till svåra och långdragna domstolsprocesser. Det gynnar varken miljörörelse, myndigheter eller skogsägare.

Århuskonventionen ställer, bland annat, krav på att miljöorganisationer ska få överklaga beslut som är meddelade enligt miljölagstiftning. Det övergripande syftet med detta är att skydda rätten för nuvarande och kommande generationer att leva i en god miljö.  Skogsbruket är i dag är ett tämligen slutet process- och beslutssystem, där möjligheterna för civilsamhället att få insyn i, eller påverka besluten som rör skogen är mycket små. Miljöorganisationer har därför en viktig roll i att se till att miljölagstiftningen efterlevs i skogen.

Den nu avslutade Skogsvårdslagsutredningen har, liksom Högsta förvaltningsdomstolen i Änokfallet, kommit fram till att skogsvårdslagen omfattas av Århuskonventionen. Därför föreslår utredaren att en mycket begränsad del av de ärenden som Skogsstyrelsen handlägger ska kunna överklagas av miljöorganisationer. Mot detta vänder sig nu ledande företrädare inom skogsbranschen i en gemensam debattartikel. Debattörerna kräver att Sveriges politiker istället tar ställning för att ärenden som rör skogsavverkning ska fortsätta hanteras som en sluten process och inte kunna överklagas av miljöorganisationer.

Naturskyddsföreningen menar, tvärt emot skogsbranschens företrädare, att utredarens förslag omfattar för få typer av beslut för att Sverige fullt ska leva upp till Århuskonventionens krav. Om konventionen skulle genomföras enligt utredarens mycket begränsade förslag, eller inte alls, som skogsbranschens debattörer föreslår, innebär det ett fortsatt osäkert rättsläge i skogsbruksärenden. Domstolarna har i flera fall tidigare visat att miljöorganisationer har talerätt i miljöfrågor.

Det så kallade Änokfallet gav miljöorganisationer rätt att driva frågor om avverkning av skog till domstol. Denna möjlighet kvarstår oavsett vad som händer med den nu genomförda utredningen. Enligt praxis från EU-domstolen ska svenska domstolar, så långt som möjligt, tolka den nationella rätten så att miljöorganisationer ges talerätt. Men en talerätt som endast framgår av domstolspraxis blir aldrig lika tydlig och rättssäker som om den framgår av lagstiftning. För att åstadkomma ett stabilt och förutsägbart regelverk krävs därför att den klagorätt som följer av Århuskonventionen även genomförs i skogsvårdslagen.
Vem som helst varken kan eller kommer att få överklaga beslut om avverkning i skogen.. Skogsbranschens farhågor om att mängden överklaganden skulle bli skyhöga står i bjärt kontrast till att inte ens en halv procent av besluten om avverkning i fjällnära skog har överklagats sedan Änokfallet avgjordes 2014.

Branschens representanter ställer i sin artikel krav på politikerna att agera i strid mot de lagar och konventioner som redan antagits och gäller. Vår uppmaning till politikerna är istället att driva en politik som ger allmänheten insyn och balanserar de skogspolitiska målen om produktion och miljöhänsyn. Om det görs bra kommer det ytterst sällan att krävas överklaganden.  

Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen

>Läs artikeln på Altinget och deltag i debatten

 

Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer

Gruvindustrins gruvligaste effekter

Några av gruvindustrins allvarligaste effekter:

  1. Naturvärden och biologiska mångfald skadas

    Stora områden förvandlas till sterila ökenlandskap när brytningen sker i s.k. dagbrott, alltså från markytan. Nya gruvor är nästan alltid dagbrott eftersom berget nuförtiden oftast har låga halter av det mineral man vill utvinna. Dagens gruvor tar alltså upp allt större plats. Förutom att all skog och annan växtlighet försvinner, skadas även naturen runt omkring en ny gruva.

  2. Mineralindustrin är en stor klimatbov

    Mer än 10 procent av koldioxiden som släpps ut i Sverige kommer från gruvbrytning och metallförädling (t ex stålverk). Då är inte transporterna medräknade. Mineralindustrins stora påverkan på klimatet är ofta förbisedd i debatten om dess miljöeffekter.

