Statligt skogsbruk på villovägar

Statligt skogsbruk på villovägar

– Vi ville undvika ytterligare en myndighet och eftersom fastighetsverket redan fanns lade vi marken där. Djupare analys av konsekvenserna än så gjorde vi inte.

Så förklarar förre näringsministern Per Westerberg att Statens Fastighetsverk utsågs till statlig skogsförvaltare för tre år sedan. Fem procent av all skog i Sverige, områden nära fjällregionen i Jämtland och Lappland, hamnade i knät på en myndighet helt utan erfarenhet av skogsbruk.

Konsekvenserna av detta lättsinne blir nu allt tydligare. Sveriges Naturs reportage (sidan 32) visar att samer, naturvårdstjänstemän och miljöorganisationer är överens: konflikterna har blivit fler och svårare sedan Fastighetsverket tog över.

Verket har ofta motiverat sin hårda framfart i skogen med kravet på ekonomisk avkastning. Sveriges Naturs granskning visar att det argumentet inte håller. Verket skulle kunna leverera det netto regeringen kräver utan att fälla ett enda träd. Att skogsbruket på dessa marker, med höga naturvärden och svåra avvägningar mot rennäringens behov, ska vägledas av ett enkelt företagsekonomiskt mål – en procentsiffra – är verkets eget påhitt.

Därmed inte sagt att det saknas skäl för Fastighetsverket att bedriva skogsbruk. Sågverken i Norrlands inland ropar efter timmer och virket från bolagens marker rullar sedan länge till industrierna vid kusten.

Det senaste decenniets politiska trixande med statens skogsmark har inte på minsta sätt bidragit till att lösa detta dilemma. Snarare tvärtom. När Domänverket blev AssiDomän AB fick ytterligare några industrier vid kusten första tjing på virket från stora arealer i inlandet. Fastighetsverket blev den enda stora leverantören utan egna industrier. Samtidigt fick verket långt mindre arealer än Domä verket hade – och därmed mindre möjligheter att välja bort kontroversiella avverkningar.

Obegripligt nog fortsätter riksdag och regering på samma väg. Ett nytt statligt bolag, Sveaskog, ska nu köpa mark av AssiDomän, men riksdagen har bestämt att det ska ske efter strikt affärsmässiga principer. Och det finns inte tid att tänka på naturvården…

Att bryta ut skogsmarkur AssiDomäns innehav i Norrlands inland skulle annars kunna vara ett steg mot en långsiktigt bättre situation – om marken förs över till en förvaltare med god lokal förankring och med mandat och vilja att tänka längre än resultaträkningen räcker. Skogsbruket skulle sedan bedrivas med målet att gynna sysselsättning och ekonomisk utveckling i regionen, samtidigt som det tar hänsyn till rennäring, turism och högt ställda naturvårdskrav.

En mer näraliggande uppgift är att se till att Fastighetsverket ”miljömärker” sitt skogsbruk enligt FSC, det system som skogsnäringen, samerna, miljörörelsen och andra parter gjorde upp om 1997. Statens skogsförvaltare är den enda av de riktigt stora aktörerna i Sverige som fortfarande står utanför systemet – och tycks dessutom inte inse att detta är genant. Därför krävs fortsatt starkt tryck uppifrån för att något ska hända.

Än mer akut är att miljöministern driver igenom sin vilja att verket avstår från kontroversiella avverkningar till dess att certifieringen är klar. Dessutom måste verket uppenbarligen undervisas om vad en kontroversiell avverkning är. Det avgörs inte av ”vem som skriker högst”, som verkets ansvariga tjänsteman säger i Sveriges Naturs reportage.

Människor tar inte strid för skogen av grälsjuka. De gör det av övertygelse, för att försvara något de värderar mycket högt, och de gör det ur underläge, utan formell makt. Den som möter sådant med arrogans är illa lämpad att förvalta skog, i all synnerhet skog som vi alla äger tillsammans.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i