Experter föreslår hybridmodell för att möta växande globala problem med kemikalier

Det behövs en ny global kemikaliestrategi, eftersom avtalet för FN:s nuvarande kemikaliestrategi Strategic Approach to International Chemicals Management (SAICM) upphör år 2020. I den nya strategin behöver kemikalieregleringen stärkas, för att vi ska kunna lösa internationella kemikalieproblem, skapa en säker cirkulär ekonomi och uppfylla många av de globala hållbarhetsmålen. 

Vi måste lösa internationella kemikalieproblem för att kunna skapa en säker cirkulär ekonomi och uppfylla många av de globala hållbarhetsmålen.
Vi måste lösa internationella kemikalieproblem för att kunna skapa en säker cirkulär ekonomi och uppfylla många av de globala hållbarhetsmålen.
Artikel

Det behövs en ny global kemikaliestrategi, eftersom avtalet för FN:s nuvarande kemikaliestrategi Strategic Approach to International Chemicals Management (SAICM) upphör år 2020. I den nya strategin behöver kemikalieregleringen stärkas, för att vi ska kunna lösa internationella kemikalieproblem, skapa en säker cirkulär ekonomi och uppfylla många av de globala hållbarhetsmålen. 

SAICM:s övergripande mål är att all kemikalieproduktion och användning senast 2020 ska ske på ett sådant sätt att skador på miljö och hälsa minimeras. Vi är långt från att uppnå det målet. Därför behöver strategin förnyas.

Det finns till exempel en enorm mängd olika kemikalier i varor i vår vardag. Många av dessa kemikalier vet vi kan orsaka skador på miljö och hälsa. Dessutom är långt ifrån alla tillräckligt testade, och vi vet därför inte den exakta omfattningen på kemikalierelaterade problem. Samtidigt är kemikalier centrala för vår välfärd och samhällsutvecklingen. Därför behöver de regleras så att vi kan dra nytta av fördelarna och samtidigt säkerställa att miljö och hälsa inte skadas.

Reglering kan ske på både nationell, regional och global nivå. De olika nivåerna behöver samverka och komplettera varandra för att regleringen ska vara effektiv. Internationella avtal, som SAICM, behövs för det globala kemikaliearbetet.

Därför diskuterar världens länder, företag och civilsamhällesorganisationer just nu vad som ska ersätta SAICM efter 2020.

Naturskyddsföreningarna i Sverige, Norge och Danmark har tillsammans med danska konsumentrådet Tænk låtit experter ta fram en rapport med råd angående hur SAICM:s ersättare bör se ut. Experterna föreslår en ”hybridmodell”, alltså en strategi som kombinerar frivilliga och lagligt bindande delar. 

Flera brister i dagens kemikaliestrategi

Flera tidigare rapporter har redan pekat på brister med SAICM. En av bristerna är att det är ett helt frivilligt avtal, vilket betyder att man inte kan ställa krav på vare sig genomförande, uppföljning eller rapportering. Det är problematiskt bland annat eftersom investerare som bekostar SAICM-arbetet förväntar sig att resultatet av deras investerade pengar ska gå att följa upp. Därför är det idag svårt att hitta tillräckligt med pengar till SAICM-arbetet.

En annan nackdel är att varje land får bestämma själva om – och i så fall med vilken budget – man vill arbeta med strategin. Ofta leder det till att länder som har ont om resurser inte prioriterar arbetet med de elva kärnelementen, det vill säga de delar som deltagarna i SAICM-arbetet 2015 kom överrens om är centrala för att få en fungerande kemikalieförvaltning på plats. Många av dessa länder inser heller inte att deras akuta behov riskerar att förvärras om de inte får ordning på kemikalieförvaltningen. Så länge alla länder bestämmer helt själva innebär det att vi sannolikt inte når SAICM:s övergripande mål på överskådlig sikt.

Bättre balans när fler aktörer kan påverka och känna ägandeskap i frågan

Men frivilliga avtal kan också ha fördelar. I en frivillig modell har alla aktörer – stater, civilsamhällesorganisationer och företag – lika tunga röster i diskussioner kring hur avtalet ska se ut och användas. Det kan leda till bättre förståelse för grunderna för beslut, att aktörerna känner ägandeskap och att olika perspektiv och kunskaper tas till vara. Dessa fördelar behöver värnas om i den nya strategin.

