Giftet mitt i vardagen

Allt fler vardagsföremål innehåller kretskort med bromerade flamskyddsmedel. De farligaste typerna skulle avvecklas snabbt, bestämde riksdagen 1991. Tio år senare vet den ansvariga myndigheten inte ens om användningen ökar eller minskar.

Artikel 2001-1 erik klefbom

I november bestämde sig direktör Carl Erik Persson. Hans mönsterkortsfabrik skulle använda plaster utan brom. Electroprocess skulle sälja bromfria mönsterkort.

Det var inte helt lätt.

- Det är få som frågat efter bromfria kort, säger Carl Erik Persson, kanske tre av våra 300 kunder. De drar öronen åt sig när de hör att materialpriserna är högre. Inköparna vet precis hur mycket de måste betala.

- De glasfiberlaminat utan bromerade flamskyddsmedel vi kan köpa är 50 procent dyrare. De borde vara billigare att tillverka, men volymen bestämmer priset. De små mängder vi köper blir dyra.

För att hitta mönsterkortfabriken Electroprocess i Borlänge måste man passera SSABs stora stålverk och köra bron över Dalälven. Det är en liten fabrik, mycket liten på den globala marknaden av mönsterkort. De stora volymerna tillverkas i Asien, i Malaysia, Taiwan och Singapore, och branschen omsätter hundratals miljarder kronor.

- Bara jättar som Ericsson eller NOKIA kan vända den här marknaden, säger Persson. Om de kräver bromfria mönsterkort börjar hjulen att snurra.

- Alla väntar på ett politiskt beslut. Det finns inga pengar att tjäna på alternativen och inget företag agerar frivilligt. Alla väntar på ett årtal.

Under tiden pumpas några hundra ton bromerade flamskyddsmedel in i de svenska kretsloppen, varje år.

Som så många andra kemikalier är flamskyddsmedlen en teknisk lösning som blev ett problem. De togs i bruk för trettio år sedan för att klara brandsäkerhetskrav i en allt stridare ström av elektronikvaror. De försvårade antändning och hindrade spridning av bränder.

Rapporterna om medlens skadliga effekter kom, som vanligt, senare. Numera vet vi att åtminstone vissa bromerade flamskyddsmedel ökar risken för hormonstörningar, som i sin tur kan orsaka cancer.

I dag finns PBDE, ett av de farligaste flamskyddsmedlen, i älgar i Sveriges skogar och i Norra Ishavets sälar. Under de senaste åren har halterna av PBDE tiodubblats i sillgrissleägg från Östersjön. Halterna i modersmjölk fördubblas vart femte år.

I likhet med andra miljögifter bryts PBDE - och troligen också andra flamskyddsmedel - ned mycket långsamt i naturen. De lagras i fettvävnad. Därför utsätts däggdjur högst upp i näringskedjan för de högsta halterna.

Nästan alla kretskort och elektroniska komponenter innehåller bromerade flamskyddsmedel och allt fler varor innehåller elektroniska komponenter. Därför ökar spridningen av bromerade flamskyddsmedel. Däremot har mängden PBDE troligen minskat i många konsumentvaror under senare år. Det har ersatts av andra medel, som bedöms vara mindre farliga.

Mängden av ett annat flamskyddsmedel, TBBA, har däremot förmodligen ökat till följd av den växande importen av elektronikprodukter. TBBA anses vara mindre farligt än PBDE, men kunskaperna är bristfälliga. Och färska rapporter tyder på att TBBA kan vara lika farligt som PBDE vid förbränning.

Även om vi slutar använda bromerade flamskyddsmedel i morgon kommer de att fortsätta att spridas i miljön under lång tid framöver. De läcker ut från kasserade varor på soptippar. Vid sopförbränning kommer resterna att hamna antingen i röken, i rester från rökgasreningen, som slagg eller i avloppsvattnet. Slaggen och rökgasresterna hamnar i sin tur på soptipp. Förbränning av produkter med bromerade flamskyddsmedel kan ge utsläpp av ytterst giftiga dioxiner.

Det är snart tio år sedan riksdagen beslutade att användningen av bromerade flamskyddsmedel skulle begränsas. De farligaste sorterna skulle avvecklas snabbt. Men det kom ingen lag och fyra år senare gick Sverige med i EU. Det blev mycket svårare att ensidigt besluta om förbud.

Ändå föreslog Kemikalieinspektionen ett användningsförbud för PBB och PBDE i mars 1999.

- Men vårt förslag har blivit liggande på departementet, säger Eva Ljung på Kemikalieinspektionen.

I fjol föreslog EU-kommissionen ett stopp för en variant av den farligaste sortens flamskyddsmedel, PBDE, från år 2003. Ministerrådet kommer möjligen att fatta ett sådant beslut nästa vår. Det skulle i så fall betyda att det tagit sådär 25 år från de första larmrapporterna till dess att avvecklingen börjar. Under tiden fortsätter världsproduktionen att öka. Varje år bakas ytterligare 67 000 ton PBDE in i olika varor och komponenter.

