Öppet brev till EU- och handelsminister Ann Linde

I höst ska regeringen lägga fram en proposition till riksdagen om att ansluta Sverige till handelsavtalet mellan Kanada och EU, Comprehensive Economic and Trade Agreement, CETA. Propositionen läggs fram utan ett remissförfarande, det vill säga utan att ha förankrats i samhället på sedvanligt vis. Det är ett ytterst märkligt förfarande, inte minst eftersom avtalet riskerar innebära att nödvändiga insatser för klimat och miljö fördröjs, skriver Johanna Sandahl inför riksdagens näringsutskotts öppna utfrågning om CETA torsdagen den 15/6 2017.

Artikel

I höst ska regeringen lägga fram en proposition till riksdagen om att ansluta Sverige till handelsavtalet mellan Kanada och EU, Comprehensive Economic and Trade Agreement, CETA. Propositionen läggs fram utan ett remissförfarande, det vill säga utan att ha förankrats i samhället på sedvanligt vis. Det är ett ytterst märkligt förfarande, inte minst eftersom avtalet riskerar innebära att nödvändiga insatser för klimat och miljö fördröjs, skriver Johanna Sandahl inför riksdagens näringsutskotts öppna utfrågning om CETA torsdagen den 15/6 2017.   

 

Avtalet mellan Kanada och EU tillhör en ny generation handelsavtal som går betydligt längre än att ta bort tullar och handelshinder i traditionell mening.

Nya regler för miljöskydd riskerar att försvåras

Både Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har uttryckt allvarliga farhågor samrådet med Kommerskollegium under våren.

[1]

Naturvårdsverket skriver att det finns ”en risk för att CETA-avtalet, åtminstone i någon mån, skulle kunna innebära en försämrad möjlighet för Sverige och EU att införa strängare regler för att stärka skyddet för miljön. (…) Osäkerheten skulle således kunna ha en nedkylande effekt på ambitionerna att införa ny långtgående lagstiftning till skydd för miljön i Sverige och EU”.

[2]

Kemikalieinspektionen ”anser att det är viktig att CETA-avtalet inte försvagar det globala samarbetet om kemikalier i vilket EU och Kanada redan deltar. Det finns en potentiell risk för det och även för fördröjningar i regelutvecklingen i EU”.

[3]

Investeringsskydd utöver det vanliga

Avtalet skyddar inte bara den fria handeln, utan skapar också nya mekanismer för att skydda näringslivets egendomar och investeringar utomlands.

Investeringar över gränserna i till exempel ny miljöteknik kan behöva skydd; genom orättvisa lagstiftningsåtgärder kan nationer vilja försvara äldre inhemsk industri mot nya innovationer. Även handeln med sällsynta metaller för havsbaserad vindkraft och batterier till eldrivna fordon är beroende av att de handlande staterna inte kan expropriera eller på annat sätt missgynna utländska företags tillgångar.

Inom EU och WTO finns emellertid regler och institutioner som förhindrar diskriminering av bolags intressen. De internationella regelverken ställer redan upp långtgående hinder mot att använda miljöskyddet som förevändning för protektionism.

CETA-avtalet går betydligt längre och befaras skapa system som varken gynnar transparens, utveckling eller framsteg. Särskilt problematiskt är det starka skyddet av utländska bolags investeringar kombinerat med ett slutet prövningssystem. Istället för till exempel EU-domstolens mångsidiga prövning ska hela nationers miljölagstiftning kunna underställas en prövning inom ett så kallat skiljeförfarande (Investment Court System, ICS).

Förslaget bör remitteras

Naturskyddsföreningen är medveten om att CETA-avtalet redan är antaget av EU och att riksdagsbeslutet enbart rör de delar av avtalet som faller utanför EU:s behörighet. Det är emellertid viktigt att dessa delar förankras i samhället.

Regeringen bör därför under hösten remittera avtalet, med tillräcklig tid för granskning av den omfattande regelmassan.

Med vänlig hälsning,

Johanna Sandahl,
Ordförande Naturskyddsföreningen

 

 




[1]

Uppdraget till kommerskollegium innebar endast ett begränsat samråd med myndigheter. Kommerskollegium skrivelse 19 januari 2017, Dnr 3.4.2-2016/02150-2

[2]

Naturvårdsverket, yttrande 9 mars 2017, Ärendenr NV-09016-16.

[3]

Kemikalieinspektionen, samråd 23 mars 2017, Diarienr 4.2.2.c-H16-08630.