Med sina 980 000 kvadratkilometer är den dubbelt så stor som hela Sverige och utgör idag nästan halva den skyddade arealen i Arktis. Men nu är det Ryssland som kommer. – Vår ”Gåva till världen” år 2000, ska bli ett system av naturskyddsområden, motsvarande en femtedel av Republiken.

”Framgångarna medger en försiktig optimism”
Sakha/Jakutien, deklarerade folkvalde presidenten Mikhail Nikolajev i den guld- och diamantrika ryska delrepubliken Sakha förra året. Ett rundhänt löfte, eftersom Sakha är stort som hela Västeuropa. Guvernören i distriktet har lovat att naturskyddet ska täcka 20 procent av Tajmyrdistriktets territorium i norra Sibirien. Miljöproblem finns också, och lokalt kan de vara fullständigt förfärande. Men generellt är det definitivt hälsosammare att andas arktisk luft än att gå på en gata i vilken svensk stad som helst. Sibirien gömmer enorma olje- och mineralfyndigheter. Stora multinationella koncerner är redan där och vill exploatera. Det pågår en kapplöpning om arktiska Ryssland, men i oredan efter Sovjetunionens sönderfall tycks naturskyddet ha blivit något att enas kring. Dessutom skapar det internationell goodwill. Under de senaste fem åren har det spottats fram nationalparker och naturreservat i aldrig tidigare skådad takt i arktiska Ryssland: Kutalyk, Komi, Franz Josef Land, Taimyrskij, Ust-Lensky, Jamalskij, Novaja Zemlja, Great Arctic Reserve, Chukotka… De skyddade områdena har på kort tid mer än fördubblats och täcker nu en yta som är större än hela Tyskland. Och ännu mer planeras. – Framgångarna ger anledning till en försiktig optimism, medger Viktor Nikiforov vid WWF:s nationella kontor i Moskva. – Fastän det är bråttom, gäller det samtidigt att skynda långsamt i Sibirien. Alla nya naturreservat måste accepteras av lokalbefolkningen och administreras och skötas av lokal arbetskraft. Det tar tid och kostar mycket pengar att få allt att fungera.

Annars ligger Alaska i topp, med redan mer än hälften av den arktiska landarealen skyddad. Vid tiden för Sovjetstatens sönderfall 1989 föddes idén om en symbolisk internationell fredspark på bägge sidor om Berings sund, berättar David Spirtes på National Park Service i Nome, Alaska. Som internationell symbolhandling, för att skydda den unika naturen och för att slå vakt om ursprungsbefolkningarnas rättigheter och försörjningsmöjligheter. – På Alaskasidan har vi nu skapat sju nationalparker och större reservat, som är tänkta att ingå i Internationalparken. På Chukotkasidan har en regional ”Biologisk-Antropologisk Ekopark” inrättats, men vad det egentligen betyder vet ingen ännu i praktiken. Något internationellt reservat kan inte bildas slutligiltigt förrän Moskva och Chukotka-regionen kan enas om det. – Vi skyndar långsamt i ärendet, framförallt för att hinna förankra besluten hos dem som lever i området, och för att öka kontakterna mellan folk på bägge sidor av sundet, avslutar David Spirtes.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.