  3. Giftigt avfall förorenar miljön

    Både vid brytning och bearbetning av mineraler sker utsläpp av kemikalier till miljön. Allt större mängder gruvavfall riskerar att läcka ut föroreningar i både sjöar och grundvatten. Därför måste avfallet tas om hand och övervakas för överskådlig framtid.

    Enbart gruvan i Aitik producerar 50 000 ton avfall per dag.

  4. Lokalbefolkning och urfolk drabbas

    De som bor nära en gruva eller större täkt får ofta allvarliga störningar av buller, skakningar och damm. För samerna, nordens enda urfolk, innebär gruvor en stor påverkan både på deras traditionella kultur och på rennäringen. Det kan t ex bli svårt eller omöjligt att flytta renarna mellan sommar- och vinterbetesmark när en ny gruva öppnas.

  5. Dammar kan brista – ett hot mot liv och hälsa

    Vid gruvor anläggs olika typer av dammar och vattenmagasin som ibland brister. Mark och vatten förorenas och i värsta fall kan människor skadas eller dö. Talvivaara-gruvan i Finland drabbades 2012 av en läcka som gjorde att 200 000 kubikmeter giftigt vatten rann ut. Detta ledde till en omfattade fiskdöd och stora vattenområden blev förorenade.

Vad behöver göras?

Naturskyddsföreningen är förstås inte emot all mineralbrytning. Samhället behöver metaller och andra mineraler för många viktiga produkter. Men om de negativa effekterna är för stora måste hänsyn till människor och miljö gå före. Detta kräver stora förändringar av nuvarande regler och av mineralpolitiken. Tyvärr har varken den förra eller nuvarande regeringen visat något större vilja till sådana förändringar – här behövs bättring!

  • Politik och lagar måste ändras så att återbruk och återvinning av metaller och andra mineraler gynnas framför brytning av nya.
  • Gruvor och täkter ska inte få förekomma inom skyddade naturområden.
  • Lagen behöver göras om så att all prövning av gruvor och täkter sker enligt miljöbalken, och myndigheterna behöver få större resurser och kompetens.
  • De regler som idag ensidigt gynnar gruvindustrin – bland annat slipper gruvbolagen vissa skatter – ska avskaffas.
  • Vid all verksamhet ska en avvägning ske mellan samhällsnyttan och kostnaden, inte bara ”kronor och ören”, utan framför allt påverkan på natur, miljö och klimat.
  • Brytning av uran och alunskiffer ska förbjudas helt.
  • Lokalbefolkningens och urfolkens behov och synpunkter ska respekteras.
  • Gruvbolag ska granskas hårdare innan verksamheten tillåts. Större krav på ekonomiska säkerheter ska ställas.

Fler fakta om gruvor

  • Sverige har varit ett viktigt gruvland i flera hundra år. I början av 1900-talet fanns nästan 500 gruvor, de flesta små. Sedan dess har både antalet gruvor och antalet arbetstillfällen minskat mycket, samtidigt som den totala malmproduktionen ökat rejält (drygt 70 miljoner ton, 2013).
  • Idag ger branschen ca 10 000 direkta jobb och ytterligare ca 35 000 indirekta.
  • Sverige har till exempel aldrig producerat så mycket järnmalm som nu. Landets just nu fyra järngruvor står för ungefär 90 procent av hela EU:s produktion. Men eftersom EU har en mycket liten del av världens gruvindustri är den svenska järnmalmsproduktionen bara 1,4 procent av den globala.
  • Mineral är ett gemensamt namn för allt som bryts i gruvor eller täkter.
  • Gruvor är ett gemensamt namn för verksamhet där man bryter malm eller fossila bränslen. Detta till skillnad från…
  • …täkter, dit både kalkbrott, stenbrott och sandtag hör. Gruvor och täkter regleras av olika lagstiftning, minerallagen och miljöbalken. Tillstånd för gruvverksamhet prövas dessutom enligt båda lagarna, och av olika myndigheter i olika skeden.
  • I svenska gruvor bryts framför allt järn, koppar, zink och bly men också silver, guld och s.k. sällsynta jordartsmetaller. Järnmalm står för ungefär hälften av den svenska produktionen i ton räknat.
  • Några av de pågående och planerade gruvprojekt som Naturskyddsföreningen uppmärksammat och arbetar med är: Norra Kärr vid Vättern, Laver i Norrbotten, Kallak utanför Jokkmokk och Mertainen m fl i Kirunatrakten samt projekt för brytning av alunskiffer på olika håll i landet.

