Coronapandemin hotar den globala livsmedelstryggheten

I kölvattnet av coronapandemin påverkas fiske, jordbruk och livsmedelsförsörjningen i världen. Som ofta är fallet drabbas redan utsatta grupper hårdast, som småskaliga jordbrukare och fiskare. Många av Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer vittnar om tydliga effekter av pandemin på livsmedelstryggheten i deras närhet.

En lokal fiskmarknad i Västafrika har lagts öde i kölvattnet av coronapandemin. Två kvinnor som vanligen säljer fisk går nu sysslolösa omkring på den nästan öde marknaden.
Det småskaliga fisket hotas i kölvattnet av coronapandemin. Nedstängda kommunikationer och rädsla för smitta bidrar ytterligare till att lokala fiskmarknader ligger öde.

Småskaligt jordbruk och småskaligt fiske bidrar till livsmedelsförsörjning och minskad fattigdom för miljarder människor. Hela 80 procent av jordbruksmarken i Asien och Afrika söder om Sahara brukas av småskaliga jordbrukare. Inom fiskesektorn återfinns 90 procent av alla fiskearbetare inom det småskaliga fisket. 

I samband med coronapandemin vittnar flera av Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer i världen om att gränser har stängts, utegångsförbud införts och marknader upphört. Detta har bland annat lett till svårigheter för kustbefolkningen att utföra sina aktiviteter och nästintill orsakat en kollaps för fisket i länder som Honduras, Ecuador, Sydafrika, Senegal, Sri Lanka och Gambia. 

För de som trots allt kan fortsätta att fiska märks stora skillnader på inkomsten. Färre människor i rörelse och konkurrens från det industriella fisket är de främsta orsakerna. 

Rapporter från Amazonas vittnar om ökad hunger då avskogning och klimatförändringar med extrema väderförhållanden påverkar insamling av mat från skogen, jakt och fiske i och längs med floden. 

Gemensamt för alla dessa länder är en djup besvikelse över regeringars oförmåga att stödja lokalsamhällen, särskilt nu under rådande kris. 

Coronan påverkar fisket i Västafrika

Naturskyddsföreningen samarbetsorganisation CAOPA i Västafrika vittnar om höjda priser på småfisk, vilket särskilt påverkar kvinnor som köper, förädlar och säljer vidare fisk. Vid höjda priser konkurreras kvinnorna ut. Begränsade transportmöjligheter gör att de har svårt att ta sig till och från fiskmarknader på ett säkert sätt. När de väl lyckas få tag i fisk så har de svårt att få den såld, då människor undviker att besöka marknadsplatser på grund av bristande sanitet och rädsla för smitta. 

– Om småskaliga fiskare och kvinnliga fiskförsäljare inte får hjälp, så kommer den småskaliga fiskesektorn att försvinna, säger Micheline Dion som är ledare för CAOPAs kvinnoorganisation i Elfenbenskusten. 

Hon varnar att detta på sikt kommer att påverka hela landets livsmedelsförsörjning. Micheline och hennes kooperativ vädjar därför till regeringen om hjälp. 

– Vi önskar att regeringen kunde förse oss med säkra transporter, eller köpa vår fisk och ge till behövande. 

Fisk är en källa till högvärdigt protein och ett viktigt inslag i kosten i kustområden.

Kooperativet har även lyft frågan på EU-nivå. I fiskeavtalet mellan Elfenbenskusten och EU finns ett så kallat sektorstöd. Det betyder att en del av pengarna Elfenbenskusten får för att upplåta fiskerättigheter till europeiska båtar ska gå till att stödja och utveckla landets egen fiskesektor. Men några sådana insatser från landets regering har inte synts till. Ännu.  

Corona påverkar jordbruket i Östafrika

Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer inom jordbruk berättar att inskränkningar som införts under pandemin hindrar småbrukare att röra sig fritt i länder som Kenya och Uganda. Detta medför både att handeln hindras och att nödvändiga insatsmedel till jordbruket har svårare att nå ut till småbrukarna, något som långsiktigt är negativt för ländernas matförsörjning. 

