Giftig olja på drift

35 000 kubikmeter spillolja, laddad med cancer-framkallande ämnen, ”försvinner” varje år.

Det är tio gånger mer än oljeutsläppen till havs.

En avgift på oljan skulle kunna lösa problemet.
Men den politiska viljan saknas.

Artikel 2002-1 Erik Klefbom

Det är rått i luften runt Binga gård söder om Kalmar denna eftermiddag. Molnen lyser röda över vidsträckta rågfält. Dörrarna till maskinhallen är öppna och där inne står gårdens traktorer, hjullastare och skördetröska parkerade för vintern. Mats Danielsson som driver gården tillsammans med sin far fyller på spilloljefatet bakom den stora grön-gula traktorn. Vintern är underhållssäsong.

- Jag skeppade iväg två fat spillolja i höstas, berättar Mats. Med kranbil från Ragnsells. Det mesta var gammal motorolja och växellådsolja från traktorerna.

För fem år sedan började Lantmännen i Kalmar samla in begagnade motoroljor bland länets 2 000 aktiva lantbrukare. Men resultatet är magert. Familjen Danielsson på Binga gård tillhör ännu en liten minoritet av ungefär femtio bönder som låter höra av sig varje år. Mindre än vart tionde fat olja som lantmännen säljer - knappt tjugo av 260 kubikmeter - returneras och omhändertas.

– Våra verkstäder samlar in ytterligare 25 kubikmeter på service men vi når ändå inte upp till en femtedel av försäljningen, säger miljöchef Esa Ateva på Lantmännen. Det är alldeles för lite.

Ingen vet var resten av spilloljan från de småländska och öländska lantbruken tar vägen. Annat än att stora mängder försvinner som utsläpp och spill under körning. Esa Ateva tror också att stora mängder står kvar i fat och oljefilter ute på gårdarna. Även om allt fler lärt sig hur giftig spilloljan är finns det gott om bönder som hittar egna sätt att använda den begagnade oljan.

Använd olja är mycket farligare än ny, främst på grund av de polyaromatiska kolväten, PAH, som bildas när oljan utsätts för höga temperaturer. Mängden polyaromatiska kolväten i motorsmörjolja ökar upp till 1000 gånger efter 1000 mils körning. PAH är giftiga, långlivade i naturen och kan lagras upp i levande organismer. De är cancerframkallande och kan förändra arvsmassan hos både människa och djur. PAH finns med på EU-kommissionens värstinglista över prioriterade ämnen farliga för vattenmiljön.

Lägg därtill att inget annat miljöfarligt avfall flödar i tillnärmelsevis så stora mängder genom vårt samhälle som spillolja. I fjol såldes mer än 180000 kubikmeter motorolja i Sverige, inkluderat växellådsoljor, hydrauloljor och smörjfett. Närmare 80000 ton per år samlas in. Det kan jämföras med exempelvis insamlingen av organiska lösningsmedel, 2400 ton, eller köldmedium från kylanläggningar, 540 ton.

Nu är problemet förstås inte de 80000 ton som samlas in. Utan resten. För tio år sedan räknade Kemikalieinspektionen med att 35000 kubikmeter olja ”försvann” någonstans på vägen mellan försäljning av ny olja och omhändertagande av den förbrukade spilloljan. Varje år.

Frågan är om den mängden minskat idag.

- Den mängd oljeavfall vi samlar in har inte förändrats mycket de senaste tio åren, säger Tord Eriksson på Reci, landets största insamlare av spillolja. Det varierar lite med konjunkturen. Däremot ökar insamlingen av emulsioner, alltså vatten uppblandat med olja och fett.

Mycket av svinnet används med största säkerhet på miljöfarligt sätt runt om i landet. Eldas upp i värmepannor, blir stående i rostande oljefat, läcker ut vid oljebyten eller hälls helt enkelt i garagets golvbrunn.

- Det är en gammal tradition som är svår att bryta, säger Jan Ahlbom på länsstyrelsen i Västra Götaland, som kontrollerat förbrukning av smörjmedel i mer än tio år. Många känner inte till att återanvändning av spillolja är farligt. De använder den till att impregnera stolpar, rostskydda redskap eller hälla ut den på grusvägar för att binda damm.

- Det är oacceptabelt att så stora mängder spillolja försvinner. Oljebolagen gör inte tillräckligt. Det borde vara lika lätt att återlämna en liter förbrukad olja som det är att köpa ny olja i butiken. Så är det inte idag.

Det är inte bara jordbruket som konsumerar stora mängder smörjmedel. Våra drygt fyra miljoner personbilar och lastbilar underhålls med olika slags smörjmedel, liksom arbetsmaskiner i skogsnäring och entreprenadbranscher.

Trots att okynnesanvändning av spilloljorna troligen minskat i takt med att kunskapen ökat under senare år händer det fortfarande att ”folk häller motoroljan direkt i dagvattenbrunnen”. Eller att den använda oljan på grund av slarv eller oföretagsamhet står kvar i flaskor nere i garaget.

- Det förekommer nog en del förluster i samband med smörjning av bilen, säger Tord Eriksson på Reci. Det är möjligt att flaskorna inte är så tomma när de försvinner till plaståtervinning. Och vad händer med oljeresterna sen?

Verkstäder och biltvättar är naturliga uppsamlingsplatser för oljespill från bilar och lastbilar. Många verkstäder har fortfarande tekniska problem och bristfälliga rutiner, även om kontrollen av oljeavskiljarna i avloppet förbättrats och insamlingen av oljefilter ökat. Många kommuner har skärpt tillsynsrutinerna mot företagen sedan reglerna om farligt avfall ändrades för fyra år sedan.

- Företagens kunskap om spillolja och annat avfall har ökat de senaste tio åren, säger Eva Ekelöf på miljöförvaltningen i Örebro kommun, men det är fortfarande svårt för mindre företag där personalen inte har tid att engagera sig.

Miljöförvaltningen i Örebro avslöjade för tre år sedan en verkstadsägare som samlade på sig spillolja och sålde till uppvärmning av industrifastigheter, en högst miljöfarlig förbränning som ger upphov till utsläpp av polyaromatiska ämnen. Det satte kommunen stopp för och företagaren fälldes i domstol.

- Vi tar ändå bara de värsta oljeutsläppen, säger Harald Riddersand på miljöförvaltningen. De många diffusa utsläppen är svårare att komma åt. Om det fanns tid skulle man kunna se vilka verkstäder som var slarviga och vilka som struntar i återvinning helt och hållet. Det kanske skulle leda någonstans.

I Norge har en avgift på försäljningen av smörjmedel subventionerat insamlingen med framgång, och nu diskuterar man att utvidga systemet. I Sverige tas inga politiska initiativ för att få kontroll över de stora mängder giftig olja som spills ut eller försvinner varje år.

- Vi vände oss till miljöminister Anna Lindh två gånger för att få henne att finansiera en bättre insamling av spillolja, säger Jan Ahlbom på länsstyrelsen i Västra Götaland, men regeringen tyckte det var mer intressant att samla in mjölkförpackningar. Så är det fortfarande.

- Naturvårdsverkets bedömning är att spilloljan inte är något stort problem, säger miljöminister Kjell Larsson till Sveriges Natur.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.