Gruvbolagens gräddfil i lagstiftning och politik – mycket förmånliga villkor

  • Lagstiftningen gör det möjligt för gruvbolagen att leta mineral och starta gruvor på annans mark utan medgivande från markägaren.
  • Gruvorna anses så viktiga att myndigheterna ofta tillåter stora utsläpp av tungmetaller och andra föroreningar, i högre grad än vad som sannolikt skulle tolereras från andra näringar.
  • Gruvnäringens så kallade riksintresse i lagen går ofta före andra riksintressen, för natur, friluftsliv eller rennäring.
  • Skattereglerna är på många sätt mycket generösa: gruvnäringen är befriad från deponiskatt, har lägre energiskatt än annan industri och den så kallade mineralavgiften utgör bara 0,2 procent av värdet på det som bryts.

Därför ses Sverige av många utländska bolag som synnerligen gynnsamt för gruvetablering. Sverige klassas t ex av den kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute som det mest fördelaktiga landet i världen för gruvverksamhet.

Verksamhetsområde: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Fotograf: 
Magnus Strømseth
Bildtext: 
Aitik, Bolidens enorma koppargruva ca 15 km SO om Gällivare i Norrbotten - Skandinaviens största dagbrott och en av Europas största koppargruvor.
Promo-text: 
Vi ger oss in i en av Sveriges hetaste miljödebatter: gruv- och mineralindustrins expansion och dess hot mot både naturen och människors livsmiljö.
Länktext: 
Läs mer

Många nackdelar och inga fördelar i ny lag om ekologisk produktion

Ekologiskt lantbruk är en tillväxtbransch. I Sverige ger merbetalningen för ekologisk mat en möjlighet för små och stora producenter spridda över hela landet att bygga för framtiden. Det sker dels på den egna gården, men också indirekt i den bygd där man verkar och i de svenska företag som förädlar ekologiska råvaror. Ekologiskt lantbruk är även en väg ur fattigdom för bönder i utvecklingsländer vars produkter kan exporteras till rikare delar av världen, inte minst till EU. I båda fallen är utvecklingen i första hand ett resultat av en successivt ökande efterfrågan på ekologisk mat. Det är med andra ord en marknadsdriven utveckling som regeringen i andra sammanhang brukar vilja underlätta och stötta.

Om Sverige röstar ja till det nya lagförslaget så motverkar det också målen i den livsmedelsstrategi som regeringen själv har tagit initiativ till. Enligt strategin ska det svenska jordbrukets konkurrenskraft stärkas och ett av målen är att den ekologiska produktionen ska öka i omfattning. Det går därtill stick i stäv med det nyligen tagna beslutet att tillföra 175 miljoner kronor för att stimulera omställningen till ekologisk produktion i Sverige. Den förda politiken är inkonsekvent och de resurser som satsas på mer ekologisk produktion får bara begränsad utväxling.

Mot den här bakgrunden är det märkligt att den svenska regeringen vid en preliminär omröstning i juni, till skillnad från våra grannländer Finland och Danmark, röstade ja till lagstiftningen. Förslaget antogs med minsta möjliga antal röster. Nu är man på väg att, vid ett möte i höst, också rösta ja till att fastställa lagen.

Med den nya lagen blir det svårare och dyrare att producera ekologisk mat i Sverige. Förslaget har också en protektionistisk udd som riktas mot fattiga länders möjlighet att exportera sina ekologiska produkter till EU.

Vilka är de största bristerna i förslaget till ny lag?

1. Ökad byråkrati. I förslaget ställs krav på upprättande av databaser, och ytterligare informationsutbyte mellan myndigheter, kontrollorgan och EU-kommissionen. Det finns redan en fungerande certifiering av ekologisk produktion och handeln mellan olika EU-länder pågår för fullt. Vad EU behöver är mer ekologiska produkter, inte mer byråkrati.

