EU-pengar håller Öland öppet

EU-pengar håller Öland öppet

Miljardrullningen till EUs bönder får skulden för mycket elände. Men tack vare EU kan Lars Alvarmo hålla sin bit av Ölands alvar öppet och vårda sexton kilometer stengärdsgårdar. En fjärdedel av gårdens intäkter är miljöstöd.

Skribent Maria Larsson

Öster om Lars Alvarmos gårdsplan i Södra Sandby glittrar solen i havet bortom strandängarna och i väster möter Alvaret den blå majhimlen vid horisonten. Ett gammalt öländskt kulturlandskap med rymd och öppenhet. Ett tusenårigt system av stensträngar vittnar om att järnåldersmänniskorna hägnade in foderarealer här. I dag hålls landskapet öppet av betande kor, stutar och får. Och så förstås av EUs miljöstöd, som ger Lars och Henrik Alvarmo betalt för att bland annat röja bort ölandstokarna på strandängarna och enbusksnåren på alvarmarkerna.

Vi går en sväng på Alvaret. Närmast vägen betar en flock tackor med lamm. Lammsvansarna roterar som små propellrar när lammen diar. Längre bort går några nyutsläppta stutar (okastrerade tjurar), som nyfiket kommer och tittar på vad vi har för oss. De passar på att dricka ur en källa som bildar en liten damm.

– Jag ser inte EU-stöden som en allmosa utan som en ersättning för arbete som samhället efterfrågar, säger Lars Alvarmo när han visar en välhävdad beteshage omgiven av stenmurar.

Det finns mycket arbete nedlagt i hagen och stenmurarna. Hagen är betad och välskött och det finns gott om örter. Orkidén Sankt Pers nycklar blommar och senare kommer bland annat krutbrännare.

– De där lite gråaktiga växterna därborta är ullsmörblommor. De går sällan i blom för de blir nedbetade innan dess, upplyser Lars och pekar en bit bort.

Han röjde betesmarkerna på Alvaret 1991-92 men har inte gjort så mycket åt dem sedan dess.

– Titta på de täta enbusksnåren därborta! Ungefär så såg hela hagen ut förut.

Nu finns bara ett och annat buskage kvar, lagom för att ge lä åt en flock får mot Ölandsfåken, den beryktade snöstormen som då och då far fram över ön. Att buskarna är populära tillhåll för fåren avslöjas av att engrenarna är avskavda så högt upp som fåren når.

– Alternativet här hade varit att inte beta alls, för sommarbete hade inte räckt till för att hålla gräset ordentligt avbetat. Nu slutgöder vi stutarna här till första veckan i december. Slutgödningen får ta någon extra månad för att de ska hinna beta av gräset som har slutat växa vid första frosten, säger Lars, som tillstår att det krävs en ständig balansgång för att hitta den bästa avvägningen mellan miljöstöden och djurproduktionen.

– Vi förlorar ekonomiskt på stutarna men vinner på betet och totalt går det nog lite plus.

Ungefär en fjärdedel av gårdens intäkter kommer från miljöstöden, så de har stor betydelse för gårdens ekonomi.

Också en del av stenmurarna var tidigare fulla med enbuskar men nu finns bara enstaka buskar kvar. De här åtgärderna är till för att gynna den biologiska mångfalden, men ska i så fall verkligen allt röjas bort?

– Tidigare krävde länsstyrelsen att allt skulle bort men nu har tjänstemännen svängt och tillåter att en del lämnas kvar. Jag tycker inte om bränning som röjningsmetod för efteråt finns inte en snäcka kvar, berättar Lars.

Alvarsnäcka och klippspolsnäcka tillhör de unika djurarter som finns på alvarmarkerna. Tofsviporna, vars gälla rop hela tiden hörs som en ljudkuliss, är inte unika men däremot typiska. Åtminstone än så länge, ska kanske tilläggas, för de har en fiende i korpen. Korp har ökat kraftigt i antal under de senaste åren och korpar tar många vipungar – och ett tjugotal nyfödda lamm per år.

På Alvarmos marker finns 16 kilometer stenmurar. De räknas som landskapselement som ger poäng i det så kallade kulturmiljöstödet. För att få stöd för stenmurarna måste alla murar hållas röjda, det går inte att välja ut de lättaste. Andra landskapselement som ger poäng är hamlade träd, öppna diken, brukningsvägar och odlingsrösen.

Alla landskapselement måste skötas för att ge poäng. Träden hamlas exempelvis en gång per stödperiod, vilket innebär vart femte år.

Men Lars vill egentligen inte fastna för enstaka element, han vill förmedla helheten: Låt blicken fara, lyssna och njut av dofterna!

Solitärträd är vissa värdefulla träd som berättigar till ”kultstöd”. De står ensamma i odlingslandskapet och har en speciell historia i Kalmar län. I Södra Sandby finns inga godkända solitärträd – längre. Länsstyrelsen i Kalmar län hade till en början en vidare tolkning av begreppet solitärträd än Jordbruksverket. Det innebar att också träd som stod i en åkerkant klassificerades som solitärträd och enligt den klassificeringen hade Lars Alvarmo flera solitärträd. Jordbruksverket erkände visserligen att länsstyrelsen hade tolkningsföreträde men sa samtidigt att i detta fall var det Jordbruksverkets tolkning som gällde och hotade med att dra in alla kulturmiljöstöd för lantbrukare i Kalmar län om inte länsstyrelsen där gav med sig. Inför det hotet ändrade länsstyrelsen sin tolkning.

I efterhand kan Lars och Henrik le åt minnet. Men det stärker uppfattningen om regelverkets krånglighet och inkonsekvens.

– Vi har lärt oss mycket om regler, säger Lars.

Varken Lars eller Henrik tycker dock att det är svårt att fylla i blanketten om ansökan om stöd när man har gjort det förut – det är en gemensam blankett för alla EU-stöden, vilken i år kallas SAM 2000. De menar att man har förhållandevis god timpenning för att lägga ner lite extra tid på att fylla i alla uppgifter så att de blir riktiga. Och det är viktigt att inte göra det i sista minuten för det är verkligen sant som det står på blanketten: ”För att stöd ska kunna lämnas krävs en korrekt ifylld blankett”. Har man exempelvis glömt underskriften blir det inga pengar.

– Då kan det vara bra att lämna in den i god tid och hoppas att länsstyrelsens tjänsteman hinner se misstaget och slår larm innan den går vidare till Jordbruksverket. För sedan är det för sent, säger Lars.

Den största nackdelen med EU är inte regelverket utan kapitaliseringen, tycker Lars Alvarmo. Gårdspriser och arrenden har stigit kraftigt till följd av förväntningar på utbetalning av arealstöd och andra stöd. Prisökningen motsvarar inte någon verklig värdeökning på jordbruksfastigheter.

Och vad hade hänt med Södra Sandby och Öland i övrigt om vi inte hade gått med i EU? Den frågan är svår att svara på men efter att ha tänkt en stund svarar Lars:

– I de här trakterna hade vi haft svårt att hänga med utan EU-stöd, för vi hade säkert haft EU-priser ändå. Och konsumenterna köper inte svenska varor för att de tycker synd om svenska bönder.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Maria Larsson
Artikeln publicerades i