Vilken turist vill åka på utflykt till ett kalhygge? frågar Lars Lindqvist och pekar mot den uthuggna sluttningen ned mot sjön Saggat.

Det började för två år sedan, när Statens fastighetsverk sålde rotposten till sågen i Jokkmokk. Lika länge har Lars Lindqvist försökt hejda avverkningen. Han har fått stöd av skogsgruppen Steget Före, Naturskyddsföreningen i Jokkmokk och samerna i föreningen Saggats byar. Redan 1997 bad länsstyrelsen Fastighetsverket att kompromissa med de lokala intressena. Det blev ingen kompromiss. Det blev två hyggen på totalt 42 hektar.

Tvärs över sjön ligger Årrenjarka, Lars Lindqvists stugby. Svärfar startade den för 30 år sedan. Idag säljer byn 4 000 gästnätter om året. Det ger tre årsarbeten och dessutom tillfälliga byggjobb.

– Vad är de kortsiktiga avverkningsjobben mot det vi håller på med? frågar Lars Lindqvist. Sommartid brukar han göra båtturer med sina gäster hit till Änamusviken.

Eller brukade.

Förhoppningarna var stora när Statens fastighetsverk tog över skötseln av de väldiga, statligt ägda skogsområdena längs fjällkedjan. Efter Domänverkets ofta brutala framfart hoppades naturvårdare och renskötare på ett mera hänsynsfullt skogsbruk.

Det var 1996. Idag är många fler än Lars Lindqvist i Årrenjarka besvikna:

– De har bara pengar i huvudet och mejar ned skogen utan tillräckliga kunskaper, säger Olle Ternström, naturvårdsdirektör på länsstyrelsen i Jämtland.

– Vilket privat skogsbolag skulle våga göra som fastighetsverket? frågar Marika Tammert-Finn, som leder SNFs skogsgrupp i Norrbotten.

– Det har blivit tuffare nu än det var under Domänverkets tid, säger Sven-Anders Fjällås, ordförande i Semisjaur-Njargs sameby i södra Lappland. Byn har överklagat alla de tio avverkningstillstånd som fastighetsverket fått på byns åretruntmarker. Ärendena ligger nu för avgörande hos Skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten anser att avverkningarna är till stor nackdel för renskötseln. Trots det kommer Fastighetsverket troligen att få klartecken.

– Domänverket var lättare att prata med. De hade större marker och kunde därmed flytta sina avverkningar och lättare anpassa sig till våra önskemål.

Carita Bäcklund, chef för Fastighetsverkets skogsförvaltning i Norrland, anser att kritikerna har missförstått verkets uppgift:

– Fastighetsverket har i princip samma uppdrag här som Domänverket hade, att bedriva rationellt skogsbruk. Vi tar stora hänsyn. Vi avverkar bara halva tillväxten och tar ut 30 procent mindre än vad Assidomän gjorde åren innan vi tog över.

Om samebyarnas agerande säger hon:

– Det är en enda by som konsekvent överklagat allt. Men konsekvensen blir ju bara att avverkningarna flyttar till grannbyarna. Eller vill man helt avveckla skogsbruket?

Nej, några ambitioner att Fastighetsverket skulle sköta sina skogar bättre eller mer hänsynsfullt än andra skogsägare framskymtar inte någonstans i de riksdagsbeslut som gjorde verket till skogsförvaltare. Och verket hänvisar ofta till kravet på ekonomisk avkastning för att försvara sitt agerande i skogen.

Det regeringen kräver är att hela Fastighetsverkets verksamhet – med hyror, skogsbruksintäkter och allt – ska ge en avkastning på 2,8 procent på genomsnittligt myndighetskapital. Punkt, slut. De senaste åren har överskottet varit 3,1 procent – vilket betyder att verket skulle ha klarat regeringens krav utan att fälla ett enda träd!

Det avkastningskrav som styr skogsbruket – ett långsiktigt överskott på i genomsnitt 25 miljoner per år – har verksledningen själv, inte regeringen, fastställt. För att uppfylla det målet drivs skogsbruket i allt väsentligt som ett traditionellt skogsföretag, möjligen med undantag för den extremt slimmade organisationen. Sju anställda förvaltar fem procent av all skog i Sverige – 1,1 miljoner hektar. Det är fyra skogvaktare (i Östersund, Vilhelmina, Arjeplog och Jokkmokk), chefen Carita Bäcklund och en assistent i Östersund samt en ekonom vid huvudkontoret i Stockholm. Allt skogsbruk är utlagt på andra företag. Det som inte säljs som rotposter avverkas av inhyrda entreprenörer. Till det regionalpolitiskt positiva hör att mycket virke går till lokala sågverk.

