Våga ta det första steget ut

Det finns många sätt att utveckla undervisning utomhus! Att använda läromedlet ”Naturen som klassrum” eller delta på någon av våra fortbildningar kan vara ett första steg mot att våga gå ut och prova nya pedagogiska metoder med eleverna. Andra sätt är att arbeta för mer natur på skolgården, utveckla en ”skolskog” eller adoptera ett vattenområde. Och om kommunen inte har en naturskola, starta en!

Med naturen som klassrum blir undervisningen lite mer oförutsägbar, och det finns utrymme för improvisation och tillfällen att fånga upp elevernas frågor. Det kan både vara inspirerande och ovant. Eleverna kanske hittar ett djur, dött eller levande. De fascineras av naturens färger eller av någon märklig växt. De upplever kanske några naturvetenskapliga fenomen som de ställs frågande inför. Det ger möjligheter att arbeta vidare utifrån elevernas egna frågor vilket kan öka lust och engagemang hos eleverna.

Det finns flera olika sätt att praktiskt lösa hur man ska komma igång med utomhuspedagogik. Viktigt är att koppla ihop det som görs ute med det som görs på inomhuslektionerna i olika ämnen. Utevistelsen får inte hänga löst utan sammanhang och teoretisk förankring.

Många uppgifter i skolan kan inledas med ett utomhuspass, som följs upp och teoretiseras under de timmar eleverna är inomhus. Det går också att avsluta ett arbetsområde med ett pass utomhus där teoretiska resonemang och kunskaper kan observeras eller upplevas i praktiken. Kontinuitet är viktigt eftersom utomhusundervisningen ger större frihet och ställer större krav på den enskildes ansvar för sitt arbete. Förmågan att hantera sin frihet och ta sitt ansvar kräver träning vilket troligen inte uppnås första gången eleverna är utomhus under en lektion.

Med längre utomhuspass, kanske en halvdag, blir det mer tid till både fördjupat lärande, lek, samarbete och social samvaro i samband med fikastund eller utelunch. Då får eleverna möjlighet till både lärande, avkoppling och fysisk aktivitet. Med längre tid ökar chansen att eleverna ska känna trygghet i att vara i naturen. 

Pedagogens roll

Precis som inomhus har pedagogen en avgörande roll för lärandet utomhus. Tydlighet, ramar och struktur är mycket viktigt i en öppen och fri miljö. Som pedagog behöver man förvissa sig om att alla elever förstår vilka regler som gäller utomhus. Exempelvis behöver samlingar göras snabbt och effektivt och då helst i cirkel så att alla ser varandra. Ett sätt att underlätta samlingar är att göra det på platser som är någorlunda plana och inte innehåller för många föremål som stjäl uppmärksamhet. Som pedagog ställer man sig med vinden och solen (eller regnet) i ansiktet så att eleverna slipper det och i det fallet passar en halvcirkel bättre än en cirkel. 

När aktiviteterna är igång är pedagogen en mobil resurs som genom att förflytta sig mellan grupperna för dialog med eleverna. I dialogen kan de rätta begreppen användas, produktiva frågor ställas, och det kan ges uppmuntran, ledtrådar och råd. Det är viktigt att eleverna ges möjlighet att reflektera och motivera varför de gör på ett visst sätt och hur de tänker teoretiskt kring de praktiska uppgifterna. Det går att göra reflektionen inomhus tillsammans med den teoretiska uppföljningen också men allra bäst är om de får reflektera både ute och inne.

Platsens betydelse

Vilka typer av utemiljöer som står till elevernas förfogande ser mycket olika ut beroende på var skolan ligger. Vilket stöd som lärmiljön kan ge i arbetet med det centrala innehållet i läroplanen inom olika ämnen kan alltså skilja mellan skolor. Ett första steg ut är att använda skolgården och utgå från den planering som ligger för terminen. Vilka moment är lämpliga att göra inomhus, vilka moment är lämpliga att göra utomhus och vilka moment stärker elevernas lärande genom en växelverkan mellan ute och inne? Genom att börja med de utomhuspedagogiskt sett mest lämpade momenten på skolgården, kan eleverna börja vänja sig vid de rutiner som gäller ute. Årstiden är också avgörande för vilka aktiviteter som lämpligen görs utomhus.

Nästa steg är att använda en närmiljö på gångavstånd från skolan. Det kan vara ett skogsområde, en skogsdunge, en äng eller en park. Ju längre eleverna behöver gå, desto viktigare är det att tiden för förflyttning utnyttjas. Det är till exempel lämpligt att eleverna parvis diskuterar hur de ska genomföra sina uppgifter eller att de på hemvägen reflekterar över sina resultat. Det går också att göra olika rörelseövningar på vägen.

Oavsett var platsen är behövs en lämplig samlingspunkt där eleverna vet vilka regler som gäller. I överenskommelse med markägaren kan samlingsplatsen bestå av en permanent lägerplats med sittstockar och eldstad där ett avtal också kan innefatta att eleverna får befogenheter utöver allemansrätten, till exempel att såga ner begränsat med sly för användning i pedagogiskt syfte. 

Oavsett om eleverna är ute ofta i sin närmiljö eller inte behöver de också ibland få möjlighet att besöka landskap med olika natur- och kulturmiljöer. Att få uppleva det lokala eller regionala landskapet är en förutsättning för att förstå samhället både historiskt och i nutid i förhållande till naturen och dess ekosystemtjänster.