Låt sista älven som brusar i vår natur…

Drivkrafterna bakom avskogningen av Amazonas är idag många. Det är inte bara träden som är eftertraktade som virke. Olika aktörer vill komma åt mineraler som finns i marken. Andra vill odla sockerrör och soja eller använda marken för betande boskap. Och kraften i de stora flodernas forsar hägrar. - På sin resa i Brasilien kommer Naturskyddsföreningens sakkunniga Anna Axelsson till slut till en orörd flod som rinner genom nationalparker och ursprungsbefolkningars hemområden.

Tapajósfloden i Brasilien, besök hos MAB, NAturskyddsföreningens samarbetsorganisation som jobbar mot stora dammar i Amazonasområdet.
Båt vid byn Pimental som ligger vid vägs ände vid den orörda Tapajósfloden strand.

Foto / Illustration:

Anna Axelsson
Artikel

På senare år har MAB, de dammpåverkades rörelse i Brasilien och en av Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer, engagerat sig mer och mer i dammutbyggnaden i Amazonas-regionen. Det är ett svårtillgängligt, svårjobbat område, då de stora avstånden gör att det är besvärligt att nå fram till de människor som är påverkade av planerade eller pågående dammprojekt.

Den sista fria floden

MAB ser utbyggnaden av dammar som ett första steg i en mer långtgående strategi för att exploatera områdets rikedomar. Först kommer dammen, sedan kommer de eltörstiga gruvorna, och med de vägar som byggs öppnar landets regering även upp för sojaodling, boskapsuppfödning och trädavverkning. Därför är deras engagemang i dammutbyggnaden så strategiskt viktig.

Rio Tapajós är en mäktig biflod till Amazonasfloden. De båda floderna flyter samman i Santarem, där Amazonasflodens bruna vatten för en stund flyter sida vid sida med Tapajósflodens blågröna. Tapajós är den enda floden i den södra delen av Amazonasregionen som ännu inte är utbyggd för vattenkraft. Men i piplinan finns ett projekt som innehåller fem fördämningar: två på Tapajós huvudfåra och tre på ett av dess biflöden.

Rio Tapajós

Tapajosfloden flyter genom många nationalparker och reservat.

Områdena kring Tapajósfloden är några av de mest skyddsvärda i hela Amazonasregionen. Här finns flera nationalparker och reservat, och områden som erkänns som ursprungsbefolkningars hemområden. Under planeringsprocessen har regeringen dock ändrat på gränsdragningen för en av nationalparkerna, för att den största av dammarna ska kunna på byggtillstånd.

Studier kring miljö- och sociala konsekvenser har pågått i fyra år. Ännu så länge har inga samråd skett med människorna i närområdet. De har varken fått någon information om projektet eller vad som kommer att hända med platserna där de bor eller tillfrågats om sina åsikter om projektet eller sina kunskaper om ekologin i området. Det de vet om projektet har de lärt genom MAB och genom att besöka Belo Monte-projektet som ligger ca 50 mil bort.

Flickor i Tapajósområdet

Regeringen har inte lyssnat på lokalbefolkningen. Flickor i  Sawra Muybu, Tapjósområdet.

Oro och osäkerhet inför framtiden

På min resa träffar jag representanter för ursprungsbefolkningen Munduruku både i staden Itaituba och i små byar utmed Tapajósfloden, och invånare i byn Pimental som ligger vid vägs ände vid flodens strand. Alla berättar de samma sak. Hur regeringen vägrar lyssna på deras oro. Hur de ignorerats under planeringsprocessen. Hur de oroar sig för vad som kommer att hända. Osäkerheten. Att inte veta om de kommer att kunna bo kvar och att inte veta vart de ska ta vägen ifall de tvingas flytta.

– Staten har aldrig varit närvarande här, och vi har klarat oss alldeles utmärkt, vi lever ett gott och tryggt liv, säger Juarez Saw Munduruku, som är ledare i byn Sawra Muybu.

– Men nu kommer de med den här dammen, och då blir det inte bättre för oss som de säger, utan sämre. Vår by kommer försvinna. Vi förlorar fisket, jakten och vår historia. Våra förfäder är begravda här och många platser är heliga för oss. Hur ska vi kunna förklara vår historia för nästa generation när floden är borta? Vi vill att regeringen respekterar de internationella konventionerom ursprungsfolks rättigheter som de faktiskt har skrivit under!

Dammar en falsk lösning på klimatproblemen

MAB anklagas ibland av sina motståndare för att vara ”emot utveckling” eftersom förespråkarna menar att dammarna är nödvändiga för landets utveckling. På senare tid har de också blivit anklagade för att vara emot ”ren utveckling” då vattenkraften förs fram som ett svar på klimatförändringarna.

Men anklagelserna är inte sanna. MAB är inte motståndare till utveckling och de gigantiska dammarna är en falsk lösning, menar både MAB och Naturskyddsföreningen. Först behöver vi fråga oss vad energin ska användas till, och av vem? Vems intressen är det som ska stå i centrum? Först därefter bör vi diskutera lämpliga energikällor. Och när det gäller vattenkraft i Amazonas, som spelar en viktig roll för regleringen av det globala klimatet, så går det inte att titta ensidigt på koldioxidutsläpp.

På flodens egna villkor

Under båtresan på floden upplever jag att vi färdas över vattnet på flodens egna villkor. Det är som att floden har ett eget liv. Jag förundras och imponeras över båtförarens ingående kunskaper om flodens egenheter och beteende då han kryssar mellan strömmar, forsar och kanaler. En fördämning skulle ta död på detta liv, och allt annat liv som floden upprätthåller.

Rizconildo med fisk från floden.

Låt sista älven som brusar i vår natur...

Jag och min kollega drar oss till minnes Naturskyddsföreningens utdragna kamp för att skydda de återstående älvarna i Sverige från vattenkraftsutbyggnad. En kamp som pågick under flera decennier och som på 70-talet slutligen utmynnade i skydd av de fyra nationalälvarna. Jag nynnar på Evert Taube’s Änglamark, och särskilt raderna ”låt sista älven som brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan tallar och gran och fur” och hoppas innerligt att även Tapajós kommer att få fortsätta brusa mellan regnskogsträden.

Text och foton: Anna Axelsson