Allmän natur- och miljövård är budgetens minsta post – 0,2 procent av statens utgifter. Ändå har den drabbats hårt av nedskärningar. Det har framför allt gått ut över Naturvårdsverket och de pengar verket fördelar till miljöforskning. Men också sjökalkningen och länsstyrelsernas miljöövervakning har fått mindre pengar.

– Det är snudd på skandal att vi ska behöva slåss för den grundläggande miljövården ännu tio år efter ”sälvalet” 1988, säger SNF:s ordförande Göran Enander.

– Miljöövervakningen har utretts många gånger utan att vi kommit någonstans, och nu tvingas man i stället skära ner. Centern har stött nedskärningarna på miljöområdet genom sitt samarbete med socialdemokraterna om den ekonomiska politiken. Övriga partier har lagt förslag om mer pengar till miljövården.

Statsbudgetens miljöanslag är en av de 20 frågor som SNF-rapporten ”Riksdagspartierna och miljöpolitiken” tar upp. Det är fjärde gången föreningen granskar hur miljöfrågorna hanterats i riksdagen under den gångna mandatperioden…

– Urvalet bottnar i SNF:s bedömning av vilka frågor som varit viktiga, säger SNF:s politiske sekreterare Per Ängquist, som gjort granskningen. Granskningen bygger helt på de förslag partierna lagt fram i riksdagen och hur de har röstat.

– En glädjande slutsats är att riksdagens ledamöter blir allt kunnigare på miljöområdet, säger Per Ängquist. I ord ställer de flesta upp på viktiga miljöpolitiska principer, som till exempel ”att förorenaren betalar”.

– Men i praktiken är många partier dåliga på att tillämpa principerna. Granskningen visar också att det blir mer och mer subventioner i miljöpolitiken. Staten styr med bidrag i stället för med ekonomiska styrmedel eller lagstiftning. Tydligast syns detta i energiuppgörelsen (med subventioner till förnybara energikällor) och i storsatsningen på ekologisk omställning.

– Man verkar fortfarande tro att vi kan lösa miljöproblemen utan att det kostar något för näringsliv eller samhälle i stort, säger Göran Enander. Men vi kommer aldrig att kunna subventionera fram ett miljöanpassat samhälle genom statliga bidrag.

I början av mandatperioden var skatteväxling ett ord på modet. Nästan alla partier var positiva till tanken att växla avgifter på miljöstörningar (till exempel utsläpp), energi och råvaror, mot lägre skatter på arbete. Skattetrycket skulle inte öka, statens inkomster skulle inte minska och miljön skulle bli bättre. Senare har entusiasmen för skatteväxling svalnat. Några miljöskatter har dock höjts: bensinskatten, koldioxidskatten och produktionsskatten på kärnkraft. Miljöskattehöjningarna har stötts av centern, som samarbetat med regeringen om den ekonomiska politiken under större delen av mandatperioden. Vänsterpartiet och miljöpartiet har också röstat ja, även om miljöpartiet i de flesta fall velat höja mer eller snabbare än regeringen. Folkpartiet och kristdemokraterna har motsatt sig höjningarna eftersom de inte ”växlats” mot sänkningar av andra skatter. Moderaterna har konsekvent röstat mot alla skattehöjningar.

