Samma land, inte samma rättigheter

Naturskyddsföreningen arbetar tillsammans med samiska företrädare och Civil Rights Defenders för att samers rättigheter som urfolk ska stärkas. Samer måste få större inflytande över exploateringen av naturresurser i Sápmi och naturvårdsintressen behöver tillvaratas.

Svenska staten har under lång tid kritiserats av FN för att åsidosätta samers rättigheter. Genom vårt arbete tillsammans med samiska företrädare och Civil Rights Defenders (CRD) vill vi bidra till att förändra perspektivet i svensk politik och praktik när det gäller samiska rättigheter. Vi vill att samiska rättigheter ska ses som urfolksrättigheter som ofta går hand i hand med naturvårdsintressen, inte som särrättigheter i strid med näringslivets intressen. 

Sverige lever inte som man lär

Svenska regeringen vill gärna se sig som en global fanbärare för mänskliga rättigheter och som ett föregångsland på miljöområdet. Men samers rättigheter respekteras inte. Svenska staten har ofta bestridit dessa rättigheter, senast i rättsprocessen mot Girjas sameby. Sverige har inte heller anslutit sig till ILO-konventionen 169 om urfolksrättigheter. 1993 ratificerade Sverige FN-konventionen om biologisk mångfald som säger att urfolks traditionella livsstilar ska respekteras och gynnas, men detta har svenska staten nonchalerat. Denna inställning har lett till att FN vid ett flertal tillfällen har kritiserat Sverige för ett bristande engagemang för samers rättigheter.

Samers levnadsvillkor hotas

Naturskyddsföreningen har arbetat med frågor som rör gruvdrift och skogsbruk under årtionden. Gruv- och skogsnäringen kommer ofta i konflikt med samers rättigheter. Omfattande ingrepp i naturen kan ha stor negativ påverkan på naturvärden, miljö och – inte minst – samers levnadsvillkor. Skogsbruket omvandlar landskapet och utarmar den biologiska mångfalden och försvårar renbetet. Även gruvindustrins enorma dagbrott har stor miljöpåverkan, mark och vatten påverkas och stora mängder farligt avfall produceras, vilket begränsar eller omöjliggör samers liv och verksamhet.

Det är inte bara för den samiska renskötseln som påverkas av användningen av mark och vatten. Alla traditionella samiska näringsformer är beroende av ekosystem som inte är fragmenterade och instabila. En hållbar användning av naturresurser i Sápmi är avgörande för att värna samers rättigheter. Samisk markanvändning gynnar också biologisk mångfald i skogar, vatten och fjällmiljöer.

Förankring i samiska civilsamhället

Genom samarbetet skapas en bred plattform för att stärka samers rättigheter. En förutsättning för arbetet är att det utvecklas och förankras i det samiska civilsamhället. Det behövs ett tätt och kontinuerligt samarbete mellan det samiska civilsamhället – inklusive bland andra Svenska Samernas Riksförbund, Same Ätnam, Landsförbundet Svenska Samer, Samerådet, Sáminuorra och samiska forskare – CRD och Naturskyddsföreningen. Det handlar också om ett konkret samarbete på lokal nivå, med en eller flera samebyar och andra samer i lokalsamhället. Målet är att skapa en plattform för påverkan och reell politisk förändring. Inom ramen för arbetet finns därför en samisk expertgrupp som är central för arbetets utformning och genomförande.

Målet med arbetet är att stärka samers egenmakt och möjligheter att påverka sin framtid och miljö utan inslag av etnisk diskriminering. Sverige måste respektera och värna samers rättigheter som urfolk och se till att exploateringen av naturresurser i Sápmi inte görs i strid med samiska intressen. Arbetet ska präglas av samers unika kunskaper, erfarenheter och perspektiv. Naturskyddsföreningens lokala och regionala kretsar får också en viktig roll i flera aktiviteter. Genom samarbetet skapas en bred satsning för samers rättmätiga krav på ökat inflytande i beslut och processer som påverkar deras livsvillkor. 

Arbetet finansieras av Postkodlotteriet.