För tio år sedan fanns det nio slakterier och 14 charkuterier i byn Strzegom, fem mil från Polens gräns mot Tjeckien. Nu finns inget kvar. Inte heller det lilla mejeriet orkade leva vidare. På sikt räknar man med att bara en fjärdedel av traktens mjölkbönder kommer att vara kvar.

Wojciew Marian är, med polska mått, en av traktens storbönder. Han har 20 mjölkkor och odlar spannmål, sockerbetor och raps på 50 hektar mark. Wojciew berättar om den osäkra marknaden sedan EU-förhandlingarna inleddes för åtta år sedan. Billiga EU-produkter har vällt in över gränsen. Samtidigt har privatiseringen av statliga bolag skapat anarki vad gäller uppköp och priser.

– Våra redan fattiga bönder har fått se sina inkomster minska med minst tio procent, säger han. De har protesterat våldsamt med bojkotter och illegala aktioner.

Bönderna i Strzegom har tippat tonvis med spannmål vid gränsen till Tyskland. De har kört spannmål till jordbruksministeriet och släppt loss grisar i korridorerna.

– Trots att vi tar halva priset för spannmål mot EU-bönderna får vi inte sälja, säger Wojciew Marian. Exportbidraget gör deras spannmål ännu billigare.

Polska staten har tvingats intervenera och köpa upp flera miljoner ton spannmål. Det har gett bönderna en liten marginal. Samma väg tvingas staten gå för rapsen. De fyra största oljebruken har gått över i utländsk ägo och halverat produktionen. I stället har färdigberedda varor som smör och olja importerats från EU.

Det som hänt är att Polen, liksom de andra ansökarländerna, har sänkt tullgarden inför inträdet i EU. Då väller överskottsprodukter från det subventionerade tyska, franska, holländska och italienska jordbruket in, ytterligare uppbackade med exportstöd. Med stödet konkurreras Polen ut även på sin viktiga ryska marknad.

– Saldot i handeln med EU enbart för livsmedel är minus en halv miljard ecu (drygt fyra miljarder kronor) för Polen, säger Jercy Pleva, biträdande jordbruksminister. Det är inte fair play mot Polens fattiga bönder.

Vi träffar Jercy Pleva i en mycket pampig betonggrå byggnad några kvarter från centrum i Warzawa. Jordbruksdepartementets långa korridorer ger intryck av öststat. Bevakningen i entrén är rejäl men enkel. Vi får förtroendet att själva leta reda på ministern.

Inne hos ministern fyller blommor och godisfat bordsytorna. Nyss stod det Jercy i almanackan och gratulanterna stod på kö. Nu får vi smaka på resterna till kaffe eller te.

Ministern irriteras över den omogenhet som EUs stödpolitik visar.

– Att ge exportstöd för livsmedelsöverskott är att vältra över problemen på de fattigare ansökarländerna som inte har råd att konkurrera med samma vapen, menar Jercy Pleva.

Vid ett tillfälle testade Polen att svara med samma mynt. Det gällde ox- och griskött för export till Ryssland. Luften hade gått ur den ryska marknaden, som tidigare varit en plats för dumpning av all världens överskott. Men när Polen gav exportbidrag för sitt kött så höjde EU sitt bidrag radikalt mer, upp till 1,5 gånger köttpriset. Och Polen fick se sig snuvad på sin traditionella ryska handel.

Innan EU-avtalens tid, fram till 1992, hade Polen ständigt överskott i jordbrukshandeln. Det vände 1993, och sedan har underskottet vuxit.

– Saldot för 1999 blir minus en halv miljard euro, enbart för jordbruksvaror, säger Jercy Pleva. Detta hade tidigare kunnat vägas upp med en stor gränshandel och handeln österut. Nu är båda de alternativen stängda. I stället får vi själva stödköpa griskött, spannmål och raps. Ett färskt exempel på aggressiv EU-handel är den tyska exporten av råg. Polen producerar tillräckligt med råg för den inhemska marknaden. Men i vintras vällde tysk råg in, subventionerad

med samma summa som det polska produktionspriset.

– Inte ens våra största och mest moderna gårdar klarade den konkurrensen. Följden blev att bönderna startade våldsamma upplopp, byggde barrikader och brände bilar i protest mot EU och polska staten. Jag förstår dem, deras inkomster sjönk dramatiskt.

Yoghurten har gått samma väg. Importen var för några år sedan runt tio procent. När så Polen i EU-förhandlingarna gick med på att sänka sina tullar vällde tysk yoghurt in med exportbidrag i ryggen. I fjol ökade importen 40 gånger.

– Det visar hur exportstödet kan destabilisera marknaden, säger Jercy Pleva.

Ministern deklarerar frankt att EUs prisdumpade livsmedel inte, som hävdats, gett lägre priser för konsumenterna.

– Vi har klara bevis på att de som tjänat på exportstödet är mellanhänder som importfirmor, inte konsumenterna. Direkt efter införseln minskade priserna, men de steg till gamla nivåer nästan omedelbart.

Även omstöpningen till privat produktion har sina problem, menar ministern. Det har fungerat relativt bra inom bryggerinäringen som var tidigt ute, liksom för matoljeindustrin som ägs av fyra stora utländskt ägda företag.

– Men där är det sämre med kontrakten för rapsodlarna. En del fick se dem uppsagda, andra fick välja omförhandling med halverade priser, åter andra struntade man i.

Hygien- och sanitetskraven borde egentligen inte vara några handelshinder, menar Jercy Pleva, helt enkelt för att Polen redan har så höga krav, i flera fall högre än EU.

– Vi måste ta tester på svinpest fast vi inte har den sjukdomen i landet, medan den däremot förekommer i regioner i Tyskland. Detsamma gäller ringröta i potatis som vi inte har men som finns i delar av EU. Vi kan garantera att vår potatis inte är smittad, men det hjälper inte. EU säger bara nej till import.

– Vi ser i grunden anslutningen till EU som positiv, men vägen dit måste kännas rimlig, säger Jercy Pleva. Vi efterlyser fair play i förhandlingarna.

– Jag ser fram emot att Sverige blir ordförandeland för EU. Då förväntar vi oss snabba och effektiva beslut i jordbruksfrågorna. Från Sverige har vi mött stor förståelse för vår situation och våra argument. Jag har mycket bra kontakter både med er nuvarande och den förra jordbruksministern.

Mötet med ministern avslutas med att han visar på regeringens och jordbruksdepartementets hemsida (www.minrol.gov.pl) i sin dator.

– här finns dokumenten som beskriver hur ett rättvist handelsutbyte kan gå till. Det finns en version på engelska.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.