SNF om partierna:
Aldrig har en socialdemokratisk regering använt så stora ord om miljöfrågor som under den här mandatperioden, konstaterar SNF-rapporten. Mot den bakgrunden har det hänt förvånansvärt lite. Ett undantag är beslutet att inleda kärnkraftsavvecklingen. S har medverkat till flera höjningar av olika miljö –och energiskatter. S har konsekvent velat använda mindre av EU:s miljöstöd till jordbruket än alla andra partier. Genom uppgörelser med v 1994 och senare med c har partiet tvingats backa och miljöstödet till jordbruket har byggts ut, dock med alltför svag miljöstyrning. S gjorde upp med v och mp om miljöbalken – en samlad miljölagstiftning. SNF har kritiserat balken. Samordningen mellan lagarna är för dålig och lagstiftningen skärps bara obetydligt. Folkpartiet har varit pådrivande när det gäller skydd av orörda vattendrag och biologisk mångfald. Samtidigt förespråkar partiet motorväg genom Bohuslän och stora trafikleder i Stockholm. Fp föreslog flera skärpningar och förbättringar i det förslag till miljöbalk som regeringen lade fram 1997. Fp har tagit ställning för skatteväxling. Man har röstat mot flera höjningar av miljöskatter, eftersom de inte ingått som en del i skatteväxling. Fp motsatte sig beslutet att stänga två kärnreaktorer, men stödde satsningen på bidrag till förnybar energi. Moderaterna är det parti som oftast tagit ställning mot skärpta miljökrav. Partiet har röstat mot alla höjningar av energiskatter. M sa nej till bidragen för ekologisk omställning. I sin motion om miljöbalken ville m ändra den princip om bevisbördan som gällt i miljölagstiftningen i 30 år. Det skulle inte längre vara ägarens sak att visa att utsläppen från en anläggning är ofarliga för miljön. M har kraftfullt motsatt sig beslutet om stängning av kärnkraftverk. I början av mandatperioden ville m minska anslagen till miljövård ännu mer än regeringen. Mot slutet har m försvarat det grundläggande miljöarbetet och miljöforskningen, och motionerat om mer pengar. Centern har samarbetat med s om den ekonomiska politiken sedan våren 1996. Därigenom delar man också ansvaret för bland annat nedskärningarna av miljövårdsanslaget. Alla partier utom c och s röstade för höjda anslag till miljö- och naturvård inför budgetåret 1998. C värnar starkt om markägarnas intressen. Det har visat sig i lagstiftningsfrågor, främst vad gäller miljöbalkens tillämpning inom jordbruk och skogsbruk. På andra punkter föreslog c flera skärpningar och förbättringar i regeringens förslag till miljöbalk. Genom uppgörelser med s har c drivit fram ökat miljöstöd till jordbruket. C var pådrivande i energiuppgörelsen som innehöll beslutet att påbörja kärnkraftsavvecklingen. Vänsterpartiet tar oftast ställning för miljön i konflikter med andra intressen. Partiet har varit särskilt pådrivande i trafikfrågor och älvskydd. V stod bakom energiöverenskommelsen med s och c. V stödde regeringens förslag till miljöbalk. Därmed röstade man mot flera förslag till förbättringar. En uppgörelse mellan v och s banade väg för höjningen av industrins koldioxidskatt 1994. Miljöpartiet har föreslagit större höjningar av anslagen till miljö- och naturvård än något annat parti. Mp gjorde upp med s och v om miljöbalken. SNF:s bedömning är dock att partiet inte fick igenom mycket av sina förslag. Uppgörelsen innebar att mp röstade mot flera förslag till förbättringar. Mp har drivit skatteväxlingsfrågan hårt och lagt långtgående förslag. Mp ville avveckla kärnkraften snabbare än s och c. Mp vill satsa mer än något annat parti på investeringar i infrastruktur. Det gäller nästan uteslutande järnvägsbyggen, men en satsning av den omfattning partiet förespråkar skulle ofrånkomligen leda till konflikter med viktiga naturvärden. Kristdemokraterna har enligt SNF:s bedömning tappat sin pådrivande roll i energipolitiken. Trots att partiet stödde linje 3 i folkomröstningen röstade man mot stängningen av två reaktorer. Man ville vänta tills tillgången på förnybar energi var bättre. Kd var emot höjningen av produktionsskatt på kärnkraft 1995 och våren 1996. Hösten 1996 var kd och mp de enda partier som ville genomföra det andra steget i höjningen av samma skatt. Kd var ensamt om att vilja höja bidragen till småskalig vattenkraft. Kd motionerade om flera skärpningar och förbättringar i regeringens förslag till miljöbalk. Mindre bra var dock partiets förslag att balken inte skulle gälla för skötsel av jordbruks- och skogsmark.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.