”Ett nödvändigt beslut att stoppa fisket”

Nej, våra organisationer är inte ”ett hot mot torsken”. Istället är ett torskfiskestopp helt nödvändigt för att rädda torsken i Östersjön och därmed också det långsiktiga fisket, skriver företrädare för Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och WWF i en replik i SvD.

Debattartikel

>> Detta är en replik på debattartikeln ”Miljöorganisationer – ett hot mot torsken”.

Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och Världsnaturfonden WWF har i flera år lyft problemet med Östersjöns östra torskbestånd. Senast i en skrivelse i april till svenska regeringen med uppmaning att verka för ett omedelbart stopp av allt torskfiske i östra Östersjön. Internationella havsforskningsrådet, ICES, har nu också rekommenderat att inget fiske bör bedrivas på det östra beståndet år 2020. Enligt forskarna är läget så kritiskt att torskens förmåga att föröka sig allvarligt hotas.

Situationen har länge varit kritisk av flera olika anledningar. Men det överfiske som skett på beståndet sedan slutet av 80-talet är huvudorsaken till den stora nedgången. Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO tolkar, som vi ser det, termen överfiske som att enskilda fiskare skuldbeläggs för nedgången av fiskbestånden (SvD Debatt 28/5). Det är inte det vi menar. Problemet ligger i att fiskekvoterna kontinuerligt sätts över ICES-rådgivningen och rekommendationer om fiskestopp ignoreras gång på gång av ansvariga ministrar. Det är alltså inte enskilda fiskare utan politiska beslut som är orsaken till överfisket.

Under decennier har problembilden blivit mer komplex i takt med att övergödningen av Östersjön har ökat. Övergödningen har förvärrat situationen genom en utbredd syrebrist i torskens viktiga lek- och födosöksområden. I kombination med ett för högt fisketryck har syrebrist och konkurrens om födan resulterat i ett bestånd med magra småtorskar som blir könsmogna tidigt. Detta har gjort att kvaliteten på beståndet är låg vilket inneburit att yrkesfisket inte fiskat upp torskkvoten på flera år i något av regionens länder. Beståndet har kraschat och det finns helt enkelt ingen lönsamhet i fisket.

Precis som SFPO skriver finns det ett samband mellan det ökande gråsälbeståndet och sälmask i torsk. Det innebär ytterligare en negativ påverkan för ett torskbestånd som redan mår mycket dåligt. Men påverkan av sälen får en långt större effekt då fisketrycket har varit för högt i regionen alltför länge. För att rädda Östersjötorsken på sikt krävs ett helhetsgrepp med flera långsiktiga åtgärder, men i nuläget är ett fiskestopp den åtgärd som snabbast kan bidra för att värna framtiden för både torsken och torskfisket.

Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och WWF har i årtionden varnat för överfiske av torskbeståndet och Östersjöns försvagade ekosystem. Vi arbetar kontinuerligt med åtgärder för att minska övergödningen, exempelvis med sjöfartens och jordbrukets utsläpp och genom omfattande våtmarksrestaureringar längs ostkusten för att binda näring och återfå viktiga rovfiskbestånd. Våra hundratusentals medlemmar och faddrar bidrar med tid och pengar till svensk naturvård på ett sätt vi alla är väldigt stolta över.

SFPO säger i debattartikeln att våra organisationer inte vill se problemen, att vi skyller på enskilda fiskare för torskens svåra situation och att vi utgör ”ett hot mot torsken”. Det ter sig högst anmärkningsvärt då miljö- och naturvårdsfrågor är vår dagliga agenda, inte minst för Östersjöns ekosystem och därmed torsken. Vi menar att ett torskfiskestopp är nödvändigt för att rädda torsken och därmed också det långsiktiga fisket.

Vi vill inte att Östersjötorsken ska drabbas av samma öde som torskbeståndet vid Grand Banks på Kanadas ostkust. När en handfallen fiskeriadministration till slut lyssnade på forskningen och stoppade fisket 1992 hade beståndet redan kollapsat. 35 000 arbetstillfällen i hundratals kustsamhällen berördes. Beståndet är 27 år senare kvar på mycket låga nivåer.

Med ett fortsatt naturvårdsarbete och ett gemensamt helhetsgrepp om problemen tror vi att trenden för torsken kan vändas, men då måste obekväma beslut som att stoppa fisket tas. Risken är annars stor att Östersjön, precis som Grand Banks, blir en väladministrerad ekologisk katastrof.

Karin Lexén
generalsekreterare Naturskyddsföreningen

Sten Frohm
generalsekreterare Sportfiskarna

Håkan Wirtén
generalsekreterare Världsnaturfonden WWF

>> Debattartikeln på SvD hittas här.