Den utrotningshotade tystnaden

Den utrotningshotade tystnaden

Bara i Stockholm störs 180 000 människor av buller i sina hem. 400 000 industrianställda i Sverige kan inte samtala på jobbet. Två miljoner svenskar somnar och vaknar till ett malande trafikmuller, varje dag.

Det blir allt svårare att fly. Vägar och flygplatser breder ut sina bullermattor. Också utom räckhåll för det allt finmaskigare nätet av trafikleder krymper tillflyktsorterna, år för år. Det ettriga knattret från tvåtaktsmotorer har erövrat det mesta av våra skärgårdar och fjällvidder.

Din rätt till tystnad väger lätt mot min frihet att färdas motordriven, nästan överallt.

Kebnekaisefjällen är kanske vårt lands mest storslagna vildmarksområde. Vyerna från områdets 2000-meterstoppar är vidunderliga. Att stå där på toppen ger en märklig känsla. Man känner sig oerhört liten och samtidigt kapabel att klara vilka utmaningar som helst.

Kebnekaiseområdet är ett av få områden i Sverige med ett generellt förbud mot snöskotertrafik. Här ska man i princip kunna njuta av tystnaden och vildmarken utan att störas av motorbuller. Skotrarna är hänvisade till några få ledsträckningar.

Nu har länsstyrelsen i Norrbotten beslutat tillåta skotertrafik på alla vinterleder i Kebnekaiseområdet, också längs Kungsleden. De flesta av områdets stora dalgångar öppnas för trafik. Samtliga stugplatser i området blir tillgängliga med skoter. Ytterligare 13 mil skoterleder läggs till de 1 400 mil som redan finns i länet.

Naturvårdsverket accepterar att skotrarna får ökad rörelsefrihet i Kebnekaise, men inte så mycket som länsstyrelsen vill. Verket har överklagat beslutet. Nu ligger ärendet hos regeringen.

Det motoriserade friluftslivets förkämpar kommer att försvara länsstyrelsens linje med argument om allas rätt till naturen. Men förbudsområden mot snöskotrar stänger inte ute en enda människa. Bara motorer och bara från de delar av områdena där lederna inte går.

Vi kommer också att få höra, att om skotertrafiken ska begränsas borde samma sak gälla för motorbåtar i skärgårdarna. Det är sant. I skärgårdarna är tystnaden satt på undantag i än högre grad än i fjällen. Ingenstans finns områden där motorbåtstrafiken är hänvisad till vissa leder, och där den som färdas tyst kan få njuta naturen på sitt sätt.

Buller stressar, buller gör oss sjuka. Buller kan driva människor till förtvivlan. I tider när tempot i arbetslivet ökar och allt fler blir utarbetade är det extra viktigt att värna medborgarnas möjligheter att hämta inspiration och ny kraft.

Att miljödepartementet inte offrar tystnaden i Kebnekaisefjällen borde därför vara en självklarhet. Men det finns skäl att gå längre än så.

Det finns normer för hur mycket människor får störas av buller. Men bara för bostäder. Några bullergränser för rekreationsområden finns inte. Naturvårdsverket har föreslagit sådana normer, Vägverket och Banverket har accepterat dem, men regeringen har inte velat besluta om dem.

Men det är faktiskt hög tid att rita in reservat för tystnad på plankartorna, och respektera dem. Det behövs bullermål för naturreservat, nationalparker och tätortsnära rekreationsområden. I skärgårdarna behövs förbudsområden enligt samma modell som i fjällen, där motorbåtar får hålla sig till farlederna. Flygplatser, trafikleder och bullrande industrier – och självklart fritidsaktiviteter som för oväsen – ska bara tillåtas om bullermålen klaras.

Det kan säkert finnas anledning till enstaka undantag, men låt inte det stå i vägen för det viktiga huvudmålet. Ge oss tillbaka rätten till lugn och ro i naturen!


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i