Den fossila hamburgaren

Hamburgaren är en symbol för hur matsystemet såg ut under första delen av 2000-talet. På den tiden skulle mat vara billig, smaka likadant jorden runt och snabbt gå att få fram. Det var till och med vanligt med så kallade ”drive-in”-restauranger där besökaren inte ens lämnade sin fossilbil under hela måltiden.

En förklaring till att den fossila snabbmatshamburgaren slog igenom på bred front var det industriella jordbruket och tillgången till billigt kött. Det industriella jordbruket hade enorma effekter på klimatet och miljön i form av monokulturer, konstgödsel, metanutsläpp, förstörda jordar och beroende av fossila bränslen. Dessutom påverkades djurens hälsa negativt och sjukdomar spreds, såsom galna kosjukan, och många djur medicinerades med höga doser antibiotika.

Under 2000-talet höjdes fler och fler röster om att maten skulle vara lokalt odlad, småskaligt framställd, vegetarisk och helst inte komma från stora matkedjor. Aktivister och politiker drev på för nya reformer, ett nytt system där lokala bönder garanterades försäljning av högkvalitativt naturbeteskött infördes och EU:s jordbruksstöd förändrades. Samtidigt började fler äta betydligt mindre kött och mer växtbaserad kost.

De stora snabbmatskedjorna försökte rädda burgaren med varianter såsom halloumiburgare, ärt- och bönburgare och till och med odlat kött, men det höll inte i längden. År 2038 serverades den sista snabbmatshamburgaren i Sverige. Idag är det fortfarande populärt att äta protein mellan två brödbitar.

Bli först att gilla!

Relaterade inlägg