Med TTIP-avtalet riskeras skyddet för hälsa och miljö

Förhandlingsdokumenten om TTIP-avtalet läcktes i förra veckan. När det gäller miljön är EU:s förslag dåliga och USA:s ännu värre. Det är därför anmärkningsvärt att den svenska regeringen hittills ställt sig odelat positiva till TTIP-avtalet, skriver vår ordförande Johanna Sandahl tillsammans med Annika Jacobson från Greenpeace i DN Debatt.

Det finns inga skäl att ens diskutera kemikalier i TTIP-förhandlingarna. Hela försiktighetsprincipen står på spel, och med den viktiga principer för miljöskydd som vi har kämpat för i EU i årtionden.

Nyligen avslutades den trettonde förhandlingsrundan om TTIP-avtalet mellan EU och USA. Efter år av förhandlingar gör nu båda parter sitt bästa för att skyndsamt få klart avtalet. Men samtidigt som förhandlingarna fortskrider ökar kritiken från såväl miljöorganisationer som forskare om att avtalet kan hota miljölagstiftning och konsumentskydd. Det är hög tid att även Sveriges regering och näringsminister Mikael Damberg börjar ta riskerna med avtalet på allvar.

Vi är positiva till frihandel, i betydelsen att sänka tullar och liknande handelshinder. Givetvis har ett exportberoende land som Sverige mycket att tjäna på handel. Men TTIP är inte ett handelsavtal, utan bör snarare kallas regelavtal. Eftersom tullarna mellan EU och USA redan är låga handlar förhandlingarna i första hand om att avskaffa det som på handelsspråk kallas för icke-tariffära handelshinder, vilket kan vara allt från onödiga standardskillnader till högst nödvändiga miljöregler.

När USA:s handelsenhet USTR nyligen identifierade befintliga handelshinder i världen pekade den bland annat ut EU:s regelverk om kemikalier, förnybara energikällor och miljöanpassning av bränslen. Samtliga är exempel på lagstiftning som syftar till att skydda hälsa, miljö och klimat. Vi är oroliga för att TTIP kan resultera i ett avtal där central lagstiftning till skydd för hälsa och miljö hanteras som handelshinder.

Oron stärktes förra veckan, då stora delar av förhandlingsdokumenten läcktes genom Greenpeace i Nederländerna. För första gången har både EU:s och USA:s förhandlingsbud kommit fram i ljuset. När det gäller miljön är EU:s förslag dåliga och USA:s ännu värre. Vi ser risker på främst fyra områden.

1. Försiktighetsprincipen. På kemikalieområdet skiljer sig lagstiftningarna i EU och USA markant åt. I EU råder försiktighetsprincipen och det är i princip producentens ansvar att bevisa att en kemikalie är ofarlig innan den får säljas på marknaden. I USA fungerar systemet snarast tvärtom. Där får en kemikalie först introduceras på marknaden, och sedan är det USA:s motsvarighet till kemikalieinspektionens (EPA:s) ansvar att bevisa att kemikalien är farlig. Detta försvåras av att de skadliga effekterna med vissa kemikalier kan upptäckas först 20–30 år efter exponering.

Skillnaden i lagstiftning har resulterat i att EU har förbjudit 1300 kemikalier i kosmetika med hänvisning till försiktighetsprincipen, medan USA har förbjudit endast ett tiotal på federal nivå. Med så stora skillnader mellan parterna anser vi att det inte finns några skäl att ens diskutera kemikalier i TTIP-förhandlingarna. Hela försiktighetsprincipen står på spel, och med den viktiga principer för miljöskydd som vi har kämpat för i EU i årtionden.

2. Fossil energi. På energiområdet vill EU, av geopolitiska skäl, avskaffa amerikanska exportrestriktioner i syfte att importera särskilt smutsiga fossila bränslen, såsom skiffergas och råolja från oljesand. En sådan utveckling skulle kunna leda till ökade utsläpp av växthusgaser inom EU och hota unionens klimatomställning. Dessutom skulle den kunna stimulera exploateringen av oljesand och skiffergas via fracking i Nordamerika, vilket går stick i stäv det globala klimatavtalets ambition att kraftigt begränsa den globala uppvärmingen.

