Tillsätt en skogsutredning som tar ett helhetsgrepp

Läs vår replik på debattartikel om dn.se den 13 sept av Magnus Nilsson. Hans förslag behöver fortsatt belysning. Det bör ske inom ramen för en samlad skogs-, miljö-/klimatpolitisk utredning, som tar ett nödvändigt helhetsgrepp utifrån insikten att vi inte kommer att nå de berörda miljömålen med dagens politik, skriver Naturskyddsföreningen ordförande Johanna Sandahl.

Debattartikel

Nilssons ESO-rapport är på många sätt bra och belysande. Den tillför ny kunskap till diskussionen om hur vi samlat når flera av riksdagens miljökvalitetsmål, framför allt om klimat, skogar och biologisk månfald, på ett samhällsekonomiskt smart sätt.

Naturskyddsföreningen vill påminna om: ingen av riksdagens mål som denna rapport berör kommer att nås med nu föreslagna åtgärder . Såväl beträffande klimat som biologisk mångfald i skog är situationen akut. Vi menar därför att ingen av de fem förslagen som föreslås i rapporten, kan eller bör uteslutas. Rapporten ger goda skäl för fortsatt utredning. Samhället har all anledning att optimera insatserna för att nå miljömålen.

Det råder fortfarande oklarhet om alla berörda aktörer verkligen ställer upp på att vi ska nå miljömålen, trots alla riksdagsbeslut i bred enighet sedan 1999.  Vi hör och läser om företrädare från skogsnäringen som säger att målen är omöjliga att nå, att de inte ger incitament osv. Vi kan notera ett krypskytte mot i synnerhet målet Levande skogar, men även mot miljömålssystemet som helhet.

I ett fortsatt arbete behöver frågan om synergier  mellan flera samhälleliga mål belysas ytterligare, i detta sammanhang i första hand mellan att 1) bevara biologisk mångfald i linje med miljömålen och internationella bindande åtaganden och 2) leva upp till Parisåtagandet om klimatet. Eftersom ingången i rapportens analys är optimerad samhällsekonomi (rimligt med ESO som beställare) så borde synergiaspekten diskuterats mera. Den blir än mer intressant om man  också belyser statsfinansiella konsekvenser. Vi menar att rapporten visar att potentialen för synergi mellan åtgärder som syftar till att nå båda dessa miljömål är betydande. Kort sagt, att skydda produktiv skog långsiktigt är förmodligen en bra kostnadseffektiv åtgärd för att nå såväl biologisk mångfald som klimat.

Träd fortsätter att binda CO2 efter det att de nått avverkningsmogen ålder. De slutar inte att växa bara för att de uppnått en viss ålder, även om upptaget minskar efter hand. Dessutom  binds stora lager kol  i skogsmarken, kol som fortsätter att bindas om träden får stå kvar som skog.Att staten och näringslivet samfinansierar viktiga insatser är inget ovanligt. Skogsbruket gör redan detta när det gäller forskning och kampanjer. Inom området vattenverksamhet utgör den nyligen inrättade Vattenkraftens miljöfond en modell för en kollektiv finansiering av miljöåtgärder. Det är inte rimligt att skattebetalarna ska betala hela reservatsnotan. Det är ju de samlade kalhyggesavverkningarna, men även andra åtgärder inom skogsbruket som utdikning, gödsling, omföring till monokulturer, främmande trädslag, markberedning, borttagande av löv, som över tid medfört det starka samhällsbehovet av fler reservat.

Förslagen i ESO-rapporten behöver fortsatt belysning. Detta bör ske inom ramen för en samlad skogs-, miljö-/klimatpolitisk utredning, som tar ett nödvändigt helhetsgrepp utifrån insikten  att vi inte kommer att nå de berörda miljömålen med dagens politik.
Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen

>Följ och ta del i den fortsatta debatten på dn.se