Ugandiska bönder strider mot palmoljebolag

Världens största palmoljeproducent, med bidrag från svenska AP-fonderna, beslagtog mark från ugandiska bönder. Nu har bönderna tagit processen till domstol. Med stöd från Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation NAPE kämpar bönderna för upprättelse.

En lastbil med trädstockar på en väg i Uganda. Foto: Maria Rydlund, Naturskyddsföreningen.

Foto / Illustration:

Maria Rydlund, Naturskyddsföreningen.

– Bönderna kompenserades aldrig tillräckligt för deras förlust av sin försörjning. Nu står bönderna utan tillgång till mark men med en daglig kamp för att klara sig, säger Frank Muramuzi, chef för NAPE, (National Association of Professional Environmentalists) i Uganda, en av Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer i området.

2011 blev de ugandiska böndernas mark beslagtagen av den stora palmoljeproducenten. Land är liv för bönderna. Att kompensera dem ekonomsikt eller ge dem mark någon annan stans är inte en kompensation som kan räknas som rättvis.

Tidigare i år gick bönderna till domstol för att få upprättelse och ekonomisk kompensation som motsvarar deras förlust och lidande. Ett samarbetsbolag (OPUL, Oil Palm Uganda Limited) som delägs av världens största palmoljeproducent Wilmar Internatonal, gick stolt ut i december 2012 och deklarerade att tills 2015 ska produktionen inte leda till avskogning, torvmarksfri och exploateringsfri. Det rimmar illa med den situation som bönderna i Uganda befinner sig i.

Marken är framtiden

Marken är människors försäkring inför framtiden, en pension, en stadig inkomst för nästa generation, böndernas barn. Situationen för de ugandiska bönderna är tråkigt nog inte ovanlig. Det är många människor som förlorar mark till kraftfulla bolag och investerare.

Trots palmoljeproducenten Wilmars deklaration om förbättringar har utbredningen i Uganda fortsatt, från Kalangala distrikt till Buvuma distrikt med en förödande förstörelse av naturskog som följd.

Ingen kan äta enbart palmolja

Den ökande efterfrågan på palmolja globalt är ett argument som används av palmoljeindustrin, samtidigt som de menar att produktionen även skapar arbetstillfällen. Men i de fall bönder får möjlighet att producera palmolja är villkoren många gånger inte fördelaktiga för bonden.

Bönderna är inte fria att välja vilken gröda de vill producera och oljepalmen lämpar sig inte heller att odla tillsammans med andra grödor. Ingen kan äta enbart palmolja För de ugandiska bönderna har det inneburit att de har förlorat sin försörjning. Och de som inte hade något jobb kanske får lön för att röja mark för oljepalmsplantaget.

I det långa loppet är det inte en hållbar strategi. Ingen kan äta enbart palmolja och väldigt få människor som involveras får en verklig fördel av det. ”Land grabbing”, brott mot mänskliga rättigheter och förstörelse av natur och miljö.

– Det såldes in till bybor med förespeglingen om anställning och en ljusare framtid, säger Frank Muramuzi från NAPE.

Han berättar att Wilmar och de andra oljepalmsbolagen är medvetna om att byar har blivit tvångsförflyttade men har ännu inte löst konflikten, trots att den har pågått så länge. Wilmar International erhåller ekonomiskt stöd från en rad europeiska banker och även från svenska AP-fonderna.

Just nu håller Sverige på att ta fram en handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter och visar på hur viktigt ett tufft regelverk är. Förra veckan höll Naturskyddsföreningen tillsammans med Forum Syd och Action Aid i ett seminarium om företags ansvar för de mänskliga rättigheterna.

Mer om "land grabbing"

När bolag beslagtar bönders mark på det här viset kallas det ofta för ”land grabbing”. Många gånger är det utländska investerare, banker och bolag som bidrar till finansieringen av projekten.

Det här skapar en ojämnlik balans mellan dem som är beroende av marken för sin försörjning och där människor har sitt hem, (ofta sedan många generationer tillbaka) jämfört med dem som ser mark som en ekonomisk tillgång och har de ekonomiska resurserna att driva igenom sina önskemål.