En funktion som vi vill bevara från dagens strategi SAICM är funktionen Emerging Policy Issues. Genom den funktionen skapas forum där forskare, företag och civilsamhällesorganisationer kan fånga upp frågeställningar kring kemikalier för vilka vi idag saknar tillräcklig information och kunskap, och där vi behöver dialog för att skapa en mer samstämmig syn på hur vi bör agera. Det kan till exempel handla om hälsoeffekter och miljöeffekter för nanomaterial och hormonstörande kemikalier. 

I ett nytt avtal skulle den här funktionen kunna utvecklas ännu mer, så att man – när det väl finns en mer samstämmig syn kring behovet av en global aktion kring en viss kemikaliefråga – kan skapa lagligt bindande regler inom ramen för strategin, utan att behöva starta förhandlingar om en helt ny konvention för frågan. Denna möjlighet saknas i dagsläget. Att förhandla om nya konventioner är mycket dyrt och tar lång tid. Om vi får ny information om att en kemikalie som är vida spridd på marknaden är mycket farlig så behöver vi agera snabbt för att minimera skadorna. Vi har då inte tid att vänta upp till tio år – eller ännu längre – på att få en ny konvention på plats. Det är också dyrt att driva konventionerna när de väl är på plats, eftersom de kan behöva egna sekretariat och budgetar för möten.

Många globala kemikalieproblem faller mellan stolarna

För vissa delar i kemikaliestrategin skulle det passa bättre med lagligt bindande avtal än med enbart frivilliga åtaganden. Det beror på att vissa problem är globala, och därför helt enkelt inte kan lösas på frivillig väg och av enskilda stater. Det kan till exempel handla om globaliseringen av ekonomin, och flödet av varor som innebär att kemikalier nu snabbt sprids globalt. Det problemet kan inte dagens internationella konventioner fånga upp. Dessutom är det väldigt få av de problematiska kemikalierna regleras i internationella konventioner. Konventionerna tar hänsyn till mycket svårnedbrytbara och giftiga kemikalier som samlas i ekosystemen och som huvudsakligen sprids globalt med luft och vatten – inte specifikt med varor. Därmed faller många farliga kemikalier som skulle behöva regleras globalt mellan stolarna. 

Transparens viktig för cirkulär ekonomi

Idag sträcker sig leverantörskedjorna för varors olika komponenter ofta över flera olika länder. Och när det inte finns några internationella regler kring farliga kemikalier i olika material ¬ eller hur förekomsten av dessa kemikalier ska redovisas – kan det bli svårt för återförsäljaren eller för det företag som monterar ihop den färdiga varan att säkerställa att varan uppfyller nationell eller regional lagstiftning. Dessutom blir det förvirrande för företag när olika länder har olika lagstiftning, och det riskerar också att skapa orättvisor. Därför skulle även företag tjäna på en globalt samordnad lagstiftning som är lika i alla länder. 

Kännedom om vilka kemikalier som ingår i varor och deras komponenter är också grunden för att material ska kunna återanvändas och återvinnas på ett säkert vis, så att farliga kemikalier inte sprids okontrollerat. Cirkulär ekonomi – där återanvändning och återvinning är centralt – är ett viktigt redskap för genomförandet av Agenda 2030. EU har redan börjat omställningen till en cirkulär ekonomi och resten av världen kommer snart att behöva följa efter. För att en cirkulär ekonomi ska vara säker behöver särskilt farliga kemikalier i material i varor regleras globalt, eftersom ekonomin är globaliserad. Här ser vi att den nya strategin har en viktig funktion att fylla.

Kan bygga på delar ur Parisavtalet

I den hybridmodell till kemikalieavtal som experterna nu föreslår menar man att några av de lagligt bindande inslagen kan bygga på idéer från Parisavtalet. Till exempel kan länderna själva då välja vilka lagligt bindande krav som de jobbar med först, och i vilken takt. Därmed kan man ta hänsyn till ländernas olika behov och begränsningar.

Avgörande för flera av de globala målen

Utan en bra kemikaliestrategi blir flera delmål i de globala målen i Agenda 2030 svåra att uppfylla. En sund kemikalieförvaltning ingår indirekt i flera delmål i de flesta globala målen. Några exempel är:

  • Mål 3 – god hälsa och välbefinnande
  • Mål 6 – rent vatten och sanitet för alla
  • Mål 11 – hållbara städer och samhällen
  • Mål 12 – hållbar produktion och konsumtion
  • Mål 14 – hav och marina resurser
  • Mål 15 – ekosystem och biologisk mångfald

 

Mer om rapporten:

 

 

Gå med i kemikalienätverket

Genom kemikalienätverket kan du vara med och sprida kunskap om miljögifter i samhället.