Sluta schabbla med våra skogar!

Det senaste årtiondets affärer med statens skogar har varit en bedrövlig uppvisning i missade möjligheter. Nu är det dags för nästa tur - och hög tid att sluta schabbla bort naturvården.

Ledare 2001-6

Just nu håller svenska folket på att köpa skog av sig själv. Igen. Staten ska återta de aktier i AssiDomän som såldes för sju år sedan. AssiDomäns skogar ska föras över till helstatliga Sveaskog.

Affären görs bland annat av naturvårdsskäl. Det säger både näringsminister Björn Rosengren och Sveaskogs ordförande Bo Dockered.

Staten ska vara ett föredöme som skogsägare, en hejare på ekologiskt uthålligt skogsbruk. Det har miljöministern lovat gång på gång. Regeringens direktiv till den utredning som arbetar på ett förslag till samlad statlig skogsförvaltning inskärper samma sak.

Hittills har det mest varit snack.

1993 försökte SNF övertala staten att i ett slag göra reservat av biologiskt värdefulla skogar på AssiDomäns marker, utan att tära på de statliga naturvårdsanslagen för markinköp. Det kunde göras bara så länge staten var ensam ägare till bolaget. Regeringen lyssnade inte. Halva AssiDomän såldes och naturvården kom i kläm.

Innan AssiDomän hamnade på börsen fördes en miljon hektar av bolagets skogar i Norrlands inland över till Fastighetsverket, en statlig myndighet som snart råkade i värre konflikter med rennäringen och naturvården än gamla Domänverket. Sveriges Natur rapporterade bland annat om hur verket avverkade 500-åriga tallar i Jokkmokk. "Fastighetsverket har bara pengar i huvudet", sa miljövårdsdirektören i Jämtland.

Verket ville dessutom inte certifiera sitt skogsbruk enligt FSC, den "miljömärkning" som skogsnäringen, samerna, miljörörelsen och andra parter står bakom. Fastighetsverket fick tvingas in i systemet genom politiska direktiv.

För tre år sedan beslöt staten köpa tillbaka 900 000 hektar skog från AssiDomän och bilda ett nytt helstatligt skogsbolag, Sveaskog. Ett argument var att affären skulle ge möjligheter att skydda skogar med stora naturvärden. Trots det fick Naturvårdsverket inte vara med och bestämma vilka skogar som skulle ingå. Urvalet blev helt snett från naturvårdssynpunkt. Och affären utformades så att staten - precis som tidigare - i princip blir tvungen att köpa varje hektar Sveaskogsmark som ska skyddas, till marknadspris.

Sveaskog har senare lovat att bolaget utan ersättning ska skydda omkring 100 000 hektar värdefulla skogar. Vi har ännu inte sett detta löfte omsatt i handling. Däremot planerade Sveaskog så sent som förra sommaren avverkningar i skogar som tveklöst borde skyddas - något som bolagets chefsekolog erkände när Fältbiologerna slog larm.

Och nu är det alltså dags för nästa varv i karusellen kring statens skogar. Vågar man hoppas att någon slår till bromsen?

Kommunikéerna kring den pågående AssiDomän/Sveaskogsaffären och direktiven till utredningen om statens skogar inger både förhoppningar och farhågor. För samtidigt som regeringen upprepar sitt mantra om det statliga skogsbruket som miljöföredöme påpekar man ideligen att statens skogar ska skötas på marknadsmässiga villkor. Som om det vore självklart att de målen går att kombinera. Som om inte långsiktiga hänsyn - till miljö, rennäring, friluftsliv och regional utveckling - måste få kosta minskad avkastning på kort sikt. Som om det går att både fälla ett träd och låta det stå.

Nya Sveaskog, som kommer att sköta 14 procent av all skog i Sverige, måste få avkastningskrav och direktiv som sätter långsiktig samhällsnytta främst. Det ska finnas kunskap och personal tillräckligt för att få slut på de ständiga misstagen, avverkningarna i skogar som inte borde avverkas. Det ska finnas möjligheter att sätta av värdefulla skogar som reservat utan att staten ännu en gång ska behöva köpa skog av sig själv. Det ska finnas bytesmark, som naturvårdsmyndigheterna kan använda för att ersätta privata markägare när det inrättas reservat i deras skogar.

Det måste, kort sagt, bli slut på schabblet med våra gemensamma skogar!

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.