Varför dör bina?

Matbrist, bostadsbrist och kemiska bekämpningsmedel påverkar bina negativt. Det är dags att ta frågan om pollinatörer och deras betydelse för vår framtida matförsörjning på allvar. Det är vad Naturskyddsföreningens bikampanj handlar om.

Naturskyddsföreningens bikampanj
Artikel

Matbristen är ett stort problem för dagens bin. Förr fanns det gott om ängar, hagar och småområden med en stor mångfald av blommande växter. I takt med att jordbruket förändrats täcks i dag stora områden istället av ensidigt odlade åkrar eller skogsplanteringar. Och när betesdjuren blivit färre växer de öppna landskapen igen. De få grödor som blommar, till exempel rapsen, gör det bara under en kort period.

Vildbin är petiga med maten och kan ofta bara äta från ett fåtal blommande växter. De är inte heller duktiga på att flyga långa sträckor och är det för långt till maten kan bina helt enkelt inte överleva. Honungsbiet kan flyga längre och äta från de flesta blommande växter, så de lider också av matbristen även om de är mindre sårbara än sina vilda släktingar. Biodlarna kan också flytta kuporna till nya platser om maten tagit slut.

Bostadsbrist

Dagens vildbin har antagligen svårt att hitta någonstans att bo. När gräsmarker inte längre tas om hand av bete eller slåtter växer markerna igen. Då försvinner blommor och vegetation som marklevande vildbin använder för att bygga sina bon. Andra arter bygger bon i håligheter i döda trädstammar, ihåliga kvistar och likande. När skogen rensas på gamla, döda, trädstammar försvinner deras boplatser.

Giftiga bekämpningsmedel

Den ökande användningen av kemiska bekämpningsmedel är ett stort hot mot bina. Humlor och honungsbin tar med sig eventuella gifter in till sin koloni, där giftet koncentreras i den mat som larverna matas med. Bina kan även få i sig bekämpningsmedel via vattnet de dricker eller från dagg på besprutade växter. I en undersökning av bivaxkakor i Tyskland hittades till exempel rester från 55 olika bekämpningsmedel.

Kemiska bekämpningsmedel påverkar bin antingen genom att döda dem eller genom att försvaga dem på olika sätt. Även om giftet inte dödar biet direkt kan det ha negativa effekter på larvernas utveckling och arbetarnas förmåga att hitta och samla pollen och nektar. I många fall är vilda bin känsligare än honungsbin för gifter. Det kan bland annat bero på att vilda bin ofta är mindre och att koncentrationen av gifter i biet därför blir högre av samma mängd gift.

Ett bekämpningsmedel som används flitigt globalt är neonikotinoider, det används bland annat för att behandla raspsfrön mot insektsangrepp, vilket sker innan sådd. Studier har visat att pollinatörer och bisamhällen har svårare att överleva när de utsätts för neonikotinoider under en längre period. Om bin får i sig höga doser av dessa ämnen kan de drabbas av kramper och i värsta fall blir de paralyserade och dör. Neonikotinoider kan också påverka binas flygmönster och orienteringsförmåga vilket gör att de kan få svårt att hitta hem igen.

Länk till bikampanjen: www.räddabina.nu