Göran Persson har fel om klimatet

Nyligen deltog f.d. statsminister Göran Persson i SVT:s morgonprogram, som Sveaskogs ordförande. Han diskuterade skogen och klimatet och fick, till stor del oemotsagd, komma med påståenden om skogens – och skogsbrukets – betydelse för klimatet.

Artikel

Dessvärre var mycket av det Persson sa både felaktigt och vilseledande. Han hävdar exempelvis att vi genom skogsbruk kan lösa klimatproblemet, genom den inlagring av kol i träden som sker när träden växer. I nästa ögonblick säger Persson ”och samtidigt som vi gör det, så kan vi sedan använda skogen när den avverkas”.

Han nämner inte med ett ord att det kan ta upp till 30 år tills den växande ungskogens upptag av kol överstiger den mängd koldioxid som frigörs i samband med avverkning. 

Sveaskogs ordförande tror, säkert på fullt allvar men i direkt motsats till etablerade fakta, att det vore en bra klimatlösning att bedriva skogsbruk enligt svensk modell i Ryssland. Om de gigantiska kollager som världens största sammanhängande arealer av boreal urskog och naturskog utgör skulle avverkas och omvandlas till produktionsskog kommer det i vart fall inte minska mängden koldioxid i atmosfären inom överskådlig tid – tvärtom! 

Göran Persson pratar först om klimatnyttan av tillväxt, sedan om samma nytta av skogsbrukets produkter. Vad han säger är egentligen att vi både kan äta kakan och ha den kvar.  Skogen lagrar förvisso in stora mängder kol från atmosfären, det är ett okontroversiellt vetenskapligt faktum. Växande skog och gammelskog är en god kolsänka – så länge skogen får stå kvar.

Problemet är att kolet frigörs när man avverkar. Av skogen tillverkas som bekant produkter av papper, kartong och trä, av vilka merparten är kortlivade. Enligt Skogsstyrelsen kommer uppemot 95 % av kolet att frigöras inom en nära framtid – och åter hamna i atmosfären.

De timmerhus som Persson och andra skogsbolagsdirektörer så gärna talar om i dessa sammanhang är säkert utmärkta – men bara bråkdelar av procent av skogen blir någonsin trähus. Dessutom genererar skogsindustrin stora utsläpp, i samband med både avverkning, transporter och produktion. Skogsbolaget SCA är exempelvis Sveriges näst största koldioxidkälla av de börsnoterade företagen i en nyligen publicerad enkät av Folksam. 

Summan av detta är att skogsbruket inte kan rädda klimatet. Tvärtom kan en del av de nya skogsbruksmetoder som skogsindustrin, inklusive Persson, omhuldar för att öka tillväxten i skogen (och vinsten i skogsbolagen) genererar ökade utsläpp av koldioxid och andra skadliga växthusgaser som metan. Detta ska läggas till alla de andra problem som storskogsbruket orsakar där utarmning av biologisk mångfald är det allvarligaste.

Skogen i sig, inte minst gammelskogen, är däremot ett bra lager för kol. Ökad avsättning av naturreservat – och framför allt åtgärder mot avskogning – är nödvändigt både för klimatet och för den biologiska mångfalden. Men det allra viktigaste är att vi och andra länder minskar utsläppen. 

Vare sig skogen eller skogsbruket får användas som ett kryphål i klimatavtalen – en linje som dessvärre Sverige och EU tycks förespråka i de pågående klimatförhandlingarna på COP 15.