Några särskilda naturvårdsambitioner jämfört med andra skogsbrukare har verket inte. Snarare tvärtom. Vid sidan om kyrkan är Fastighetsverket den enda riktigt stora skogsägare som inte miljömärkt sitt skogsbruk enligt fsc, Forest Stewardship Council, det system som miljöorganisationerna och stora delar av skogsnäringen enades om 1997.

Carita Bäcklund deltog i den grupp som utarbetade fsc-regler för det fjällnära skogsbruket. Enligt andra deltagare i gruppen visade hon stor skepsis mot hela miljömärkningstanken.

– Hennes insatser ledde till att arbetet försenades och förhalades, anser Ulf von Sydow, tidigare ordförande i och miljöorganisationernas representant i gruppen.

– Vi ser inga konkurrensfördelar med en certifiering, säger Carita Bäcklund idag. Dessutom innebär en certifiering en besvärligare process för oss än för andra stora skogsägare, bland annat för att vi har ett sämre kunskapsunderlag.

Hållningen har irriterat miljödepartementet. I den senaste miljöpropositionen skrev man därför in att verkets skogsbruk skulle miljöcertifieras. Det var i maj förra året. I november beslöt verket att ansöka om certifiering, men först sedan miljöminister Kjell Larsson personligen kontaktat generaldirektör Christer Wadelius.

Hur länge det dröjer innan fastighetsverket får sätta fsc-märket på sitt virke är oklart. Ändå har man i olika sammanhang försäkrat att fsc-reglerna redan styr verksamheten.

Så gjorde man i Arvliden i Sorsele i höstas, när ortsbor och miljöaktivister blockerade en avverkning. För att försvara sin avverkning anlitade verket en inventerare från sgs sweden, ett av de företag som har rätt att FSC-certifiera. Resultatet blev att avverkningsplanerna justerades, varefter fastighetsverket i ett pressmeddelande förklarade att avverkningen är i enlighet med FSC:s principer.

FSC sverige invände att man inte kan FSC-märka enskilda avverkningar och från högkvarteret i Mexiko fördömdes agerandet. Det slutade med att Fastighetsverket och sgs tog avstånd från pressmeddelandet och skyllde på varandra.

Hans Lundmark, naturvårdsdirektör på länsstyrelsen i Luleå, har flera exempel på hur Fastighetsverket tummat på åtagandet att följa FSC-kraven. Avverkningen vid Änamusviken är ett av dem.

– Fastighetsverket hävdar att man följer, men den här avverkningen strider mot FSC, säger Lundmark. När vi påpekade det, krävde verket att få intrångsersättning. De pengarna har vi bara inte.

Vi är tillbaka på isen vid Änamusviken. Om ett par veckor ska de första bilarna rulla ut över den uppspolade isvägen över Saggat, snart metern tjock, och hämta timret.

Man väntar sig att Lars Lindqvist, stugbyägaren, och gubbarna som arbetar med isvägen ska råka i luven på varandra, men i sakfrågan är de överens.

– Problemet är inte den här avverkningen utan att detta bara är första steget, säger Ingemar Lundberg, som svettig kliver ur en av traktorerna.

Han har själv jagat på den här sidan sjön och säger att han gärna skulle avstått från jobbet med isvägen. Men i en avfolkningsbygd som Jokkmokk får man ta det som bjuds…

Hans spådom har på sitt sätt redan gått i uppfyllelse. Längre västerut har den nya isvägen lockat en privat markägare att anmäla ytterligare 36 hektar för avverkning.

Björn Rutström, Fastighetsverkets skogvaktare i Jokkmokk, ser inga fel i avverkningen.

– Det område vi stämplade 1997 lämnades utanför när Pärlälvens naturreservat bildades på 80-talet. Skälet var att det låg nära flottningsleden och därför höggs igenom redan vid sekelskiftet. De privata skogsägarna har ju dessutom huggit både på norra sidan av Saggat, där stugbyn ligger, och längre västerut mot Kvikkjokk till. Jag kan inte förstå att ytterligare en avverkning på sydsidan av sjön skulle skada stugbyn.

Att Fastighetsverket formellt ansökt om FSC-certifiering bör enligt miljöminister Kjell Larsson innebära att kontroversiella avverkningar stoppas i väntan på att certifieringen blir klar.

Borde det inte ha gällt hyggena vid Änamusviken?

Carita Bäcklund suckar och frågar vad som menas med kontroversiella avverkningar:

– Ska det avgöras av den som skriker högst, eller?

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.