– Nedstängningen i samband med Covid-19 var oväntad, och kom som en stor chock för oss bönder. Södra Sudan var den största marknaden för den kassava vi odlade, och nu när gränserna har stängts kan vi inte längre sälja den. Samtidigt har priserna för transporter och matinköp gått upp, berättar Masudio Margaret Eberu. Hon är bonde i Uganda och medlem i Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation PELUM Uganda. 

Masudio Margaret Eberu, bonde i Uganda, upplever att hennes situation har försvårats i samband med coronapandemin.

Nedstängningen visar hur sårbara böndernas situation är.

– Nedstängningen kom samtidigt som det var dags för oss att så. Det blev svårt för oss, det fanns inga fröer till utsäde att köpa i affärerna. Det gick inte heller att åka till affärer längre bort eftersom allmäna kommunikationer stängdes ner. Vi behöver fler lokala utsädesbanker där fröerna kontrolleras direkt av bönderna, då har vi tillgång till fröer även i kristider, säger Masudio Margaret Eberu.

Samtidigt vittnar småbrukare som fortfarande kan leverera till marknader att de nu kan sälja säsongens skörd till ett bra pris. 

Ekologiska gårdar med hög biologisk mångfald, där småbrukare odlar fler olika sorters grödor och har fler olika slags djur på gården, klarar oftast kriser lättare. De får oftast bättre och jämnare skördar, eftersom ekosystemen är stabilare. PELUM Uganda förespråkar därför ekologisk odling, och gärna agroekologi som ett sätt att öka matsäkerheten för småbrukare och även minska utsattheten i krissituationer som denna. 

Kvinnor inom jordbruket är ofta mer utsatta än männen, med ökad arbetsbörda under kriser och små möjligheter att delta i beslutsfattandet. Andra grupper i samhället är mer utsatta för negativa effekter av pandemin och påverkas starkt av högre matpriser.  Dessa utsatta grupper beräknas öka till det dubbla på grund av krisen.

Viktigt gynna biologisk mångfald och matsäkerhet

En hållbar småskalig fiskesektor med skonsamma fiskemetoder och ett hållbart ekologiskt jordbruk utan användning av kemiska bekämpningsmedel bidrar till att bevara den biologiska mångfalden och kan på sikt minimera risken för framtida pandemier. 

Erfarenheter från tidigare kriser visar att strategier för att hålla igång livsmedelsproduktionen och marknader bidrar till att kraftigt minska akut matbrist. Detta får också en långsiktig positiv effekt i hela samhället. 

För att minimera risken för ökad hunger och fattigdom, både nu och i framtiden, behöver vi främja och stötta lokala och hållbara småskaliga sektorer som gynnar biologisk mångfald, utveckla och säkerställa tillgång till lokala marknader och stärka landsbygdens infrastruktur. För jordbruket är det särskilt viktigt att säkerställa att insatsvaror når småbrukare för kommande odlingssäsong. För den småskaliga fiskesektorn är högsta prioritet att hålla igång fisket och säkerställa tillgång till marknader. 

Vi behöver en trygg och hållbar livsmedelsförsörjning för alla, en livsmedelsförsörjning som samtidigt gynnar bevarandet av den biologiska mångfalden. 

Mer om corona och hunger

Enligt FN:s livsmedelprogram WFP hotar antalet människor som lever i akut hungersnöd i världen att fördubblas på grund av coronapandemin. WFP förutspår en ökning med 130 miljoner till totalt 265 miljoner människor i akut hungersnöd innan årets slut.

Läs mer om coronapandemin och biologisk mångfald 

Läs mer om hållbart ekologiskt jordbruk i Kenya

 

Globala nyhetsbrevet

Följ oss och vårt globala arbete med natur och miljö.