3. Nya miljöförbättringar hämmas. EU har föreslagit att TTIP ska innefatta ett samarbetsorgan kring framtida lagstiftning, där inte bara parterna EU och USA, utan även näringslivet, i ett tidigt skede i lagstiftningsprocessen får granska planerade regler på bägge sidor av Atlanten ur ett handelsperspektiv. Ett sådant konsultationsförfarande skulle riskera att hämma ny miljölagstiftning, inte minst om farliga kemikalier, vilket Kemikalieinspektionen har varnat för.

Avsnittet om detta så kallade ”regulatoriska samarbete” är centralt i TTIP-avtalet. De som i praktiken har möjlighet att delta i konsultationsprocessen är de mest resursstarka delarna av näringslivet. Andemeningen i den läckta texten är att demokratiskt inflytande förskjuts så att de största företagen får mer att säga till om, på bekostnad av civilsamhället.

4. Företag kan stämma stater. TTIP föreslås innehålla en form av tvistlösningsmekanism som gör det lättare för företag att stämma stater, när exempelvis ny lagstiftning upplevs hota värdet av företagens investeringar. Om TTIP blir verklighet kan ny lagstiftning för att skydda miljön och klimatet leda till ansenliga skadeståndskrav från privata företag.

Kända fall där företag stämt stater är Vattenfalls stämning av Tyskland för att landet avvecklar kärnkraften, och TransCanadas stämning av USA för att president Obama av klimatskäl stoppat byggandet av oljeledningen Keystone XL.

EU-kommissionen menar att de reformerat tvistlösningsmekanismen i TTIP jämfört med tidigare avtal. Vi menar att texten är så vagt formulerad och tolkningsbar att det inte finns några som helst garantier för att liknande stämningar inte skulle kunna riktas mot Sverige eller andra EU-länder. TTIP:s förespråkare hävdar ofta att Sverige redan ingått ett 60-tal avtal där liknande tvistlösningsmekanismer förekommer, och aldrig blivit använda. Men det går inte att jämföra TTIP med tidigare ingångna bilaterala investeringsavtal. TTIP skulle nämligen täcka investeringsflöden av en storlek som närmast motsvarar EU-ländernas 1500 investeringsavtal tillsammans.

I Sverige har debatten om TTIP varit oroväckande tyst, men utomlands går debatten varm. Nederländerna kan komma att folkomrösta om frågan. I Tyskland stöder endast 17 procent av befolkningen TTIP, att jämföra med 55 procent för två år sedan. Frågan behöver belysas mer även i Sverige och allmänheten bör få mer information om avtalets potentiellt negativa konsekvenser. Mot bakgrund av de förhandlingsdokument som nu blivit offentliga står det klart att det är dags att sluta beskriva TTIP som ett handelsavtal. I själva verket är det ett avtal som påverkar hur våra samhällen stiftar lagar om allt från miljöskydd till finansmarknad.

Det är anmärkningsvärt att den svenska regeringen och näringsminister Mikael Damberg hittills ställt sig odelat positiva till TTIP. Damberg agerar till och med som en förespråkare för den tvistlösningsmekanism som innebär att företag kan stämma stater.

Det är hög tid att regeringen grundligt utvärderar vilka konsekvenser TTIP kan få för svenska miljöregler, klimatarbetet och vår möjlighet att gå före i arbetet kring farliga kemikalier, starkare miljöskydd och skärpta klimatmål i framtiden. I en sådan utvärdering måste dörren hållas öppen för slutsatsen att Sverige ska stoppa TTIP.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen

Annika Jacobson, chef Greenpeace i Sverige

Läs artikeln och deltag i debatten här. 

Bli medlem - för en bättre värld

Var med och verka för en stark global miljörörelse.