Forsar tystas med skattepengar

Det blev som befarat: skattepengar används för att tysta värdefulla forsar. Sveriges Natur har granskat de första besluten om bidag till minikraftverk.

Artikel 1999-6 erik klefbom

Sörforsån är porten till ett tre mil långt sjösystem utanför Sundsvall. Ett potentiellt fiskeeldorado med tjugo sjöar och en mängd mindre åar och bäckar. Uppströms den korta och livliga forssträckan finns kolonier av den hotade flodpärlmusslan, som är beroende av öringen för att överleva.

Nu har staten beviljat 780 000 kronor i bidrag till ett blivande minikraftverk i Sörforsån. Samtidigt får Fiskeriverket 75 000 kronor för att reparera de skador kraftverket väntas ge på havsöringstammen.

Men det är inte slut med det. Varje minikraftverk får 25 öre per producerad kilowattimme, fastän elpriset på marknaden är 14 öre. Staten garanterar mellanskillnaden.

Så ser ekvationen ut för naturvård och småskalig vattenkraft. De sista fritt strömmande vattendragen utarmas med hjälp av statliga byggsubventioner och prisregleringar. Energimyndigheten i Eskilstuna har godkänt investeringsbidrag till sju minikraftverk, ett tiotal projekt väntar på tur. Bland ansökningarna finns planerade kraftverk för Ljungåforsen, Svartån och Moån, små artrika vattendrag som ännu undgått omfattande regleringar.

– Vi hackar på bidraget varje gång vi får tillfälle men har inte lyckats få bort det, säger miljöpartisten Gudrun Lindvall. Hon och hennes partikamrater har motionerat mot bidraget i riksdagen och förhandlat med socialdemokraterna flera gånger, senast i vårbudgeten. Men motståndet är trögt på vissa håll.

– Socialdemokraterna har svårt att ta ställning. Och näringsdepartementet säger att de inte lämnar bidrag till nya utbyggnader. Det stämmer inte med vad vi hör från folk ute i landet.

Investeringsbidraget till småskalig vattenkraft stoppades aldrig, trots SNFs kampanjresa förra sommaren och påhälsning hos miljöminister Kjell Larsson. Nedskärningarna i årets vårbudget medförde bara ett tillfälligt stopp för utbetalningar av bidraget under 1999 och 2000. I praktiken saknar det betydelse. I januari 2001 återupptas utbetalningarna, under tiden fortsätter Energimyndigheten att handlägga och godkänna bidragsansökningar. Programmet sträcker sig till år 2003 och det finns 146 miljoner kronor kvar att spendera.

Energimyndighetens miljökriterier har blivit en räddningsplanka för socialdemokrater som försvarat bidraget till småskalig vattenkraft. Investeringarna ska enligt förarbetena vara miljöanpassade och bidraget betalas ut till befintliga anläggningar och regleringar. Skrivningen är vidöppen för tolkningar. Det är Energimyndigheten som får ta de tuffa besluten. I samråd med Naturvårdsverket och Fiskeriverket ska myndigheten bestämma miljökriterier för företag som ansöker om bidrag.

– Vi har inte lagt oss i myndigheternas bedömningar av miljökriterier, säger Nils Göran Holmqvist som är socialdemokraternas talesman för energifrågor i näringsutskottet. Men bidraget är till för befintliga anläggningar. Ofta finns en damm eller turbindelar kvar från en gammal anläggning, och en sådan utbyggnad försämrar inte för miljön. Där naturen återskapat värden ska vi självklart inte bygga.

Faktum är att Energimyndigheten inte avslagit en enda ansökan utifrån sina miljökriterier. En ansökan har fått tummen ned för att bygget startat innan reglerna vunnit laga kraft och ytterligare tre på grund av att ansökan inte varit fullständig.

– Vi gör en grov miljöbedömning av ansökningarna utifrån vattendomen, säger Gunnar Lundström på Energimyndigheten. Vi tittar också på de yttranden Fiskeristyrelen och Naturvårdsverket lämnat till vattendomstolen. Vattendomen ska helst vara modern, och det ska vara ett strömkraftverk.

Strömkraftverk byggs utan regleringsdamm med stora vattenståndsvariationer uppströms. Men vattenföringen i den forsen minskas ändå radikalt när vattnet istället leds genom kraftverkets turbin.

Energimyndigheten rådfrågar andra myndigheter innan man fattar sina bidragdsbeslut. På Fiskeriverket tror man att bidraget till småskalig vattenkraft är slopat, och på Naturvårdsverket anser man inte att något samråd om miljökriterier förekommit.

– Energimyndigheten säger att de samrått med oss, men det kan man knappast kalla samråd, säger Inger Brinkman på Naturvårdsverket. Vi har fått titta på deras miljökriterier, men våra önskemål om att undvika känsliga områden fördes aldrig in. Det hände i mars. Sen dess vet jag inte vad som hänt.

Miljökrav är alltså knappast någon broms för fortsatt utbyggnad i små vattendrag. Det som lägger hinder i vägen är snarast dålig lönsamhet. Trots subventioner och prisregleringar är intresset svagt. Antalet inkomna ansökningar sedan vårbudgeten antogs i mars kan räknas på ena handens fingrar.

– Vattenkraftsägarna känner stor osäkerhet inför den nya elmarknaden, säger socialdemokraten Nils Göran Holmqvist i näringsutskottet. De vet inte vilka spelregler som gäller och måste få långsiktiga möjligheter att avsätta sin kraftproduktion.

Det är resonemanget bakom den prisgaranti som nu införts. Staten lovar alltså att stå för mellanskillnaden mellan marknadspriset på 14 öre per kilowattimme och produktionspriset på 25 öre. Det kommer att kosta 250 miljoer kronor nästa år, pengar som staten drar in genom en höjning av elpriset med 0,2 öre. Elkonsumenterna övertar därmed ansvaret för det överpris nätföretagen alltid betalat till den småskaliga vattenkraften.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.