I skuggan av dammbygget

Anna Axelsson, sakkunnig, internationella klimatfrågor, är på resa och träffar människor som är engagerade i vår samarbetsorganisation MAB i Brasilien. Läs Annas rapport från dem som drabbas av bygget av den jättelika Belo Monte-dammen.

Bygget av Belo Monte-dammen i Brasilien, MAB, Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation är engagerad
Här byggs de stora turbinerna vid Belo Monte-dammen, Altamira. Tidigare låg här skog.

Foto / Illustration:

Anna Axelsson
Artikel

Edizângela Alves Banos bor i utkanten av Altamira och är mamma till fem barn. Hon är orolig varje gång hennes barn går ut för att leka eller gå till skolan. Hennes hus står på pålar för att klara de högre vattennivåerna under regnperioden. När Belo Monte-dammen har byggts färdigt kommer området att översvämmas permanent och Edizângela och hennes grannar blir tvungna att flytta. Men vart? Det är det ingen som kan tala om för dem.

De välutbildade flyttar

Sedan Belo Monte-dammen började byggas har Altamiras befolkning ökat från ca 30 000 till 100 000 invånare. Inflyttningen har gått mycket snabbt och utbyggnaden av infrastruktur hänger inte med. Det saknas både avlopp och vattenrening. Hyrorna har stigit kraftigt i staden och intilliggande områden. Handel med och användning av droger ökar, liksom prostitution och sexuella övergrepp på både barn och vuxna. Våldet sprider sig, överfall är vanliga. Inte konstigt då att Edizângela är rädd att låta sin äldste son, 14 år, gå till skolan. Ändå vill hon så gärna att han ska få en bra utbildning inom IT, för att kunna få ett bra jobb i framtiden. Hon är orolig även när de yngre barnen går ut på gatan för att leka med kompisarna.

Samtidigt som många flyttar in, dräneras staden på välutbildad arbetskraft inom offentliga institutioner. Eftersom levnadskostnaderna blivit så höga väljer poliser, läkare och administratörer att flytta till andra orter. Så samtidigt som våldet ökar och behovet av hälsovård och utbildning växer så minskar stadens kapacitet att erbjuda skydd och service.

Edizangela, Brasilien

Edizângela Alves Banos önskar att dammen hade stoppats,  nu kämpar hon för ersättning till dem som drabbas.

Edizângela Alves Banos är ledare för en av MAB:s basgrupper i Altamira. MAB är en av Naturskyddsföreningens samarbetspartners i Brasilien. MAB arbetar med folkbildning och självorganisering för att de människor som drabbas av utbyggnaden av vattenkraft själva ska kunna påverka sin situation. Varje basgrupp leds av en man, en kvinna och en ungdom. Ledarna får utbildning i rättigheter, energifrågor, ledarskap och påverkansarbete – kunskaper som de sedan för vidare till de övriga medlemmarna i gruppen.

Företaget som bygger Belo Monte-dammen har åtagit sig att bygga nya bostäder till dem som blir tvungna att flytta på grund av dammen. Men de få hus som faktiskt byggs är av så dålig kvalitet att de inte kommer att hålla mer än cirka fem år, menar Edizângela. Stadens politiker är alla positiva till dammprojektet. De menar att det kommer att skapa jobb och utveckling i området. Men Edizângela frågar sig för vem dessa jobb och denna utveckling är avsedd?

Mutor för att stoppa protesterna

Hennes man försörjer idag familjen som fiskare. Företaget erkänner inte fiskare som en påverkad grupp och han kommer därför inte att få någon ersättning för förlorade inkomstmöjligheter. Han kan inte läsa och inte skriva och Edizângela är orolig att han inte kommer kunna få något annat jobb. Företaget har utan att lyckats  försökt muta Edizângela för att hon ska sluta organisera människor som protesterar mot dammbygget och för de påverkades rättigheter.
Allra helst hade Edizângela velat att de hade kunnat säga nej till dammen. Men nu när den byggs så önskar hon att företaget åtminstone ska hålla vad de lovat och erbjuda vettiga ersättningsbostäder och bygga skolor och sjukhus i staden.

Om inte situationen kan lösas för Edizângela och hennes grannar så kanske det går för dem som för Sandra, Fabio och 85 andra familjer i bosättningen Novo Horizonte. De har alla på grund av de höjda boendekostnaderna tvingats flytta från de områden där de bodde tidigare. Istället har de bosatt sig utanför den lilla staden Brasil Novo, på ett stycke mark som inte användes till något annat än som tillhåll för drog- och sexhandel. Kommunen vill emellertid inte ha bosättningen där, utan är mer intresserade av att sälja marken till ett gruvbolag som vill bygga arbetarbostäder.

Tar saker i egna händer

På nio månader har invånarna i bosättningen lyckats organisera sig så att olika grupper tar hand om elförsörjning, vattenförsörjning, planering av användningen av de olika odlingslotterna och så vidare. Sandra Hibeiro berättar om hur de har borrat en brunn och kopplat upp sig på det kommunala elnätet. De har byggt hus, först av presenningar och senare av palmblad och trä. Genom sin kontakt med MAB har några personer fått utbildning i organisering.

Fabio och Sandra, Brasilien

Sandra och Fabio, bosättare, MAB-medlemmar.

Fabio Coelho de Santos berättar att kommunen bara erkänner de bosättare som kommer från samma kommun. Det är, till exempel, bara deras barn som erbjuds möjlighet att gå i skola. Invånarna har dock jobbat på att skapa en bygemenskap och kämpar för allas rättighet att stanna i området, oavsett var de kommit ifrån. Fabio berättar vidare hur 22 personer härifrån åkte till MAB:s nationella kongress i Sao Paulo och hur antalet personer som är aktivit engagerade i att kämpa för deras rättigheter därmed har ökat från sex till tolv personer.

Inspiration, hjälp och positiv energi

Mötet med andra engagerade i Sao Paulo var en viktig källa till inspiration. Engagemang i MAB innebär också att solidariteten mellan olika grupper av dammpåverkade blir väldigt konkret: andra grupper skickar matkassar med basvaror hit till dem, eftersom de ännu har svårt att försörja sig själva. De som har inkomster jobbar framförallt som daglönare, vilket innebär en väldigt osäker tillvaro.

hus på pålar, Brasilien,vid  Belo Monte-dammen

Hus på pålar för att undvika översvämningar, men när dammen byggs läggs allt under vatten.

Nybyggarandan i bosättningen är imponerande. Detta är människor som samhället fullständigt ignorerar. Politikerna vägrar att ens prata med dem. Ändå slås jag av den positiva energin hos människorna och kanske allra mest av ledaren Sandras kraft och jävlaranamma. Det som de kämpar allra mest för är rätten att stanna på platsen för att kunna fortsätta att bygga sig en tillvaro där. ”Annars kommer vi att dö”, säger Sandra.

Text och bilder: Anna Axelsson
MAB är en av många organisationer som Naturskyddsföreningen med stöd från Sida samarbetar med och ger stöd.

Läs mer om MAB och vårt Globala arbete här >>