Kemikaliepolitiken och handlingsförlamningen

År 1991 fattade riksdagen beslut om de bromerade flamskyddsmedlen. Användningen skulle begränsas. De farligaste sorterna skulle avvecklas snabbt.

Ledare 2001-1

Tio år senare vet ansvariga myndigheter inte ens hur användningen av de farligaste bromerade flamskyddsmedlen, PBDE, utvecklas i Sverige. "Vi hoppas att den minskar", säger Kemikalieinspektionen i den första av en serie artiklar om kemisamhället som Sveriges Natur publicerar i detta nummer (se sidan 28).

Ingen har koll på hur mycket eller vilka flamskyddsmedel som kommer in i Sverige i elektronikprodukter. Svaren finns i de yttersta förgreningarna av ett globalt flöde av kemikalier i otaliga varor, hos leverantörerna till underleverantörerna till de företag som till sist sätter sina varumärken på produkterna. Systemet är så oöverskådligt att de stora tillverkarnas enda möjlighet att skaffa sig kontroll är att mala ner komponenterna och låta analysera dem. Vi vanliga konsumenter kan omöjligt få veta vad vi bär hem från radioaffären.

Däremot vet vi att PBDE numera finns överallt i naturen och att halterna i svenska kvinnors bröstmjölk fördubblas vart femte år. Vi vet att PBDE i kroppen orsakar beteenderubbningar och hormonstörningar och påverkar immunförsvaret. Studier tyder också på att flamskyddsmedel är cancerframkallande.

De bromerade flamskyddsmedlen är inget unikt fall, snarare ett belysande exempel. Kemisamhället skenar och kemikaliepolitiken är inte mycket mer än en uppvisning i handlingsförlamning, varken i Sverige eller i EU.

Giftfri miljö är ett av Sveriges 15 miljömål, ett mål som ska vara uppnått inom en generation. Vi är på väg åt motsatt håll. För varje väldokumenterad miljöbov vi lyckas stoppa släpps mångdubbelt fler nya kemikalier ut i kretsloppen, låt vara något bättre testade än de gamla.

Den politiska passiviteten smittar av sig också på marknaden. Alla väntar på ett årtal, säger en företagare till Sveriges Natur. Så länge det inte finns ett trovärdigt beslut om stopp för en farlig kemikalie vill ingen satsa på alternativen. Men när ett förbud väl är lagstadgat, om än aldrig så motarbetat och omöjligförklarat av branschen, kommer omställningen snabbt. Avvecklingen av freoner i kylaggregat och sprejburkar är ett exempel som styrker den tesen.

EU har angripit problemet genom att bedöma en efter en av de 100 000 kemikalier som registrerats i unionen. Med hittillsvarande takt kommer det arbetet inte att vara avslutat före nästa millennieskifte, och ännu har inte en enda kemikalie stoppats. Tänkare inom unionen har kommit fram till att nya grepp är nödvändiga.

Det är onödigt och orimligt att göra omfattande riskbedömningar för varje enskild kemikalie innan åtgärder vidtas. Att ett ämne bryts ned långsamt i naturen och lagras upp i levande organismer bör exempelvis vara skäl nog - utan att man vet exakt vilka doser som är skadliga eller hur känsliga olika organismer är. Att det helt saknas kunskap om ett ämne bör vara ett annat fullgott motiv för förbud, inte som hittills en ursäkt för att vänta med åtgärder. Den svenska kemikalieutredningen, som kom med sitt förslag i höstas, stödjer denna tolkning av försiktighetsprincipen.

En ny kemikaliestrategi för EU ligger klar hos kommissionen. Ännu i slutet av januari hade förslaget inte lagts fram, enligt uppgift på grund av starkt motstånd från kemiindustrin och några medlemsstater. En av ordförandelandet Sveriges viktigaste uppgifter på miljöområdet blir att ta strid med bromsklossarna och driva fram beslut om en kraftfull strategi för att fasa ut alla farliga kemikalier i produkter och varor inom tio år.

Vad gäller de bromerade flamskyddsmedlen och andra värstingar finns det ingen anledning att vänta en dag till. Sverige både kan och måste driva på och utmana EU-systemet genom att fatta egna beslut om stopp för farliga kemikalier.

Hellre lite ont blod i Bryssel än mer brom i bröstmjölken.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.