2. Nya krav på import. I förslaget ställs orimliga krav på länder utanför Europa för att de ska få sälja ekologisk mat till länder inom EU. 90 procent av världens ekobönder finns i fattiga länder och EUs nya ekolag försvårar deras möjligheter att utveckla sina verksamheter. Detta går stick i stäv med “Politiken för global utveckling” och de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

3. Ekobönderna får ansvar för andras kemikalieanvändning. I förslaget ingår en regel som gör ekobönder ansvariga för om deras produkter kontamineras med bekämpningsmedel från konventionella grannars produktion. Det är en orimlig princip som skapar rättsosäkerhet i det ekologiska lantbruksföretagandet.

4. Osäkra villkor för svenska växthusodlare. Förslaget gör att vanliga former av ekologisk växthusodling i Sverige riskerar att förbjudas i framtiden. Ett exempel på en produkt som troligtvis blir förbjuden är ekologisk sallad i kruka. Däremot tillåts ekologiska kryddväxter i kruka, vilket i sig är en obegriplig skiljelinje. Det blir sannolikt också otillåtet att i framtiden odla i sk ”avgränsad jord”, till exempel stora krukor, vilket omedelbart skulle bromsa expansionen av svensk ekologisk växthusproduktion. På sikt riskerar den svenska ekologiska växthusproduktionen på grund av de nya reglerna att minska kraftigt.

5. Brist på ekologiskt utsäde. De föreslagna reglerna kommer göra det mycket svårt, i vissa delar av Sverige omöjligt, att få tag i lämpliga fröer till trädgårdsodling. De kommer också att skapa hinder för den odling av ekologiskt utsäde till lantbruksgrödor som finns i Sverige i dag. Båda delarna riskerar att minska omfattningen av den svenska ekologiska produktionen.

6. Kraftigt försämrat urval av avelsdjur. De nya reglerna ställer krav på att de djur som används som föräldradjur till produktionsdjuren i framtiden utan undantag måste komma från en ekologisk gård. Det kan verka harmlöst, men den genetiska basen för många av våra vanliga husdjursraser är redan liten även med tillgång till konventionella avelsdjur. Ekoproduktionen är begränsad i sin omfattning och förslaget minskar de ekologiska lantbrukarnas möjlighet att avla för sunda och friska djur.

7. Förslaget tillför inget av nytta i jämförelse med nuvarande förordning. Utgångspunkten för framtagandet av den nya förordningen var att det ska bidra till bättre miljö och djurvälfärd. Men i det framförhandlade kompromissen till ny lag är det svårt att se några tydliga förbättringar. Den uppfattningen delas av de flesta aktörer i den ekologiska sektorn i hela Europa. Nackdelarna vägs alltså inte upp av förtjänster inom andra områden.

Det är hög tid för regeringen och alla ledamöter i EU-nämnden att tänka om. Vid ministerrådsmötet, sannolikt 6 november, bör Sverige rösta nej till det framförhandlade förslaget till ny förordning för ekologisk produktion. Antingen måste lagförslaget göras om på ett stort antal punkter eller avslås helt.

Niels Andresen, verksamhetsledare Ekologiska Lantbrukarna
Anita Falkenek, vd KRAV
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Marcus Söderlind, styrelseledamot LRF
Christin Holm Gatica, tf generalsekreterare Sveriges Konsumenter
Erik Lysén, chef för Svenska kyrkans internationella arbete Svenska Kyrkan
Maria Granefelt, tf generalsekreterare. Fairtrade Sverige
Patrik Hansson, Sverige chef Arla
Karin Brynell, vd Svensk Dagligvaruhandel
Charlotte Bladh André, vd Organic Sweden

Verksamhetsområde: 
Call to action - standard: 
Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer
Call to action - sidebar: 

En tragedi för miljörörelsen

Carolina var en omtyckt och professionell kollega till många av oss som verkat i miljörörelsens olika organisationer. Hon omgärdades av ett sällsynt driv, en optimism och en lojalitet mot både sin organisation och de värden Greenpeace och miljörörelsen kämpar för. Planeten har mist en förkämpe, miljörörelsen har mist en oersättlig kollega.

Naturskyddsföreningen vill uttrycka medkänsla till Greenpeace och kondoleanser till Carolinas familj. 

 LÄS Greenpeace meddelande om händelsen. 

Artikeltyp: 
Visa författare: 
Länktext: 
Läs mer