Att bara räkna antalet träd är gravt missvisande

Skogsägarföreningarna LRF och Sveaskog verkar ha missförstått syftet med riksdagens miljökvalitetsmål och Sveriges internationella åtaganden rörande biologisk mångfald i skogen. I en replik på vår debattartikel menar de att vi målar upp en mörk och dyster bild av den svenska skogen och skogsbruket som de inte känner igen sig i. Denna bild är dock mycket lätt att hitta stöd och underlag för, bara några knapptryck bort på internet.

Debattartikel

Ansvariga myndigheter konstaterar att Sverige inte når riksdagens miljömål Levande skogar, bland annat på grund av att skogar med höga naturvärden avverkas och att miljöhänsynen har stora brister. Skogsstyrelsens senaste hänsynsuppföljning pekar på att hela 39 procent av de känsliga skogsbiotoperna har påverkats negativt av avverkning. 

Vidare har Sverige förbundit sig till att bevara minst 17 procent av våra landområden av stor betydelse för biologisk mångfald, genom ekologiskt representativa och väl förbundna system. I detta sammanhang låter det ju utmärkt att Sverige, som LRF och Sveaskog framhåller, redan har undantagit hela 31 procent av skogen.  Då väljer man dock att blanda ihop olika naturtyper utan hänsyn till deras ekologiskarepresentativitet eller deras betydelse för biologisk mångfald. Man kan också räkna in enstaka trädgrupper och träd som är kvar på kalhyggen, utan hänsyn till att områdena ska vara väl förbundna system. Då väljer man emellertid medvetet att helt bortse från syftet med målen, som är att bevara biologisk mångfald. Att bara räkna antalet träd och påstå att det i Sverige nu ”finns mer skog än någonsin” är gravt missvisande; en trädplantering bestående av i princip en enda trädart  av samma ålder är inte att betrakta som en ”skog” i ekologisk mening.

Den absoluta majoriteten av skogens mer än 900 hotade arter är knutna till den produktiva skogen, inte till trädbevuxna myrmarker eller annan lågproduktiv skog. Dessa arter kan inte bevaras genom annat än att deras livsmiljöer skyddas. Att räkna in all lågproduktiv skog för att uppnå miljömålen är därför inte ens relevant i sammanhanget. Tyvärr är endast knappt 5 procent av den produktiva skogen långsiktigt skyddad med den kvalitetssäkring och transparens som krävs för att syftet med målen ska uppnås. 

När skogen brukas som idag, med kalhyggen och allt för ofta med bristande hänsyn till naturvård, förändras hela skogslandskapet. En naturskog som tidigare aldrig kalavverkats innehåller ofta en kombination av gamla träd, grova träd, träd av olika arter, döda liggande och stående träd. Detta är egenskaper som är helt avgörande för skogens mångfald, men det är ont om sådana skogar i dagens brukade landskap. Och de fortsätter att minska, eftersom kalavverkningarna av dessa fortsätter, även hos statliga Sveaskog.

För att Sverige ska kunna nå sina nationella mål och internationella åtaganden som rör skogen krävs att vi alla utgår från det faktiska behovet, inte från förvrängd statistik. Det vinner ingen på, allra minst skogens arter.

Lotta Berg, BirdLife Sverige

Karin Lexén, Naturskyddsföreningen

David van der Spoel, Skydda Skogen

Staffan Widstrand, Naturfotograferna

Denna debattartikel går också att läsa på DN Debatt