När blev det ok med tropikträ i trädgården?

När blev det ok med tropikträ i trädgården?

Det började med balkongen. Fem meter uterum som monterades på fasaden förra hösten. Vi läste blomsterböcker vintern igenom, satte sticklingar så snart vårljuset värmde fönsterbrädorna och så vidtog jakten på balkongmöbler.

Skribent Carlotte Permell

Det var så jag upptäckte bakslaget.

Hur gick det här till? När blev detta okej? Förbluffad vandrade jag runt bland köpladornas landskap av sittgrupper och solstolar – allt i tropikträ.

”Glädjen över naturens egna material är gränslös”. ”Utsökt teak som bara blir vackrare med åren”, läste jag på lapparna som dinglade från ryggstöden.

Strax därpå fräschade vi upp i vardagsrummet och nytt soffbord var av nöden. Det var då jag insåg bakslagets omfattning. I den ena inredningsbutiken efter den andra såg jag bord, hyllor och matsalsgrupper i sammetsmjuk teak, liksom klädskåp och koffertar i glänsande mahogny.

Något har uppenbarligen hänt.

För några år sen var det lika otänkbart att sälja möbler av tropikträ som att kränga valkött på Vivo eller leopardpälsar på NK. Skolbarn var aktiva i rädda-regnskogen-kampanjer. Svenska arkitekter engagerade sig mot användandet av tropiskt ädelträ, vi stoppade pengar i bössor och köpte träd i djungeln för att rädda vad vi kunde undan motorsågarna.

I dag är det regnskogsmöbler överallt och ingen verkar ens tycka det är konstigt.

I alla fall inte att döma av dom samtal jag haft med försäljare i stans möbelbutiker. När jag haft tid, när det funnits någon att fråga har jag förhört mig om var sortimentet i tropikträ hämtats ifrån.

Beredvilligheten att svara var stor. Diverse olika härkomster angavs, från Burma till Holland.

”Är det regnskogsträ?”, har jag då fortsatt.

Detta har förnekats av alla tillfrågade. De flesta hänvisade istället till ”odlad skog”.

Ingen kunde dock uppvisa någon form av intyg som bevisade detta. Ingen hade heller hört talas om FSC.

Det låter som ett fästingburet virus, men FSC står för Forest Stewardship Council, ett sorts miljömärke baserat på samarbete mellan miljöorganisationer, fackföreningar och urbefolkningar som ska garantera uthålligt skogsbruk. Flera svenska möbelkedjor har börjat importera FSC-märkta möbler i år. Läget är alltså inte alldeles svart – den som bryr sig om regnskogen kan nu välja att stödja ett ansvarsfullt brukande istället för att bojkotta totalt.

Om man råkar på någon av dom fåtaliga butiker som jobbar med FSC.

Det gjorde inte jag.

”Rub it in” säger dom på engelska, gnugga in, för att beskriva envist tjat. Tydligen måste det gnuggas hela tiden om en fråga ska finnas kvar på kartan. Fakta är precis desamma som för tio år sen; det försvinner regnskog motsvarande hela Sveriges yta vart tredje år. Fortsätter skövlingen i samma takt kan regnskogen vara borta om 30 år.

Och möbelindustrin är direkt pådrivande.

Men i Stockholms tongivande inredningsaffärer mötte jag alltså ingen som såg några komplikationer med möbler av massivt regnskogsträ.

Jag skulle vilja ta med er allihop – inköpare, inredare och butiksägare – på studieresa till Borneo. Ut i riktig regnskog, denna livskraftens starkaste manifestation på jorden.

Där ska vi vandra bland träd som vuxit i kanske tusen år och se vilket universum av liv ett enda av dessa träd är, träd som huggs ned för att bli solstolar för ”sommarens bästa stunder”.

Sen följer obligatorisk dagsutflykt till närmaste kalhygge – dom finns överallt så vi behöver inte åka långt. Där ska vi studera hur erosionen gräver gapande sår i sluttningarna, som är oframkomliga med uppkörda hjulspår, stubbar och sly.

För att komplettera bilden hälsar vi också på hos något rehabcenter för orangutanger där hundratals av skogens vackra röda apor förvaras bakom galler eftersom dom inte har någon annanstans att ta vägen. Kanske kan vi hänga med personalen på någon av deras utryckningar till olika avverkningsytor där nya orangutanger står på tur att bli hemlösa.

Den som en gång varit där kan inte förbli oberörd.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Carlotte Permell
Artikeln publicerades i