Annons

Vägbyggen som valfläsk

Regeringen struntar i riksdagens prioriteringsprinciper och pekar på förhand ut vissa vägar som man vill ska byggas.

TRAFIK: Riksdagen fattade före jul beslut om en omfattande satsning på vägar och järnvägar för perioden 2004-2015. En total ram på 364 miljarder anslogs till nybyggnation och underhåll. Samtidigt fattades beslut om principer för hur nya infrastrukturprojekt skall väljas ut. Trafikverken och länsstyrelserna fick ansvar för att göra samlade miljömässiga och samhällsekonomiska bedömningar som grund för att välja ut de mest angelägna projekten. Vid riksdagsbehandlingen avslogs närmare 1000 yrkanden om olika konkreta väg- och järnvägssträckningar med hänvisning till bedömningsprinciperna.

Förvåningen blev desto större när regeringen i våras presenterade sina direktiv till trafikverken och länsstyrelserna om hur den av riksdagen beslutade ramen skulle fördelas. I direktivet öronmärker redan från början ett antal favoritprojekt, i strid mot de antagna fördelningsprinciperna. Regeringen pekar bland annat ut ett antal vägprojekt i Stockholmsregionen som riksdagsbeslutet inte alls berörde.

– Beslutet är mycket uppseendeväckande, inte minst från demokratisk synpunkt, säger Magnus Nilsson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Stockholm län. Öronmärkningen till vissa projekt gör det omöjligt för trafikverken att tillämpa de fördelningsprinciper som riksdagen slagit fast.

I Stockholms län är det Norra Länken, Norrortsleden, Södertörnsleden och riksväg 73 som pekas ut. I övriga landet är det bland annat delar av E 18 i Örebro län, riksväg 50, tvärförbindelse mellan E6 och E20 i Göteborg och ny förbindelse under Göta älv, delar av E18 i Värmland samt elektrifiering av Blekinge kustbana som pekas ut. Därtill kommer de projekt som omnämndes redan i infrastrukurpropositionen: Citytunneln i Malmö, tunneln genom Hallandsåsen, Botniabanan och ökad spårkapacitet genom centrala Stockholm.

– Man kan ana mycket bakom detta trixande, inte minst valtaktik. I grunden är det dock mest oroande att regeringen inte respekterar riksdagens beslut och de statliga myndigheternas oberoende, avslutar Magnus Nilsson.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i