Sopförbränningen ökar
AVFALL: Förbud mot att lägga brännbart avfall på tipp leder till en kraftig utbyggnad av sopförbränningen. Nu föreslår en utredning avfallsskatt även på sopor som ska brännas.
År 2000 infördes en deponiskatt på 250 kronor per ton osorterat avfall till tipp. SNF lade ett förslag om en sådan skatt redan 1993. Det kom att dröja sju år innan den blev genomförd. Men den har visat sig effektiv. Redan efter ett år har avfallsskatten medfört att 300000 ton mindre avfall deponeras på tipp.
Men avfallsskatten gäller endast deponier. Sopförbränningsanläggningarna betalar ingen skatt förrän askan läggs på tipp. Eftersom cirka 30 procent av soporna blir kvar som aska och slagg efter förbränningen får sopförbränningen en skatterabatt på sjuttio procent.
2001 års avfallsskatteutredning föreslår nu i sitt betänkande ”Skatt på avfall i dag – och i framtiden” att man utökar avfallsskatten även till sopförbränning.
– Om man vill öka likformigheten i beskattningen kan en skatt på 100 kronor per ton avfall till sopförbränning vara motiverad. Om avsikten är att ge rimligt likvärdiga ekonomiska förutsättningar för biologisk behandling av avfall kan en skatt på 400 kronor per ton avfall vara motiverad, säger Roy Resare, särskild utredare.
För några år sedan beslöt riksdagen att det från och med år 2002 skulle vara förbjudet att lägga brännbart material på soptippar. Från 2005 gäller förbudet även organiskt material. Tanken var att mängden sopor som läggs på tipp skulle halveras till år 2005. Men eftersom riksdagsbeslutet inte åtföljdes av några konkreta åtgärder blev resultatet istället att sopmängderna både till förbränning och till tippar stadigt ökat.
Eftersom nya soptippar är uteslutet i de flesta kommuner riktas intresset mot sopförbränning, som är billigt och dessutom kan ge energi till fjärrvärmenätet. Nya eller utbyggda anläggningar planeras på ett trettiotal orter i landet enligt en undersökning från Greenpeace, sammanlagt en ökning av förbränningskapaciteten med 1,9 ton, nästan en fördubbling mot idag.
– Regeringen har i allt för hög grad lämnat över till kommunerna att lösa avfallsproblemen. Detta resulterar nu i omfattande satsningar på sopförbränning runt om i Sverige. Här görs investeringar som binder fast oss i ett systemfel 30-40 år fram i tiden, säger Mona Blomdin Persson, miljöchef på SNF.
Hushållssopor är en tämligen okontrollerad blandning av ämnen och material. När de bränns bildas och frigörs hundratals farliga eller okända ämnen via rökgaser och askor. Rökgasrening finns på förbränningsanläggningarna, men askor, slagg och filterrester innehåller istället höga halter av tungmetaller, dioxiner och miljöfarliga klor- och bromföreningar. I normalfallet förvaras askorna på öppna tippar. 1999 lades 700 000 ton aska och slagg från sopförbränning på tipp. Mycket lite är känt om de klororganiska gifternas urlakning. Om tungmetallerna vet man att de lakas ut.
Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.