Efter ett stopp för PBDE återstår ytterligare ett sjuttiotal bromerade flamskyddsmedel. De är i sin tur droppar i det hav av 100000 kemikalier som används kommersiellt inom EU, 2500 av dem i stora mängder. För drygt ett år sedan hade 77 kemikalier riskbedömts av kommissionen, och åtgärder diskuterats för 32.

Den rådande principen är att användningen av en kemikalie inte regleras förrän en ordentlig riskbedömning gjorts. Sådant tar tid. Och det är brist på testkapacitet.

I väntan på ett årtal mal ingenjörerna på Ericsson Microelectronics i Kista norr om Stockholm ned ingjutna kretsar från två asiatiska leverantörer och skickar stoffet på kemisk analys.

- Vi har hittat TBBA och mindre halter av andra bromerade flamskyddsmedel i plastmassan som kapslar in våra kretsar, säger Marianne Sonesson. Exakt vilken mängd är oklart. Det är många led ned till leverantörerna av plastmassa.

Ericsson har tagit första steget mot att införa bromfria mönsterkort som standard. Före utgången av 2002 ska 80 procent av produkterna innehålla bromfria mönsterkort. Beslutet omfattar alla företagets mobiltelefoner, växlar och basstationer.

- Tanken är att kraven med vår hjälp ska spridas till mönsterkortsleverantörerna, säger projektledaren Martin Valfridsson på Ericsson Radio Systems i Kumla. Både till Ericssons egna kretskortstillverkare och till underleverantörerna.

Ericsson Microelectronics har nyligen börjat kräva materialdeklarationer från sina underleverantörer. De vill veta vilka material som hamnar i kretsarna. De asiatiska leverantörerna deklarerade visserligen att ingjutningen innehöll TBBA, men under dem finns ytterligare en leverantör av plastmassa som Ericsson inte har några kontakter med.

- Det saknas en industriell praxis för innehållsdeklarationer på plast, säger informationschef Bengt Callmer.

Jakten på de bromfria kretsarna har bara börjat. Ericsson Microelectronics svarar för sina kretsar, men inte för de mönsterkort kretsarna ska fästas på. Ansvaret för avvecklingen av de bromerade plasterna i den färdiga mobiltelefonen eller i basstationen vilar på en mängd leverantörer och montörer spridda över jorden. Det påminner om en rysk docka med allt mindre modeller under nästa skal. Var och en är ansvarig för sin lilla komponent. Och innehållet i den.

Det som är svårt för giganten Ericsson är omöjligt för en vanlig kund i elbutiken. Det är inte alla företag som mal ned sina komponenter eller frågar leverantörerna efter bromfria alternativ. Och de svenska branschorganisationerna för konsumentelektronik kan inte kontrollera all varuimport och innehållet i varorna.

- Om frågan om flamskyddsmedel någon gång dyker upp hänvisar säljarna till tillverkarna där sakkunskapen finns, säger Bo Rydin på Sveriges Radio- och Hemelektronikleverantörer.

- Marknadskraven är beskedliga från konsumentförsäljningen, säger Björn Axelsson på IT-företagen. För privatpersoner är priset det viktigaste.

Den offentliga upphandlingens krav på bromfria produkter har ändå medfört att företag som säljer på den svenska marknaden strypt användningen av de två farligaste medlen, PBB och PBDE. Tror man. I alla fall i datorernas plasthöljen. Ingen kan säga med säkerhet, eftersom branschens egna undersökningar är ofullständiga.

- Vår studie är inte heltäckande, säger Björn Axelsson, men leverantörerna måste vara bromfria, och plastkåpor och höljen kommer från samma företag. Vi antar att de förvissar sig om att leverera bromfritt, annars får de inte vara med.

Faktum är att ingen vet hur mycket bromerade flamskyddsmedel Sverige importerar i elektroniska produkter. Det gäller framförallt importen av billig konsumentelektronik från Asien. Där finns varor utan utförliga innehållsdeklarationer, exempelvis billiga stereoanläggningar, radioapparater, till och med gratulationskort med små speldosor.

- I billig konsumentelektronik kan man aldrig vara säker på att slippa de farligaste flamskyddsmedlen, säger Joachim Häggström, miljökonsult på Orango i Göteborg. I kapslingar och kontakter kan det mycket väl finnas kvar. Inte ens seriösa företag kan vara säkra på att deras varor är fria från PBB eller PBDE.

- Vi kan inte vara säkra på om förbrukningen av PBDE ökar eller minskar, säger Eva Ljung på Kemikalieinspektionen. Vi hoppas att den minskar.

- Det enda miljödepartementet lägger ned resurser på är förhandlingar om en internationell reglering, säger Joachim Häggström. Inte på forskning om alternativ eller effekter från användningen av flamskyddsmedel. Statens Provningsanstalt har ett stort brandlaboratorium som skulle kunna testa alternativen, men det finns ingen som betalar för dem.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.