Sedan Sveriges Natur granskade kol- och torveldning i Sveriges kommuner senast (nummer 2 1998) har fjärrvärmen byggts ut, och till växande del eldas den med biobränsle. De totala koldioxidutsläppen från kol och torv har minskat från 3,61 miljoner ton 1996 till 2,17 miljoner ton 1999. Men fortfarande finns mycket kvar. Till stor del beror det på skattesystemet.

Torveldning är idag helt beroende av att torv är befriat från koldioxidskatt. Om undantaget togs bort skulle torveldningen försvinna.

Koleldningen är beroende av ett annat skatteundantag, nämligen att elproduktion inte beläggs med koldioxidskatt. Motivet för detta undantag var när det infördes 1991 att svenska kraftvärmeverk annars skulle konkurreras ut av mycket smutsigare dansk kolkraft. Men Danmark har stängt några kolkraftverk och infört krympande kvoter för de kvarvarande. Utan skatt på koldioxid i elproduktion finns det på sikt risk för att kraftindustrin kommer att bygga nya fossilkraftverk, som kan ge dramatiska ökningar av utsläppen.

Det sätt som kraftvärmeverken tolkar lagen har heller aldrig prövats. Om man i samma panna eldar flera bränslen, anser verken att kol används ”för el” och biobränsle ”för värme”, eftersom detta innebär minst skatt. Om detta sätt att deklarera underkänns så skulle kolet också försvinna.

De tekniska skäl som många fjärrvärmeproducenter anför för att fortsätta elda fossila bränslen ska inte tas alltför allvarligt. Fjärrvärmeproduktion är dimensionerad för att klara extrem kyla och kapaciteten är ofta ännu större. Om verken kör de minst miljöbelastande pannorna i första hand kan man få stora förbättringar utan någon investering alls.

I den mån nya investeringar krävs, så är fjärrvärmeföretagen i en ganska gynnad situation jämfört med många andra företag. Flertalet kunder saknar alternativ, och kommer därför att stanna även om priset stiger några ören. Om kunderna dessutom ser över möjligheterna att spara värme kanske investeringsbehovet minskar.

En av fjärrvärmens främsta konkurrensfördelar, förutom pris och bekvämlighet, är att den är ren. Det är svårt att hävda om den drivs med kol, torv, olja och kärnkraft.

En annan fördel är att man kan producera el med fjärrvärmen som underlag. Över 80 procent av den producerade kraftvärmen (el från fjärrvärme) kom från fossila bränslen 1999. Kol stod för 42 procent. I den mån det kräver dyra investeringar att byta bränsle är det ett normalår möjligt att helt enkelt inte använda kraftvärmen, för det handlar bara om cirka 4,5 TWh per år av cirka 150.

Många värmeverk har bytt ägare de senaste åren, men en hel del är fortfarande antingen kommunalt eller statligt ägda. Även om det privata ägandet ökat så är kommunernas invånare och politiker starka påtryckare. Samtliga kraft- och värmeföretag marknadsför sig på miljön, och är därför besvärade av kritik. Samtliga är också mycket beroende av de villkor som ställs upp av EU, stat och kommuner, både när det gäller prövning i miljödomstol och skatteregler.

I Norrköping, Nyköping, Malmö, Helsingborg, Söderenergi (bland annat Södertälje) och Stockholm har kolanvändningen minskat kraftigt. Västerås har, sent omsider, tagit en stor biobränslepanna i drift, och kommer att få mycket mindre utsläpp detta år. Avesta och Ängelholm har slutat använda torv.

Kolanvändningen minskade också från 8,8 TWh 1990 till 2,8 TWh 1999, medan biobränsleanvändningen ökade från cirka 7 till 24 TWh. Under tiden ökade fjärrvärmen från 40 till 50 TWh och ersatte därmed ganska mycket olja.

De minskande utsläppen från fjärrvärmen bidrog till att Sverige verkar ha klarat målet att minska utsläppen från 1990 till år 2000, trots ökande utsläpp från trafik.

Den positiva trenden kommer säkert att förstärkas i och med att koldioxidskatten skärptes ganska kraftigt vid årsskiftet 2001. Men man bör också minnas att koldioxidskatten infördes för att avvärja en hotande klimatförändring – vilket kräver att utsläppen i världen minskar med 60 procent, och i länder som Sverige med 80 procent.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.