Alliansen och SD försvårar för riksdagens miljömål

Naturskyddsföreningens naturvårdschef Jan Terstad säger ifrån om det politiska spelet kring skogen:

Allianspartierna i riksdagen har meddelat att de gör gemensam sak med Sverigedemokraterna och skickar ett så kallat tillkännagivande om skogs- och naturvårdspolitiken till regeringen. Det innebär att oppositionen har enats om att rösta ned regeringens skogspolitik i en omröstning i riksdagen istället för att förhandla.

Tillkännagivandet innebär ett stort steg i fel riktning när det gäller möjligheten att kunna nå riksdagens skogs- och miljöpolitiska mål. Att kunskapsinhämtningen om skyddsvärda skogar, nyckelbiotopinventeringen, får fortsätta att genomföras i hela landet med samma metodik som hittills är helt grundläggande för att kunna nå riksdagens egna miljömål.

Artikel

Allianspartierna och SD har skickat fyra tillkännagivanden som ska meddelas vid en omröstning i riksdagen. Det handlar om nyckelbiotopinventeringen, artskyddsförordningen,  incitamentsstruktur för hållbart skogsbruk samt om att göra en översyn av ersättningsmodeller när skog skyddas.

Tillkännagivandet innebär att Alliansen inom detta politikområde valt att förhandla med SD snarare än att öppna för förhandling med regeringen.

När det gäller nyckelbiotopinventeringen väljer riksdagsmajoriteten att helt bortse från det  faktum att rådande skogspolitik förutsätter att skogsägarna tar ett frivilligt miljöansvar långt utöver vad lagen kräver. Detta ansvar har till stor del skett genom certifieringar där de certifierade markägarna själva varit med och utformat certifieringskraven. Ett tydligt krav handlar om att frivilligt avstå från att avverka just nyckelbiotoper. Nu när staten på allvar börjar kartlägga var dessa smulor av kvarvarande skyddsvärd skog finns så vill man ändra på metodiken så att det som faktiskt är nyckelbiotoper i stora delar av Norrlands inland inte ska registreras som sådana.

Alliansen och SD menar alltså med sin politik att det ska vara fritt fram att avverka oregistrerade nyckelbiotoper. Det är upprörande.

I tillkännandegivandet menar oppositionspartierna att inventeringen ska vara ”rättssäker och effektiv”. Vad som menas med det utvecklas inte närmare. En inventering, vare sig den sker i skafferiet eller ute i skogen, handlar om att samla in fakta om innehållet - kunskap, kort sagt. I de fall staten inskränker rätten till skogsbruk i en nyckelbiotop så råder rätt till ersättning, enligt grundlagen och miljöbalken. Självklart måste staten se till att det finns tillräckligt med medel för att ersätta de markägare där skogsbruket inskränks. I statsbudgeten har det skjutits till med pengar för detta ändamål, inte minst innevarande år.

I tillkännandegivandet anges vidare att ”en översyn av artskyddsförordningen bör göras för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker”. För Naturskyddsföreningen är det viktiga att artskyddsbestämmelserna når sitt syfte. Tillräckligt med livsmiljöer behöver bevaras, både kvantitativt och kvalitativt, för de arter som regelverket omfattar. Förlust av livsmiljöer är generellt den största orsaken till förlust av biologisk mångfald i skogen. Vi kan konstatera att såväl Skogsstyrelsen som tidigare regeringar tillsammans bär ansvaret för den senfärdighet som har kännetecknat genomförandet av dessa regler i skogen. Det är hög tid att reglerna tillämpas och når sitt syfte.

 

De regler i artskyddsförordningen som kopplar till EU:s två naturvårdsdirektiv skulle ha gällt fullt ut i Sverige redan 1995. I skogen har det i stort dröjt till 2015 innan reglerna började tillämpas, vilket i sig är en skandal. Reglerna är i grunden utformade som ett förbud, utan rätt till ersättning. En del ärenden har gått till domstol, och endast ett ärende, rörande svampen bombmurkla, har hittills bildat praxis. Fortfarande råder alltså stora oklarheter kring tillämpningen, vilket självklart är otillfredsställande.

Vi har i sig ingenting emot en översyn, men förutsätter att ett sådan översyn belyser frågan om att reglerna, och inte minst tillämpningen av dem, ska nå sitt syfte. Vi instämmer i att reglerna ska vara ”effektiva” dvs. att arternas livsmiljö bevaras i tillräcklig omfång och kvalitet. Det handlar om målet att bevara arter, precis så som miljömålen säger. Att den ska vara ”tillämpbar” och ”rättssäker” är en självklarhet.

Avslutningsvis tar tillkännandegivandet upp frågan om att en ”god incitamentsstruktur för ett hållbart skogsbruk bör säkerställas och att en översyn av lagstiftningen på området därför bör genomföras”. Gott så - frågan är bara vad riksdagsmajoriteten menar. För vem bestämmer hur ett hållbart skogsbruk ser ut?

Så sent som förra veckan rapporterade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket återigen att Sverige inte når miljömålen som rör biologisk mångfald i skogen. Dagens skogsbruk är inte hållbart beträffande bevarande av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, påverkan på vattenmiljöer liksom på fornminnen. Det är därmed hög tid för skarpare styrmedel och bättre incitamentstruktur så att vi når riksdagens egna mål.

Regeringen har både dröjt och inte varit lyhörd när det gäller attutveckla sin syn på ett hållbart nyttjande av skogsekosystemen. Miljörörelsen och turist- och friluftsorganisationerna, med cirka två miljoner medlemmar sinsemellan, har lämnat konkreta inspel till regeringen om detta.

Det finns skäl att ifrågasätta viljan hos såväl regeringen som hos Alliansen och SD att lösa frågan om hur ett verkligt hållbart skogsbruk som klarar riksdagens miljömål ser ut. Tvärtom ser vi hur de allra flesta av partierna aktivt undviker den frågan. Även i skogsbruket behövs en omställning, precis som i transport- och byggsektorn.

Bli medlem – rädda skogens liv

Var med och rädda skogens liv. Bli medlem. Tillsammans kan vi göra världen bättre.