Trots att äpplen odlats i flera tusen år på många håll i världen och är en av de allra äldsta kulturväxterna anses det numera mycket svårt att odla dem utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Så när Göran Erlandsson 1997 lade ned sin plantskola och beslöt sig för att börja odla frukt och framför allt äpplen i stor skala avrådde alla honom från att försöka med ekologiska brukningsmetoder.

– Men vi envisades med vår idé om ekologisk odling säger hustrun och medarbetaren Berit.

– Vi har alltid varit intresserade av djur, natur och miljö. Vi ville inte ha några gifter i vår odling eller i vår mat.

Fem år, tusentals dagsverken och massor av jävlar anamma senare har de en fruktodling på 10 hektar och 10 000 träd. En fruktodling som ger allt bättre och större skörd.

Erlandssons fruktodling ligger vackert i en flack slänt ner mot en liten å och med skogen skyddande i ryggen. Träden är små och beskärda så att solen når alla grenar och kvistar. Här i närheten av Bergs kyrka i Hallstahammars kommun är det odlingszon III–IV och egentligen i kallaste laget för kommersiell äppelodling. När jag hälsar på i mitten av maj är den mest näraliggande faran för odlingen nätternas frost.

Kalla nätter vakar Göran och Berit i baracken. När pelaren i termometern kryper ner mot noll rullar de ut halmbalar, dränker dem i vatten och tänder på. Röken och dimman hindrar frosten att slå till.

När vi står och tittar ut över de raka raderna med blommande fruktträd seglar en duvhök över oss. Den är en daglig gäst och inte alltid populär. Höken attackerar och tar trädgårdens ankor. De 23 ankorna som håller sniglar och sorkar borta är en viktig del i det ekologiska växtskyddet. Liksom småfåglarna som häckar i någon av de 200 holkar som finns utplacerade i odlingen.

– Vet du hur man ser att det är fråga om en ekologisk odling, frågar Berit: Det finns massor av spindlar. Det är de som först tar stryk vid konventionell odling.

Även i övrigt är artrikedomen stor i odlingen. Göran och Berit har inte bara 190 olika sorters äpplen, utan också åtskilliga sorters päron, plommon och körsbär. Dessutom visade en inventering för några år sedan att ett fyrtiotal fågelarter häckar i och kring odlingen. Numera tror Berit och Göran att det är ännu fler. Det kanske mest häpnadsväckande är ändå det stora antalet insektsarter. Christer Tornéus, insektsforskare på Jordbruksverket, har hittat och artbestämt 200 olika arter. Långt ifrån alla insekter är skadeinsekter, det är snarare så att det stora artantalet är ett bevis på att odlingen är i balans. Inte bara utplacerade bi- och humlesamhällen sköter pollineringen, utan alla insekter är viktiga.

– Varje äppelblomma måste få tio besök, berättar Göran. Varje frökammare behöver ett besök för att fröna ska utvecklas. Finns inga frön i frökammaren så sväller inte äpplet. Oliksidiga äpplen saknar frön i någon frökammare.

Förutom massor av arbete – Berit och Göran har inga fast anställda – ligger en djup och bred kunskap bakom den blommande trädgården. I allt från val av fungerande och icke kväveläckande kompost, till gröngödslingsmetoder, skorvbekämpande åtgärder, ogräs- och skadedjursbekämpning, beskärning, val av exakt rätt tid för skörd samt läckra och tåliga fruktsorter anar jag mycket imponerande kunskaper och stor erfarenhet.

Berit och Göran använder sig också av datorn och avancerade dataprogram för att analysera vad de gör och för att exempelvis ta reda på när de bör sätta in åtgärder mot skorv. Men deras kunskap sträcker sig längre. Liksom andra skickliga odlare kan de se på sina träd när de mår bra, när det är dags att gödsla extra eller göra något annat. Hade Erlandssons haft kor skulle man säga att de hade koöga …

De gillar sina egna äpplen bäst, förstås, och berättar att deras äpplen är tyngre och kompaktare än konventionellt odlade. Bland alla de egna är Berits favorit en estländsk sort som de kallar höstdessert. Den påminner lite om cox orange och klarar lagring bra. Ja, den blir nästan bättre av att lagras. Erlandssons har flera andra sorter från Östeuropa där man innan muren föll la ner mycket arbete på att ta fram tåliga sorter för ekologisk odling. Bekämpningsmedel och konstgödsel var helt enkelt för dyrt att använda och målet var att Sovjetunionen skulle bli självförsörjande på frukt.

Men den svenska marknaden verkar inte mogen för ekologisk frukt ännu. Berit och Göran har svårt att få sälja sin frukt i vanliga butiker. Frukten klarar kvalitetskraven och är aldrig mer än 30 procent dyrare, ibland till och med billigare än konventionellt odlad frukt. Erlandssons är bara lite för små och ”besvärliga” för de stora kedjorna. De vägrar till exempel att lägga frukten i bruna påsar och de har inte bara en röd och en grön sort. De vill sälja i lösvikt och det får de göra på ”Bondens marknad” i Stockholm. Där får Berit och Göran uppskattning och lön för mödan. Här möter de sina kunder och tror att de den vägen så småningom kan komma in i butikerna. För kunderna vill ha ekologiska äpplen – och det går att odla ekologiskt även i Sverige. Det om något har Erlandssons visat.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.