Har du någon ull?

Ja, ja kära barn, nog är säcken full. Överfull.

Men vi använder knappast vår svenska ull längre. Däremot äter vi köttet, men det förtäljer inte visan.

Krönika 1998-4 Magnus Kristenson

Ullen till helgdagsrocken och söndagskjolen kommer från Australien. Men där ratar dom köttet. Möjligen stickar vi lillebrors strumpor av svensk ull.

Specialiseringen mot antingen ull eller kött har gjort att ett av våra äldsta husdjur inte är så mångsidigt längre. Det perfekta fåret – som ger bästa möjliga avkastning av både kött, mjölk, ull och skinn – finns inte.
Denna utveckling började för tvåhundra år sedan. Nybyggarna i Australien importerade merinofåret från Spanien,den ras som har den finfibrigaste ullen. Att exportera kött till Gamla Världen på segelfartygens tid var inte att tänka på. Man satsade på ull.

Efter målmedveten avel är merinon numera en vandrande ullhög med oerhört fina fibrer. Det älskar klädesindustrin, som vill ha fin och jämn kvalitet till kostymerna och tunna fibrer som inte kliar även om de bärs nära kroppen. Den svenska ullen fnyser man åt.

Australien har vunnit slaget om världsmarknaden, men det har kostat på. Om man hugger ner skogen och släpper ut 150 miljoner får på känsliga marker får det konsekvenser. Jordförstöring är ett av Australiens största miljöproblem. Skadeinsekter bekämpas genom att man doppar fåret i bekämpningsmedel. Insekterna dör, men gifterna består och skadar både folk och miljö.

Det är sorgligt att miljön skadas när man producerar naturfibrer. Naturfibern är ju i grunden en klar miljövinnare jämfört med den oljebaserade syntetfibern.
Det finns alternativ till besprutad bomull och storskalig ullproduktion. Men de australiska fårfarmare som producerar ekologisk ull har ofta ingen att sälja till. Många farmare har också minskat på kemikalierna. De går åt rätt håll. Men hur får vi veta vilket ylletyg som är miljömässigt bäst?

Inte i affären i alla fall. Gå runt på H&M eller Kapp-Ahl. Vad ser du?
Mängder av kläder gjorda av material med det ena namnet konstigare än det andra. Det enda man vet är att råvaran är olja. Dessutom lika mycket bomullsplagg av okänt ursprung. Det enda man är säker på är att odlingen är besprutad och att dom vita kläderna är klorblekta. Och så några ullplagg, ofta av god kvalitet, men hur är de framställda?
Det märkliga är att vi tvättar våra kläder i miljömärkta tvättmedel. Men hur många plagg är miljömärkta?
Modebranschen tror fortfarande att miljöfrågorna är en trend.

Australien producerar över 700 000 ton ull varje år. I en jämförelse kan Sveriges några hundra ton tyckas som närmast ingenting. Och merparten hamnar på soptippen eller grävs ner i skogen.

Varför ändå inte ta vara på de resurser som finns?
Jo, om fårägaren inte får betalt bryr han sig inte om ullen. Och dåligt skött ull ger inget betalt. En ond cirkel. Största problemet är kardborrar och liknande som inte går bort i ulltvätten. Fårbonden måste vårda ullen redan när den sitter på fåret.
Nu finns det dock ett nyvaknat intresse. Många fårbönder vill att ullen ska komma till nytta även om vinsten inte blir så stor. Och allt mer ull köps faktiskt in.
Även om den svenska ullen kanske inte är lämplig att bära närmast kroppen så har den andra kvaliteter. Den är glansigare än merinons ull och finns i hela gråskalan från svart till vitt. Beroende på grovlek används ullen till maskinstickade tröjor, garn för handstickning, möbeltyger, plädar och mattor. Ofta blir resultatet vackra, ganska exklusiva produkter.
Det finns numera till och med en svensk flagga i ull att stoltsera med.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.