Vår kritik av höjda nyckelbiotopskrav står fast

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist skriver i en replik att våra organisationer och andra debattörer förvränger bilden av vad de höjda kraven för nyckelbiotoper kommer att innebära i nordvästra Sverige. Vår kritik står fast, skriver Johanna Sandahl tillsammans med representanter för WWF Världsnaturfonden och BirdLife Sverige i en replik i e-Skogen.

Debattartikel

Vi kan konstatera att vi inte har fått några påpekanden om felaktiga faktauppgifter. Samtidigt nämner Herman Sundqvist inte med ett ord den mycket besvärande nyheten att ca 3 000 hektar nyckelbiotoper varje år avverkats de senaste 18 åren i denna landsdel. Inte heller tar han upp otydligheten som de nya kraven kommer att innebära för markägarna.

Skogsstyrelsen är skyldig att följa regeringens instruktioner (SFS2009:1393). Där står tydligt att myndigheten ska verka för att miljökvalitetsmålet Levande skogar ska nås. Målet bedöms idag inte kunna nås. En central anledning till detta är förlust av livsmiljöer för känsliga arter, samt fragmentering av skogar med mycket lång kontinuitet, som skogarna i nordvästra Sverige. Eftersom nyckelbiotoperna är hotspots för rödlistade och hotade arter så spelar dessa en nyckelroll för möjligheterna att nå Levande skogar. Oavsett om de ligger i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Dalarna eller övriga Sverige.

Vi delar därför Skogsstyrelsens bedömning att det finns ett fortsatt stort behov av ökad kunskap om skogar med höga naturvärden. Utan den kunskapen kommer möjligheterna att nå målet Levande skogar minska i takt med att nyckelbiotoperna fortsätter att avverkas.

Det faktum att 55 000 hektar nyckelbiotoper har avverkats i nordvästra Sverige sedan år 2000 är djupt bekymrande från ett naturvårdsperspektiv. Det ställer även mycket stora krav på Skogsstyrelsens tillsynsarbete. Vi vill föra en konstruktiv dialog om hur dessa naturvärden kan bevaras. Vi vill också att tillämpningen av miljöbalkens samrådsbestämmelser ska ske på ett tydligt och förutsägbart sätt och att ersättning för förlorade inkomster säkras i linje med den nationella strategin för skydd av skog. Skogsstyrelsen är ansvarig tillsynsmyndighet för skogsbruksåtgärder, och skyldig att förelägga eller ge råd om vilka åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön om en markägare vill avverka en nyckelbiotop – oavsett om denna är registrerad eller inte. Att skogsägare frivilligt väljer att ansluta sig till certifieringsregler, vilka innebär att nyckelbiotoper skall bevaras, har igen bärighet på detta myndighetsansvar. Skogsstyrelsens generaldirektör borde dock bejaka detta som en del av sektorsansvaret istället för att se det som ett problem.

Sundqvist hänvisar till att Skogsstyrelsens ändrade krav för vad som är nyckelbiotoper i nordvästra Sverige endast är en följd av genomfört regeringsuppdrag. I uppdraget står mycket riktigt att hänsyn till de lokala och regionala förutsättningarna ska tas. Det står däremot ingenstans i uppdraget att andelen nyckelbiotoper måste minska i nordvästra Sverige. Resultatet av den nya nivån för bedömning av nyckelbiotoper kommer innebära att områden som tidigare klassats som nyckelbiotop inte längre är det i vissa delar av landet. Det riskerar att skapa ytterligare otydlighet och oförutsägbarhet i myndighetens tillsynsarbete och lagstiftningens tillämpning. Samma risker finns också när skogar klassas som nyckelbiotoper på ena sidan ”nordväst-gränsen” men inte på den andra sidan.

Skogsstyrelsen har i över två decennier byggt upp den väl beprövade naturvärdesinventeringen som bland annat varit en grund i bedömningen av nyckelbiotoper. Naturvärdesbegreppet har varit en ledstjärna i svenskt naturvårdsarbete.För att miljökvalitetsmålet Levande skogar ska nås krävs inte färre nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Det som behövs är att myndigheten systematiskt arbetar med att bevara nyckelbiotoperna och deras naturvärden samt rätar ut de frågetecken som finns kring nyckelbiotoperna. Det handlar bland annat om naturhänsyn, tydlighet i lagstiftningens tillämpning samt att verka för ekonomisk kompensation till skogsägarna. Detta är frågor som Skogsstyrelsen behöver reda ut och komma vidare i, istället för att underminera betydelsen av nyckelbiotoperna i nordvästra Sverige.

Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen
Peter Westman, biträdande generalsekreterare , Världsnaturfonden WWF
Lotta Berg, ordförande, Birdlife Sverige 

>Läs artikeln i e-Skogen och deltag i debatten